Nykomling
2 inlägg
Förstår inte riktigt hur jag tänker? Jag tänker hela tiden att jag verkligen inte skall äta godis, och är verkligen jätte pepp på att hållla det. Jag kan vara pepp enda tills tillexempel någon frågar om en kaka till kaffet: men när jag svarar så kommer det ett - JA istället för ett nej. Jag tänker till och med att: Egentligen skulle jag ha sagt nej, men jag tar mig inte för att "ångra" och säga nej tack. HJÄLP MIG!
Vet hur det är! Det är så svårt att tacka nej. Så OTROLIGT svårt!! Man analyserar över hur det skall uppfattas. Som om man är lite av en party killer, någon som minsann inte vill hänge sig till livets farliga goda med de andra kålsuparna. Det finns väl egentligen i min världsbild två egentliga vägar ur detta ja-mönster. 1. Avgifta dig. Seriöst. Viktminskning går inte om man är sockerberoende. De första dagarna är skitskitskit. Men det kan ju hjälpa att tänka att ju jävligare man mår, desto mer behövdes det bli rensat. 2. Hitta på någon personlig lite konstig grej att hålla fast vid. Typ statistik. Rita upp/Skriv ner varje gång du tackat nej. Gör det till nåt fint. Om du ritar en blomma kan målet vara att fylla det med så många kronblad som möjligt, ett för varje avklarat hinder. Gulligt, urlöjligt och välfungerande. :) Lycka till!
Är exakt likadan som Du JNordin, tänker en sak och säger/gör en helt annan :( Man är helt inne på saker man INTE ska göra, men utav någon anledning så sträcker man ut handen och tar en godis/kaka el vad det nu gäller, utan att tänka på det. Man kommer inte på sitt löfte om vad man skulle tänka på förrän man i princip tuggat ur. Ibland undrar jag om man är så korkad så man inte fattar eller om man är behäftad med teflonminne. Men jag tror det ligger någonstans djupare än så, jag tror att själva reaktionen att sträcka fram handen och ta sitter i ryggmärgen, för så har man gjort i så många år att det är en djupt rotad vana. För min den kunde jag bara bryta den genom att gå på VLCD i några veckor och då fungerade det. Total avhållsamhet var det som gällde för mig. Har väl trillat tillbaka lite i beteendet tyvärr, önskar man kunde avgifta sig.
Jag tackar verkligen er båda! Det känns skönt att det är fler som är precis som jag. Chatta1: Jag tror faktiskt inte vi lider av teflonminne, utan våra löften är något som hjärnan blockerar när vi vill ha något sött. Jag tror att de enda alternativet för mig är precis det du säger total avhållsamhet! Jag kan fanimej inte ta 1 godis!
jag brukar försöka planera Precis vad jag ska äta varje dag, skriver upp det innan och sen som en liten logg efter hur det gick när dagen är slut. då "skämms" man liksom lite inför sig själv när man har brutit planen och måste stå för det i loggen sen på kvällen, kan va till hjälp faktiskt, för mig i alla fall. så fort jag inte planerat ordentliget blir det fel, i princip oundvikligen
Det som inte funkar för mig med de alternativet Sisanna är att även om jag skämms (vilket jag gör när jag har bestämt att inte äte mer godis tillexempel) Så gör jag misstaget igen. :/ Vet inte riktigt hur jag skall lägga upp det.. inte än i alla fall :)
Jag har heller tidigare ALDRIG kunnat tacka nej till sötsaker.. Har försökt att avstå helt men har blivit helt tokig nästan besatt.. Att avstå helt har inte fungerat för mig, nästan gjort saken värre.. Däremot har jag försökt trappa ner det rejält.. Att vi har inga kakor hemma alls eller godis.. Just nu har vi så att vi köper hem LITE godis till fredagskvällen ELLER lördagen.. Sen när det gäller att vara borta och inte kunna stå emot så försöker jag trappa ner det med. Som tex hemma hos mina svärföräldrar där består en vanlig vardagsfika av ungefär fem sorters kakor och kaffe.. Då tar jag kanske en kaka av den sorten jag bäst tycker om. Och om jag är någonstans där det bjuds på kaka så tar jag bara om det är en sort jag verkligen tycker om och njuter av.. Försöker låta bli att äta bara för att det är sött liksom eller hur man ska säga.. Jag känner att jag lättare och lättare kan tacka nej.. Visst ibland tänker man sig inte för, men det är mänskligt.. Jag tror att du måste komma underfund med hur du fungerar och vad som fungerar bäst för dig.. Prova dig fram :P Det som funkar för den ene funkar inte för den andre :P
Jag hade samma problem under påsken, för det ska ju alltid bjudas på kakor tillförbanelse. Men för första gången hände något konstigt. Jag har alltid mått bra av att tröstäta men nu när jag försökte äta en kladdkaka, men mådde så psykiskt dåligt. Eftersom jag vet att jag bara motarbetar mig själv. Det var inte värt det. Så jag klarade bara av att ta några tuggor innan jag la den på pojkvännens tallrik. Men kvällen var ändå full av skam och besvikelse över mig själv. Men känner att det är på rätt väg, med tankesättet ialla fall. Gick ner 0,5kilo i början av veckan som jag gick upp på påsken.
Ett tips jag läste i en tidning: Behöver jag verklígen den där... kakan, godisen drickan... och vad innehåller den...... hur mycket förstör den min dag...... funkar bra för mig. Men vissa dagar känner man ju att den är jag värd eller att jag har skött mig bra hela veckan och ikväll är vi bort bjudna och då äter jag och njuter av varje tugga:)
en grej som jag har använt tidigare i beteendeterai för andra svårigheter/situationer och som lätt kan anpassas till detta är ett litet kort med tankar och tips om hur man ska tackla situationen, utifrån va som funkar för en själv, som man kan ta fram och titta lite på för att påminna sig själv och undvika att fatta förhastade beslut. där skulle kunna stå typ det som "fislisa" beskrev från tidningen..? kanske känns krångligt, jag vet inte men ett tips iaf :)