Nu har jag fått nog! Efter att fått massa tabletter mot min deprision har jag gått upp runt 20 kg i vikt vilket verkligen har förstört min kropp genom en massa bristningar mm.Och jag måste göra något åt detta, gå ner i vikt alltså! Men hur?Eftersom jag inte mår 100 så är det så svårt.. Det kan ta flera timmar att bara orka ta mig upp ur sängen, hur ska jag då lyckas gå ner i vikt?Så kan ni ge mig tips? Bra mat, roligt sätt att röra på sig, tabletter för att få bort sötsug?... vad som helst! Ska även finnas ett te som är bra, med laxeringsmedel i.. Någon som testat?Och är vegetarian, om ni ger tips på bra mat mm så ni vet att jag inte kan äta kyckling ;)Tacksam för en massa svar nu! Måste verkligen börja trivas i mig själv! Att prova kläder finns inte ens i tanken längre, gå ut med kompisar på krogen? Skulle inte tro de! Jag är fast i min kropp, och jag hatar det...
På gång
16 inlägg
Zink tabletter kan stilla sötsuget något, har fungerat för mig. Det bästa är ändå att äta reglebundet för då hålls blodsockernivån stabil.Quornbiffar, tofu, sojakorv är bra och nyttig mat. Med en fräch sallad med bönor avokado och någon god sås (baserad på matlagningsyoghurt) är gott till, eller matvete eller t ex Bulgur.Börja med promenader, kostar ingenting och kan utföras när som helst. Varva med rask takt och lite långsammare.Glöm inte att dricka Mycket vatten.Varmt Lycka till!
Hej!Jag är också 172 cm och väger nu 98 (innan jag började här vägde jag 101), så jag sitter i samma båt. =O)Om du är otränad, börja försiktigt!Promenader är ett kanonbra första steg, och kräver dessutom inte så mycket förberedelser och planering, vilket kanske skulle kunna bli en stötesten för dig. Jag brukar sätta på tidtagaruret på mobiltelefonen, så ser jag exakt hur länge jag har gått. Ett tag använde jag stegräknare (tills den försvann någonstans...), och det är också kul. Sedan kan man ha kläder som man bara använder vid motionspromenader, t ex träningsskor eller, om man vill det, träningskläder. Jag ser det som en mental förberedelse för att nu skall jag ut och motionera, och efter ett tag ger det en kick, även om det i början kändes som ett nödvändigt ont. Jag har också alltid på mig sport-bh, eftersom jag känner att jag kan röra mig friare då. Men där gör man ju som man känner.För att maxa effekten är det bra att variera hur man rör på sig, så försök köra lite styrketräning mellan varven. Vill du inte gå på gym, skaffa lätta vikter eller gummiband och använd hemma. Sit ups kan man ju föresten göra direkt på golvet, utan extra utustning.Simning är också en kanonbra träningsform, som tränar muskler och kondition och som fungerar som rena meditationen för mig! Efteråt brukar jag stretcha i bastun, och göra hårinpackning, använda skrubbvante och som avslutning en trevlig kroppslotion, så skämmer jag bort mig själv med lite, vilket blir en liten extra morot. Själv började jag träna i mitten av november förra året, och fick sådan smak för det att jag nu försöker hinna till gymmet ett par-tre gånger i veckan. Jag kör oftast crosstrainer, styrka och löpband, och så gillar jag gruppträningar, t ex Bodycombat och Zumba. Men som sagt, jag började lugnt och tog dessutom en session med en personlig tränare, som visade mig hur maskinerna fungerar och gav mig tips på övningar som passar mig.Men det är väl som man säger: den bästa motionen är den som blir av. Testa dig fram och våga vara nyfiken, så hittar du din grej! Jag har fått en massa trevliga överraskingar på vägen. Lycka till!
Tack så mycket för svaren båda två! :)Man känner sig redan lite peppad att vilja börja, ska dock börja med allt på måndag så jag hinner köpa våg och allt och väga mig exakt.TUSEN TACK!
Hej Kajsa!Jag har också mått psykiskt dåligt och varit sjukskriven under en längre tid, och under den tiden samlat på mig en massa extra kilon.Något jag tror är av oerhörd vikt är att göra förändringen på ett sätt som känns njutbart, det fins OTROLIGT mycket mat som är både supergod och jättenyttig :) Vi med olika depressiva problem har tyvärr ofta en sida som klankar ner på sig själv och inte tillåter en själv att njuta och må bra...Själv är jag en livsnjutare av högsta klass, och jätteviktigt för mig har att vara att inte helt klipa bort dessa njutningar från mitt liv, utan göra om dem till ett sätt som passar mig i min viktnedgång.Jag började gå promenader/lätt-jogga som ett första steg, och detta gjorde jag ute i skogen. Faktiskt var det en stor anledning till att min psykiska hälsa började vända. Det är så komplext det där, jag VET hur svårt det är att ta sig ut när man är fast i en depression, jag vet precis vad du menar med att det kan ta timmar att ta sig ur sängen. Men när jag verkligen gav mig tusan på att komma ut i skogen dagligen, antingen på promenad eller om jag hade lite mer energi på en lätt joggingtur (mer"guppa" fram än jogga om jag ska vara ärlig ;D), märkte jag på en gång att jag fick tillgång till ett helt nytt lager av endorfiner. Att få vistas i skogen och röra på min kropp blev den viktigaste medicinen av alla.Titta runt på receptsidor efter goda nyttiga recept och låt dig inspireras, kolla runt i folks matdagböcker och bloggar och låt dig inspireras, kolla här på matdagboken vilka av dina favoritingridienser som är ok att äta mycket av och vilka du kanske måste äta mer sällan, hitta nya favoritingridienser som du kan njuta av. Det är viktigt att njuta av det vi äter, verkligen känna smakerna, det inser jag mer och mer.Och njuta av mat behöver verkligen inte vara en motsättning till viktnedgång, tvärt om :)Jag önskar dig all lycka, det här fixar du ska du se.Kram,Siri
Jag använder "Burn x3". Det har minskat mitt sötsug radikalt! Prova gärna det.
äter du medicinen fortf? för en kompis till mig hon gick också upp massor av sån medicin sen slutade hon med dem och gick ner allt av sig självt nästan på en gång.tänkte att det kanske inte går att gå ner när man äter medicinen rent fysiskt (eller hur man säger)
Michaeala: Jag har slutat med den för 2 månader sen ungefär.. Märker dock ingen större skillnad.Lite på magen kanske, men det kan ju med vara olika från dag till dag..Min kusin hade även sagt till min mamma att jag måste ha gått ner i vikt, men jag vet inte..Och jag måste antagligen börja ta tabletter igen innan jag går under helt. Ville inte ta dom, men klarar inte av detta längre så dom är mitt enda hopp..Läkaren säger att man inte ska gå upp av dessa, men ändå vågar jag inte börja ta fast jag måste..