Jag vill uppmärksamma er alla där ute som kämpar och står i där ute att gränsen mellan vad som är sunt och "normalt" kontra det som är destruktivt är hårfint. Jag tänker inte peka ut någon eller hävda att alla som vill gå ner i vikt har en ätstörning, däremot kan det vara så att man har ett destruktivt ätbeteende och kanske till och med en ätstörning utan att vara riktigt medveten om det. En ätstörning är inte bara Bullemi eller Anorexi, det är så mycket mer än så där känslor, tankemönster, skuld och skam är frekvent förekommande, "farlig" och "säker" mat lika så. Det finns hjälp att tillgå och du är inte ensam i dina känslor och tankar. Skammen och skuldkänslorna sätter många gånger stopp för många att söka hjälp så därför vill jag tipsa om en hemsida där information och råd finns att tillgå till; www.abkontakt.se Snälla, var rädda om er och lyhörda för ert eget mående! Att må bra handlar inte bara om att vara smal eller ha ett BMI 20-25. Ta vara på er =)!
På gång
46 inlägg
Bra skrivit och absolut någonting man bör uppmärksamma oftare. Ibland, tyvärr, kan iallafall jag se inlägg här på sidan som får mig att undra.... Att man vill/ behöver gå ner i vikt är inget fel i sig- så länge man fortsätter att må bra, om inte bättre. Lycka till alla!!
Bra att uppmärksamma! Helt klart är det många som försöker gå ner i vikt som har någon form av ätstörning. Jag själv behöver helt klart gå ner i vikt, har klarat av en del kilon och har några kvar. Jag är dock medveten om att den viktigaste förändringen jag bör genomföra är att kunna se på mig själv, min kropp och mitt förhållande till mat och känslor på ett sundare sät. Mycket svårare än all viktminskning i världen! Utan beteende förändring o inställning till mig själv och mat så kommer jag alltid fortsätta jo-jo-banta. Det tar tid att komma så här långt, att få insikt o medvetenhet om sitt problem. Jag fortsätter kämpa, varje dag.
hej jag heter therese och är sockermissbrukare och tvångsmässig överätare! jag vet också hur det är. och jag tog hjälp via ett program där jag får träffa folk som förstår och med samma ,liknande problem. vi lever i en sjukdom och tillsammans är vi starka. ! <3 jag har nu klarat av 10 dagar i att leva ett liv utan sötningsmedel! :)
Jag har själv lidit både av Ortorexi, Bulimi och hetsätning. Har gått både hos dietist och psykolog för detta och kämpar fortfarande med detta idag fast än det gått över 7 månader sedan jag slutade att gå i terapi. Får återfall med jämna mellanrum men det är något jag accepterat fram till den dagen jag kan säga att jag är helt frisk. För er som vill prata av er till en person som har rätt mycket erfarenhet av både ätstörningar, hur det är att sträcka ut en hjälpande hand, gå i behandling eller har övriga frågor om kost/hälsa som lider till ett självdestuktivt beteende finns jag på mailen: detlosersigalltid@hotmail.com Kram på er!
Bra att du vill dela med dug av dina erfarenheter:) alla har vi med oss någonting i bagaget, att prata m det- vad det nu är- är bara nyttigt enligt mig.
Detta ämne bör uppmärksammas mer, särskilt på en sida som matdagboken! Jag har under året, med hjälp av min hälsocoach från Itrim, kommit fram till att jag har en ätstörning. Jag har under så många år haft ett beteende som jag nu i efterhand förstår inte var sunt över huvudtaget. Tack SKSKSK för dina blogginlägg här på matdagboken. Det var delvis genom dina inlägg som jag förstod att jag har en ätstörning.
Vad bra att du uppmärksammade det ovanligt. Det glädjer mig att ni medlemmar här på matdagboken har användning för den information jag skriver i mina blogginlägg!
Åh så underbart att se att ni är flera som kommit så långt att ni sökt hjälp och även får hjälp!!! Det finns mycket skuld och skam i ätstörning, oavsett vilken sort man har och det görs alltid bakom stängda dörrar med ångest som sitter fastklistrad på ryggen. Jag har själv hetsätningsstörning som jag numera går i terapi för, går både hos en psykolog samt träffar en dietist. Planering är a och o i mitt liv gällande mat men rädslan för att tappa kontrollen är fortfarande otroligt stor, speciellt nu såhär i juletider då mycket av det sociala kretsar kring mat och ätande.. Jag strävar efter att till slut få ett sunt förhållande till mat och insåg så sent som idag att enbart gå ner i vikt gör mig inte lycklig, jag behöver jobba med mig själv. Mina känslor och tankar kring ätandet framförallt. Stort tack till dig SKSKSK som delar med dig så storhjärtat och varmt kring ditt liv och din kamp =). Att jag följer dina blogginlägg är knappast någon hemlighet ;). Åter igen, var rädda om er och ta vara på er!!