Och där kom samtalet jag väntat på

Jag har i en veckas tid väntat på samtalet jag fick i dag, varje gång telefonen ringt har jag stålsatt mig fall ifall det är den person jag inte just nu vill prata med. Idag kom samtalet då. Sen jag hörde efter med min familj om det är ok att jag spelar Kiss the rain på begravningen har jag bara väntat på att min syster ska sätta sig emot trots att hon trots allt sa att det var ok. Vi drar inte jämnt och man kan ju tycka att tragedin som vi uppelver i teorin skulle föra oss närmare varandra, men praktiken är inte så enkel. Så idag ringde hon och ville prata med mig om låtarna vi kommit fram till att vi ska ha på begravningen, vi har suttit alla i familjen och samtalat och kommit fram till hur vi ska ha det. Nu tyckte då alltså syrran att det inte alls var rättvist att jag fick spela en låt, för hon hade inte fått sin låt hon tyckte vi skulle ha med. Vi har tre låtar, två av hans favoritlåtar också den jag ska spela som också var en låt han gillade, syrran ville ha med en låt hon tycker är fin att spela på en begravning, men låten har inget samband alls med Linus, men vi andra i familjen vill ha låtar som vi förknippar med Linus. Nu hade jag en väldigt arg syster i luren, som liksom jag sörjer en älskad bror. Jag har all förståelse för att hon är arg, jag är också arg, men skillnaden är att jag är arg på livet, hon är arg på de hon kan komma på någon anledning, hur liten den än kan vara för att få utlopp för sin ilska, nu är det alltså jag som hamnat i skottlinjen. Jag vill inte ta fighten med henne, hon grät och skrek att jag bara vill visa alla hur mycket jag älskade Linus och hade jag fått välja hade jag haft honom kvar och satt henne i hans ställe. Jag orkar inte, vill inte göra hans begravning till en jag älskade honom mest jipppo, för vi älskar honom allihop och vi alla saknar honom. Varför kan jag inte få en liten paus, jag begär inte mycket, bara att få en chans att andas och vänja mig vid livet som det kommer se ut i framtiden, jag varken kan eller vill försvara den syskonkärlek jag och Linus hade och jag tycker det är orättvist att min syster försöker få det till en sån grej. Idag tittar jag upp mot himlen och önskar mer än tidigare att han var kvar här och kunde trösta mig när jag behöver det. Thea

Kommentarer

10 september 2012 20:52

thea77

Lejonell; nä vår relation kan väl i stort sätt inte blir sämre, det är redan så infekterat mellan oss, jag har fortfarande hopp om att vi med tiden ska kunna återfinna någon relation, men vi har mycket att jobba med, något hon inte är redo för och tills hon är det finns det inget jag kan göra mer än vänta och hoppas. Snuttan: Tror försöket till bråket mest visar hur långt vi har kvar innan det kan bli en fungerande relation igen. broarna mellan oss brändes för några år sen och än så länge går det inte att bygga upp nya mellan oss.
10 september 2012 20:54

Snuttan7

Jo det finns alltid 2 sidor av saken tyvärr. Hoppas du slipper konflikter när allt lagt sig iaf Kram Sandra 🌷
10 september 2012 20:58

thea77

Visst är det så, vi kommer förmodligen gå tillbaka till att inte prata med varandra när allt det praktiska med Linus bortgång är över. kram
10 september 2012 21:12

Snuttan7

Nä man kan ju aldrig styra någon annans känslor hur mkt man än önskar. Tufft!
10 september 2012 21:15

thea77

Sant, tills hon är redo att förlåta och inse att jag inte kan få saker ogjorda så kommer vi ingen vart. Det är som det är tyvärr.

Logga in för att skriva en kommentar.