Nu har jag en fråga och söker ett teoretiskt svar från kunniga inom ämnet vikt och kost.
För ca två veckor sen nådde jag min målvikt på 54kg. Jag ligger idag på ett intag på ca. 1200 kcal/dag, ett underskott på ca 500 kcal och trivs otroligt bra med mitt matschema.
De senaste två/tre fredagarna har jag unnat mig massor med gott. Det har varit middagar hos vänner och på kvällarna har vi frossat i godis och glass här hemma. Jag har såklart tänkt i ren panik att "gud nu går jag upp allt igen!" Men ingen viktuppgång på mig har märkts, jag brukar ligga 3 kg plus på vågen fram till typ måndag då vikten är normal igen. Min fråga är enkel: kan jag fortsätta såhär: ligga på ett bra underskott 6 dar/veckan och 7e dagen ett överskott? Och isåfall i vilken mängd? Kommer det i längden ge mig ökad vikt eller blir det, som nu, plus minus?
Som sagt - teoretiska svar tack! Jag vet att många anser att lagom är bäst men jag vill faktiskt ha det såhär. Trivs med mitt matschema och blir lika motiverad på ännu en nyttig vecka efter fredagen som jag blir motiverad till en unnar-dag. Jag är lite allt eller inget :-)
Det känns som att du vet vilket svar du vill ha, du har bilden klar för dig redan och riskerar väl att tycka att jag är jättetråkig nu då men jag tycker inte det låter så bra att en "allt eller inget"-personlighet växlar mellan underskott och överskott på det där sättet. Det får mig bara att tänka på tjejen jag såg på TV imorse, jag hann inte kolla klart men hon beskrev ett anorexi- bulimi-beteende som, det jag hörde, var förskräckligt likt ditt upplägg. Riktigt snålt med mat i veckorna, frossade (utan kompensatooriskt beteende) på helgerna.
Jag hoppas givetvis att jag bara oroar mig i onödan, eller att jag helt enkelt bara läste ditt inlägg fel i samband med TV-inslaget.
Tack för tanken :-)
Nej alltså på fredagar äter jag som en "normal" person. Men förstår vad din poäng var! Det är enkelt att hamna i ett sjukt beteende när man är en allt-eller-inget-person. Men jag har gjort så ett par fredagar nu. Unnar mig en god frukost, frallor och juice. En lunch med pasta och god sås och på kvällen köper vi hem godis och chips hela familjen. Det är väl det som en vanlig person hade gjort på helgen (eller vardagar med för den delen) men jag har fredag som en "betee dig normalt"-dag. Haha! Och min vikt påverkas inte, konstigt nog! Jag har gått ner trots detta. Men det kanske ändras. Vet inte. Bara jätteskönt att få slappna av på fredagar tycker jag och mår dessutom jättebra under veckorna också.
Jag skulle ha svårt att äta bara 1200 kalorier sex dagar bara för att äta normalt en dag, hur många kalorier blir det en "vanlig" fredag?
Med det menar jag att 1200 kalorier är för lite även om du äter tex 2000 kalorier på fredagen, det kommer inte att bli hållbart i längden tror jag.
Jag förstår inte heller vad du menar med "slappna av" på fredagar, vad gör du resten av veckan? Viktminskning betyder att man måste äta och leva på ett hållbart sätt, annars blir det bara en tillfällig lösning.
Önskar dig en bra torsdag.
Ceciliah, så länge du känner att det är hållbart att leva så och inte riskerar att börja använda lördagen också som "ätardag" (börjar det glida går det fort), det låter i mina öron som att du har väldigt hård kontroll i veckorna. Blir inte det jobbigt?
Jag kan ju bara gå till mig själv, jag äter allt men inte jämt och ligger normalt sett på cirka 1500kcal, om jag inte tränat (då blir det mer). Det gör jag å andra sidan jämt, och om jag vet att en fredagkväll innebär extravaganser planerar jag resten av dagen efter det. På så vis hamnar jag i stort sett rätt nästan jämt, jag slipper ligga på underskott och jag håller vikten.
I och för sig vet jag när jag ligger på underskott även utan matdagbok, bland det första som händer är att jag blir kall och börjar frysa. Säkert som amen i kyrkan, och jag tycker inte om att frysa. Det är nog en bidragande anledning till varför jag inte gillar att ligga på underskott i onödan :-)
Det som får mig att grubbla lite är också det du skrev om "bete dig som normalt". Så länge dina gamla, dåliga vanor är det normala och de nya, nyttigare vanorna undantaget riskerar man alltid bakslag. Om man måste spänna sig, anstränga sig för att bibehålla sina nya vanor kommer de gamla snart att hitta tillbaka in i tillvaron igen.
Eller missförstod jag hur du menade med "bete sig som normalt"?