Sorgen är svår att bära
Jag vaknade kl:5.20 den 9/1 av att det ringde på dörren. Jag tänkte att vem ringer på dörren nu de som känner mig vet ju att jag ska jobba inatt.
Jag kikade i titthålet och såg att det stod 2 poliser. Jag tänkte att det kanske har hänt något i huset.
Jag öppnade dörren och poliserna kom in. De talade om för mig att de kom med ett dödsbud. Är det min storebror frågade jag. Nej det är din son. Han har förolyckats i en frontalkrock ca 22.25. Det var 2 långtradare som krockade och din son körde den ena. Båda chaufförerna avled.
Det var så hemskt. Vi gick in i köket och poliserna frågade om jag hade någon som kunde komma och vara hos mig. Du ska inte vara ensam nu sa de.
Jag ringde min storebror och vi åkte och hämtade honom.
Det här är verkligen en sån tragedi så livet känns som det stannar av. Jag har absolut inte haft lust att göra någonting.
Nu har lusten till att ta hand om mig försiktigt kommit tillbaka. Saknaden är stor men inget blir bättre av att jag inte fortsätter leva.
Kom ihåg att ta hand om varandra. Vi vet inget om framtiden.
Kram Margitta!
Gillar
Kommentarer
-
Tack Tita!
Jag hade förstått önskat att det skulle ha varit något annat än det var. Poliserna var verkligen jättefina och förstående. Jag kände stor tillit till de. Genom deras ödmjuka sätt gjorde de min första tid med denna svårbegripliga sorg åtminstone uthärdlig.
-
En hård klump i halsen och tårarna rinner, det otänkbara hände.. all kärlek och styrka i världen önskar jag dig och familjen
-
Tack Monqi! ♥️
Logga in för att skriva en kommentar.