Mer än en gång har jag skrivit till er att ska ni unna er något så ska det vara gott. Något som ni verkligen vill ha och inte äta bara för ätandes skull. Själv så verkar jag gå i gamla ingrodda vanor som har med uppfostran och helt fel tänkande att göra. Ändå så försöker jag verkligen att ändra mina ingrodda vanor. Igår var jag supernöjd med att jag lyckades gå ner 50 kg på 6 månader, jag hade inte fått äta "min" chokladbit på två dagar. Så visst skulle jag unna mig något gott. När sonen och jag var till affären så köpte han en chokladkaka. Jag ville ha chokladprickar med skum i. Jag visste verkligen vad jag ville ha. Men nej, jag visste att i kylskåpet hemma fanns det mörk choklad som jag egentligen inte tyckte om. Den Måste ju ätas upp.... eller hur. 45 gram var det och så tog jag min älskade mörka chokladbit med mint som jag älskar till efterrätt. Hur dum får man egentligen vara???? Och det var inte ens förrän i morse som jag kom på vad jag hade gjort. Nu får det vara slut på att äta det jag inte gillar bara för att man inte "får" kasta bort. Känner ni igen er? Är ni lika knäppa??? :)
Veteran
5155 inlägg
Jag har också svårt att kasta ätbara saker. Grämer mig för att det kostade si eller så mycket och då måste de ju ätas upp...hrm. Försöker leva efter mitt nya tänk: det har kostat vad det kostat oavsett om det ligger i soporna eller i min mage!!!!! Man har väldigt inlärda vanor och uppfostran som INTE hänger med i takt med att kilona försvinner. Ett beteende och vana tar så väldigt mycket längre att göra sig av med, men vi kämpar på!!!! Grattis till Din otroligt fina viktminskning Thyndra, så starkt jobbat:-)
Ett tag så tror jag att min mamma bara åt gammal mat eftersom hon inte kunde kasta mat som var kvar när jag handlat nytt åt henne. Det blev bättre när hon kom till hemmet..... men då gömde hon maten överallt i stället. Jag ska satsa på att bryta mönstret lite tidigare :)
Jag har tyvärr ganska lätt för att slänga gammal mat, eller sånt som inte går åt. Men jag hamstrar. Maken säöger att jag har en egen butik ute i förrådet. Vi bor över en mil från närmsta affär, så ... däremot är jag en obotlig "provsmakare". Igår när jag stod med mina hallonbiskvier och hade tömt byttan på hallonröran så sa jag i mitt huvud att jag INTE skulle stoppa ner fingret och dra av längsbyttväggen. Men det gick inte. Jag gjorde det fast jag inte vill. Sen slängde (!) jag den i diskvattnet inna jag hann en vända till. Och om ni kollar på kortet på biskvierna i min blogg så ser ni hur fingrarna varit i chokladen som hamnat bredvid. Det är som att slåss med mig själv varenda gång. Fast jag vet att det är när man äter av disken som man blir tjock! Så dumma saker mot bättre vetande gör vi nog alla, mer eller mindre, här på MD. Annars vore vi inte här..... Men vi kämpar mot våra demoner och våra arv för att ta kontrollen över våra egna liv. För det är väl det det handlar om, till syvende och sist???
Det är bara så otroligt vad man gör utan att ens tänka på det. Dessa vanor..... eller det var visst ovanor :)
Tics????? :)
det har ju tagit ett antal år att lägga sig till med (o)vanorna så då kanske det inte är så konstigt att det tar lite tid att lära om...och du det är av sina misstag man lär sig mest :)
Ja, men finns det inte en hel massa nya misstag att göra. Varför hela tiden nöta på dom gamla??
Gamla ovanor är tryggare än nya misstag :-)
Usch vad du måste vara klok då LadyG :o)
Ush ja, det är upptäckte jag till min stora förskräckelse när jag knaprat i mig bakchokladen :-) Inte för att den är så god, riktigt riktigt mörk och lite bitter, men jag ville verkligen ha choklad. En sån där gammal ovana jag inte helt lyckats få konotrollen över, jag vill så gärna ha lite choklad att gnaga på medan jag tittar på CSI eller Criminal Minds. Om jag inte tittar på TV saknar jag inte chokladen, men om jag sätter mig i soffan på kvällen kommer suget smygande så det måste vara nått med själva TV-tittandet som gör det? Jag klurar ut det vad det lider, jag är bara inte där än :-)