Nykomling
10 inlägg
Jag har funderingar kring det är med "ätardagar" under diet/deff.Det verkar vara en hel del som har koll och fortfarande håller sig under en speciell kcal-gräns även under ätardagen.Spelar det någon roll? Trodde att kroppen i alla fall inte han med att ta upp all energi på en dag? Eller, hur funkar det?Är det för mycket med en dag och en kväll som ätartillfälle? Borde jag bara ha dagen?Om jag helt tar bort ätardagen, är det i så fall det mest effektiva alternativet? Trodde kroppen behövde gå upp lite i kcal för att inte fastna på sparlåga...?Hur fungerar det? Och hur ska man lägga upp sin ätardag?
Kroppen lär hinna med att ta upp energi i högre utsträckning än du orkar stoppa i dig den. Tänk t ex vilka mängder energi det krävs för att driva och bygga upp en kroppshydda som väger i trakterna av det deltagarna i Biggest Looser väger.
Kroppen kommer inte fastna i någon sparlåga om du inte ligger på rena svältkuren. I mångt och mycket är det en ren myt, undantag finns förstås, men för de flesta är det rent nys:
http://traningslara.se/blogg/svaltlage-lag-amnesomsattning-del-1-sanning-eller-myt/
http://traningslara.se/blogg/svaltlage-lag-amnesomsattning-del-2-de-som-sticker-ut/
En ätardag är för de flesta som deffar att planera in sådant som annars inte får rum i en strikt diet, som en riktig deff trots allt är. Kladdkaka med grädde verkar vara synnerligen populärt att planera in t ex, det är en produkt utan annat syfte än njutning (det är inget fel i det) eftersom det är för sockerrikt och för lågt proteininnehåll för att egentligen vara till någon direkt nytta under en deff (mycket kalorier som inte tillför speciellt mycket mer än just bara kalorier). Majoriteten av de kroppsbyggare jag snackat med håller sig inom ramen för kalorierna, på ett ungefär åtminstone, även under ätardagen.
På ätardagen är inte kosten lika näringstät, klockslagen då måltiderna intas kan variera lite mer än under en vanlig diet (tajmingen är inte lika viktig) och den infaller förvånansvärt ofta på vilodagen när ingen träning utförs. De flesta verkar ha provat och hittat en modell de trivs med, det finns ganska många olika varianter på ätardagar så något som är opti eller perfekt finns det inte.
Deff: En förkortning av definiera (eng. define), går ut på att träna och äta på ett sådant vis att musklerna framträder tydligt (här talar man om att "bli hård", dvs förlora underhudsfett och vätska så att musklerna syns fint). Kombinationen träna rätt och äta rätt är väldigt viktig för den som deffar. De som ägnar sig åt regelrätt deff är ofta väl pålästa om kost och näringslära, har tränat styrketräning länge och vet exakt vad de vill åstadkomma. Bland annat är kosten modifierad för att minimera den muskelförlust som nästan alltid sker under en viktnedgång. Träningen består nästan uteslutande av tung styrketräning (riktigt tung och hyfsat tätt mellan passen), tunga basövningar och få isolationsövningar.
Dieta/Banta: Det de flesta gör som inte tränar eller tränar lite för husbehov men vill gå ner lite i vikt. De flesta i den här gruppen har en generell idé om vad de vill åstadkomma men inte alltid alla kunskaper som krävs, däremot ganska mycket vilja att lära sig. Om man bara joggar ett par gånger i veckan, går på några gruppass eller så kan man inte kalla det deff. Då bantar man. Inget fel i det, men rätt term till rätt sysselsättning skapar mindre förvirring :-)
Så om jag har förstått detta rätt så är ätardagar inget bra ''medel'' om man vill gå ner i vikt, utan alla kalorier sparas i kroppen då även om man bara har en ätardag i veckan?Rätta mig om jag har fel :)
Nejdå, du har inte fel. Ätardagen kan bromsa upp viktnedgången, om man går till överdrift och äter mer än man behöver för att ligga i balans.
Fast om man med ätardag menar en dag då man ligger på ett inte lika stort underskott, eller ligger i balans, så bör det inte påverka hur fort man går ner i vikt. En del upplever det mentalt skönt att ha en dag i veckan då de kan slappna av lite och bryr sig mindre om att de kanske tappar vikt långsammare än om de kört 100% disciplinerat.
Mina ätardagar gjorde att jag stod still i månader.. när jag slutade med dem gick jag ner nåt kg i veckan minst,, ibland mer (finns annan tråd om detta där jag svarade mer utförligt, och andra också =)
Ätardagar tycker jag är bra -men det ska inte gå till överdrift! Ätardag för mig är när man unnar sig något extra för att hålla motivationen uppe, tex en muffin eller en god middag. Inte att "unna sig" en pizza, en påse chips, en chokladkaka, en liter cola och en tårta, då är det snarare frosseri :p