detta med LCHF och ens så kallade vänner

Nu har jag kört LCHF i ganska många veckor och det ger verkligen resultat. Kilona rinner av mig och jag mår bättre än någonsin... det som stör mig nu är att jag fått reda på att en som jag trodde var en nära vän har pratat bakom ryggen på mig, till en annan bekant. Jag och vännen har träffats som snabbast för kanske tre veckor sedan, det är alltså enda gången under min viktnedgång. Hon vet inte vad jag gjort, hur jag tränat (att jag tränat) hur jag ätit eller något. Men ändå har hon mage att sätta sig med en kompis och prata om hur öhälsosam min viktnedgång har varit, hur jag gått ner för mycket utan att bry mig om konsekvenserna osv. Hur faaan ska hon veta det då vi inte pratat alls om detta.Då honsjälv stannade upp och började äta som vanligtigen, så har jag inte velat skryta om min framgång. Men jag har inte gått ner ohälsosamt snabbt. Jag snittar ett kilo i veckan men jag har då även tränat sex dagar i veckan och ätit mig mätt varje! dag! Jag äter mer varierat än någonsin! Nä känner mig så besviken och ledsen över detta. Jag har hört hennes version (att det var han som pratade om viktnedgång) och jag har hört hans version, och jag vet inte vem jag ska tro på. Har inte ställt kompisen mot väggen men funderar starkt på att göra det. Risken är annars att det blir en kil mellan oss, och det vill jag helst inte, då hon är en av få vänner jag har sedan jg flyttade. Det som börjar få mig att känna mig illa tillmods är allas tankar kring LCHF. Folk som aldrig ätit den har läst nya studier som tyder på hur dåligt det är för kroppen. Den som söker efter negativa saker hittar det också. Varför kan inte folk bara glädjas åt att man lyckas. Det är ju min hälsa som förbättras, jag blir lättare och mår bättre, och ska inte det räcka för att de ska vara nöjd. Eller tror de verkligen att jag sitter hemma och äter smör direkt från förpackningen? Nä känner mig nedstämd. Det värsta är att jag direkt hamnar i försvarsställning då folk börjar ifrågasätta. Jag vet ju hur bra den är så jag vill verkligen förklara det för de, men det blir lätt att jag blir arg. Nä nu ska jag lämna detta och berätta om min helg istället. Jag och barnen får iväg till svärföräldrarnas torp medan deras pappa for ut och fiskade. För att vara säker på min egen mat, så gjorde jag en ugnsomelett med räkor, ägg, grädde och lite egengjord vitlökscremefraiche. Sedan hade jag sallad, ägg, småostar och lite annat smått och gott med mig. Hade även saft till barnen, då jag inte tycker om Fun lighten som deras farfar alltid ska truga i den stora tjejen (hon är bara 2 ½ så hon behöver inte saft enligt mig). Min lilla tjej fyllde ett så jag hade handlat en wienerlängd och några färdiga kakor. Har inte haft någon lust eller sug efter att baka då jag själv inte äter, men hur som helst så hade ju svägerskan bakat både tårta, mini cupcakes och mini makrones. Hon tycker om att baka, inte jag.. =) Hur som helst så åt jag av svärmors kallops en dag, och av min omelett igår då det serverades palt- inte det bästa för LCHF =) Jag åt inget av fikabrödet utan drack bara svart kaffe varje gång (det är en fika familj så fikat dukades fram tre gånger under lördag ef och söndag) till frukost kokade jag ägg och åt istället för den obligatoriska mackfrukosten... Ja hur som helst så har jag varit skitduktig, vilket visade sig på vågen i morse. 74,1 låg den på!!! Låg på 75,3 i torsdags, så det var en riktigt rolig överraskning. Men helgen har säkert fått de att prata mer om min viktnedgång, för jag måste ju vara sjuk som inte vill trycka i mig en massa sötsaker hela tiden! Nej usch vad jag tycker att det är jobbigt. Det var bara svärmor som kramade om mig och berömde min viktnedgång och verkade glädjas över hur duktig jag var. Då hon frågade om jag inte ville smaka en lite bit av hennes makron, förklarade jag bara att jag under denna period inte vill trigga igång sockerboven igen, så därför avstår jag helt, men att jag då jag nått mitt mål, kunde börja äta sötsaker med måtta igen, och hon nickade och förstod! Det här blev ett långt inlägg men jag har ingen att prata med om detta! Karln blir skitless då jag börjar gå på om LCHF och alla andra har ju bara något negativt att säga,så de vill jag inte prata med. Jag vill ju kunna prata om hur duktig jag är, för det har jag ju varit, men det går inte för då är man ju fåfäng också. Tänk vilken svår balansgång detta är. Jag har ju kämpat så det borde väl inte vara skryt att berätta om det, men det är det och det får en att känna sig dum och som sagt fåfäng. Är det avundsjuka som får min kompis att prata bakom ryggen på mig? Om hon skulle vara orolig på riktigt så skulle hon väl prata med mig om det, eller? Suck! Jag är iaf stolt över mig själv, som motstod hela helgens frestelser utan problem, det jobbiga var faktiskt att jag inte åt av palten, gofikat hade jag inga problem att avstå! =) ha en bra dag alla!

24 september 2012 10:09

emejoh

Tycker att du ska sträcka på dig och vara stolt över vad du har lyckats med! Det är synd att det finns så mycket avundsjuka, men det är ju något du inte kan styra över så ta inte åt dig. Alla behöver ju inte tycka att LCHF är en bra metod och något som passar för alla, men eftersom det har fungerat för dig så kan man ju inte heller kalla det en dålig diet. Alla dieter har nog sina för- och nackdelar. Kör på ditt race, ta inte åt dig av skitsnack och håll huvudet högt!
24 september 2012 10:18

Blendy04

Alla vi råkar ut för "den svenska avundsjukan" då och då men att det ska bli från kompisar det är trist. Har själv råkat ut för den. Kompisar som har försökt i många många år att gå ner i vikt men istället stoppar i sig bara mer och mer mat. Som inte förstår varför inte de kan gå ner något när de inte äter bröd eller mycket mat eller äter den ena eller den andra. Sen visár det sig att hon äter ett kexpakett med en hel burk sylt på natten om hon inte kan sova. Sen när jag har gått ner i vikt 7 kg tyckte jag såg ut som "ett spöke" och " det är så äckligt att man känner benen på dig". Kommentarer som "du äter ingenting annat än hållet i munken", "när ska du sluta banta och börja äta normalt?"...listan kan göras lång men du förstår. Sen säger samma kompis att hon har insett att man inte kan gå ner i vikt efter en vis ålder och att hon är nöjd som hon är. Sen vägrar hon gå och sola för det är bara små flickor med string på standen och alla tittar sned på folk med celulliter. Den som inte kan glädjas med dig ska du inte bry dig om, det är inte värt att lägga tid på sånt. Var glad för det du har åstadkommit, va stolt. Grattis och lycka till!

detta med LCHF och ens så kallade vänner

Kommentarer