Början på något nytt?

En händelserik helg går mot sitt slut. Jag känner mig utmattad, men faktiskt på ett positivt sätt. Gustav var bortrest med jobbet över helgen och jag som inte alls kände att ensamhet hade något positivt att komma med ringde Julia och Annabelle som förbarmade sig över mig. De kom redan i fredagskväll och vi fick även sällskap av Elias. Under gårdagen slappade vi mest, jag försöker fortfarande komma ur det känsloläge jag befunnit mig i ett litet tag nu så ork eller lust till storslagna planer hade jag inte. Jag kände mest för att släppa fram mitt koalabjörnsjag och bara klamra mig fast vid någon för att få tröst och närhet, vi bestämde oss för film var det perfekta sättet att göra detta på, och jag som finner ljudet av hjärtslag lugnande somnade ganska snabbt efter jag gosat in mig vid Elias med örat mot hans hjärta. En välbehövlig sömn får erkännas då senaste tiden inte inneburit så mycket av den varan för min del. Vaknar till av att det ringer på dörren och skickar Annabelle att öppna medan jag försöker gnugga sömnen ur ögonen och var absolut inte beredd på en ilsken syster. Jag har skrivit om henne flera gånger och är fullt medveten om att jag inte målar upp henne som någon speciellt trevlig person. Och har fått kommentaren om att hon och jag verkar vara som natt och dag. Men faktum är att hon är väldigt lik mig och det har funnits en tid då vi stod varandra nära. Av den tiden finns idag ingenting kvar och vi kan knappt vara i samma rum numera utan att bråka, vilket gör att jag brukar undvika att befinna mig i samma rum som henne i den mån jag kan. Vi borde ju kunna hålla sams tycker man, med tanke på att vi trots allt gå igenom samma sorger i stort sett, vi har båda förlorat en lillebror och våra föräldrar och då min man var hennes bästa vän så sörjer hon honom lika mycket som jag gör.Men saker och ting har gott överstyr genom åren och vi lockar numera fram det sämsta hos varandra. Jag hade inte ens lyft huvudet från Elias bröstkorg förren hon stormade in och började skrika på mig. Jag har genom åren lärt mig att hålla mig lugn när hon håller på. Som vanligt så skyllde hon allt som hänt på mig. Denna gången anklagade hon mig för att det var mitt fel att Linus dog. Massa hemskheter som jag inte klarar av att skriva, i vanliga fall hade jag gjort som jag brukar dvs hon hade fått slängt ur sig allt hon kände att hon behövde och sen hade jag bett henne gå och att jag mer eller mindre aldrig vill se henne igen. Men plötsligt i mitt fortfarande yrvakna tillstånd så slog det mig att hon går igenom precis samma känsloläge som jag går igenom. Saknaden efter Linus väcks även hos henne pga studenttiderna, och till skillnad från mig som har många famnar att få tröst i så har hon inte det. Jag menar jag hade ju precis innan hon stormade in sovit i Elias famn med örat mot hans bröstkorg för att det är så jag finner tröst. Så kanske var det det faktum att jag inte vaknat till riktigt, och fortfarande var i mitt koalabjörnjag så att säga, men istället för att slänga ut henne så slängde jag mig om halsen på henne och klamrade mig fast som den koalabjörn jag är. och först försökte hon såklart ta sig fri från mig men jag är visst starkare än jag trodde själv för hon lyckades inte och till slut så slappnade hon av och kollapsade emot mig storgråtande, och viskade mellan snyftningarna att hon saknade Linus så det gjorde ont och att hon ville ha honom tillbaka. Och då brast det för mig med och jag har ingen aning om hur länge vi faktiskt grät ut hos varandra. Och jag är övertygad om att vi behövde det båda två. Idag har vi umgåtts hela dagen, vi har mycket kvar att ta oss igenom, hon har sårat mig djupt med vissa saker hon sagt, och jag är inte helt villig att förlåta henne ännu, men jag är villig att lyssna på henne, låta henne förklara det hon sagt och på det viset kunna bli redo en dag att förlåta henne för det. Jag tror inte på att vi kommer kunna bli de systar vi en gång var, för mycket har hänt mellan oss för att det ska gå, och det rör sig inte enbart om saker hon sagt till mig som jag finner svårt att förlåta just nu, jag har även sårat henne genom åren, det var ju så det hela började. Men jag känner ändå att vi bör kunna finna material att bygga upp nya broar mellan oss. Detta är förhoppningsvis början på någonting nytt för oss och vår syskonrelation. Thea

Kommentarer

3 juni 2013 19:28

tolwyn

badomba, det jag hör är att du har blivit utsatt för otrohet och därför måste ta ut din ilska och bitterhet och hämnas på allt och alla. DU har ingen rätt att döma hur andra lever, DU behöver definitivt omdefiniera otrohet, DU måste sluta skriva för du har 100% fel och det enda du lyckas med här är att framstå som en total idiot.
3 juni 2013 19:43

LadyG

Om du tycker det är otrohet att [FET]sova [/FET]lutad mot sin bäste väns bröstkorg och i sällskap av andra är det dags att du definierar om vad otrohet är. Hur kan du missunna Thea trösten hos sin bästa vän som du gör. [KURSIV]Att du bara har mage Badomba. [/KURSIV]Skäms du inte över din förmätna attityd? Eller begriper du bara inte bättre?
4 juni 2013 10:06

kaffe247

Och om Thea hade somnat i en annan Kvinnas armar då? Har det varit en ett annat ljud i skällan då? Dessutom tror jag nog G är ganska upplyst om vad som sker och inte sker. Man kan faktiskt ha nära vänner av båda könen. Thea ta inte åt dig av dessa ogenomtänkta kommentarer som vissa slänger ur sig. Var glad åt att du har vänner som kan trösta, när det behövs. Många ger ju bara en klapp på axeln och säger så,så det blir nog bra... Inte mycket till tröst.
4 juni 2013 11:10

thea77

Badomba: Men läser du vart tredje ord jag skriver? Jag förstår annars inte hur du kan tolka att jag blev tröstad medan jag var lessen till att jag skulle vara otrogen. Jag somnade i hans famn sittande lutad med huvudet mot hans bröstkorg utmattad av gråt, inte tätt omslingrad med honom efter hett sex eller så. Jag skulle uppskatta om du slutar antyda och anklaga mig för saker som enbart existerar i ditt huvud. Och som svar på din fråga, ja Gustav visste om det, han ser inget konstigt i att mina vänner tröstar mig då jag är lessen. Tack till Tolwyn, LadyG och Kaffe för visat stöd
4 juni 2013 11:14

tolwyn

Det jag undrar lite försynt över vad badomba tjänar på dessa påhopp? Påhopp som i pluralis eftersom det inte är första gången hon spattar loss i ett av Theas blogginlägg...
4 juni 2013 11:21

LadyG

Precis, jag satt och undrade detsamma. Ser jag så mycket som en stavelse fel från den människan tänker jag be MD att lysa badombas IP-adress i bann. Man ska inte behöva tåla sån terror.
4 juni 2013 11:26

thea77

Ja man kan ju verkligen undra, tidigare vet jag att hon stört sig på min profilbild, hon var lite putt för att hon kom på att jag ju är en kvinna och inte alls mannen som jag har på profilbilden.
4 juni 2013 11:33

LadyG

Det är väl nån skådis har jag för mig, han ser bekant ut men jag kan inte placera honom riktigt. (Sagt av en som är nästintill ansiktsblind) :-)
4 juni 2013 11:36

tolwyn

Jag tror inte badomba ser ut som sin bild heller ;)
4 juni 2013 11:40

thea77

Japp skådis och musiker, Darren Criss heter han, mest känd från glee.
4 juni 2013 11:42

thea77

Haha klockrent tolwyn, önskar att det slog mig då hon gnällde på min profilbild.
4 juni 2013 12:03

lejonell

Enklast är väl att rapportera badombas kommentarer till moderatorn, Undrar om man skulle kunna föreslå Johan att utveckla funktionen att man ska kunna banna vissa användare från att kommentera ens blogg.
4 juni 2013 12:11

thea77

Lejonell: Ja hade varit ganska smidigt att kunna blocka enskilda medlemmar från att komma åt ens blogg utan att gör sig anonym för alla så att säga.

Logga in för att skriva en kommentar.