Nykomling
7 inlägg
Hej! Jag har bestämt mig, jag måste tappa kilo. Så jag har ändrat på min kost. Men, (tänk att man alltid ska ha något neggativt) jag är mamma till en 6åring. Jag och min man har synen på att i vårat hem ska vi inte ha olika maträtter pga att den ene behöver gå upp eller ner i vikt. Utan ändring sker inte dagens måltid utan vad man själv väljer att lägga på tallriken. Hur förklarar man för en 6åring att mamma är för fet... och att jag inte ska äta den goda potatisen/riset/pastan? Jag vill inte att hon äns ska behöva tänka i dom banorna än. Min man har normal figur, vår dotter är smal som en sticka och så har vi mig på nästan 30kg pluss. Hur lagar vi mat så att det passar alla utan att behöva prata om det?
Det är som du skriver vad du lägger på tallriken. Jag har likadant, jag ska ner i vikt, dottern upp och maken stanna i vikt. Men om du lägger upp halva tallriken med grönsaker och en fjärdedel potatis/ris/pasta och en fjärdedel protein. Och gubben t ex delar tallriken i tredjedelar. Och barnet som ska upp ska kanske ha bara en fjärdedel grönsaker och resten mat. Man kan prata om att barnen växer och ska ha mer av de näringsämnena. Jag har nyligen varit hos en dietist som delade upp vår familj på det här sättet och pratade med vår dotter om att hon behöver mer av protein och kolhydrater för att växa och klara skolan. Men jag vet att det är super super svårt. Jag tragglar med detta varje dag. Skriv gärna till mig om du vill! /TRinan
Jag har också barn och brukar säga ungefär som ovan: barn växer och behöver mer av det och det. Sedan tänker jag att det är jättebra att man inte vill ge barnen bantningsidéer utan att de ska ha ett sunt förhållande till ätande, hunger och vikt. Men man kan vända på det också: har du 30 kilos övervikt är det ju sunt att ta hand om det. Din dotter vet redan att det finns tjocka och smala människor och vet därmed också att du är lite "stor".Och det kan knappast vara skadligt för henne att se att du tar hand om din hälsa på ett säkert och sunt sätt? Man behöver inte göra någon stor grej av det. Jag har en sjukt uppmärksam snart fyraåring i "varför"-åldern men det har funkat att förklara att det är olika för olika människor vad som är nyttigt för dem. Man kan ju också vara tacksam över att det är "det goda" som ska väljas bort. Skulle ha galet svårt att motivera barnen att äta t ex brysselkål om jag själv lät bli. ;-)
Min mamma gick ner i vikt när jag var i 6 års åldern.. jag har faktiskt inte något minne av att hon någonsin gjorde det.. det var inte något som vi pratade om, hon stod aldrig och klagade framför spelgeln osv.. så hos oss var det helt enkelt inte någon grej.. Om diu bara väljer en annan fördelning på talriken kommer det säkert att gå jättebra och du kommer säkert inte ens att behöva nämna det för ditt barn.. don´t say.. just do!
Jag har sagt att jag är allergisk mot stärkelse som finns i dessa produkter. Jag äter enligt LCHF så det är ju synd om mig tycker de barn jag träffar på.