Engagerad
55 inlägg
Varför verkar "alla" så samlade och fungerande, när en annan har svårt att få tåtarna att ta ihop? När vardagens hämta/lämna på dagis, ta sig till/från jobb, eviga middags-opåhittighet/inspiration, blöjbyten, tålamodsprövande kritstreck på golv och skåp, fett-bobbakänsla, ryggvärk och graviditet bara suger musten ur en? När jag försöker känna lugn i att ta igen mig på soffan medan maken badar barnet, men jag eg tycker att fet-röven behöver träning och överväger samtida rumplyft/träning?! Ska det vara så??? Kanske fel forum för detta men snälla - bra förslag eller pepp när marginalerna (energin) är knappa. Blä helt enkelt.
Ujj, du behöver nog snarare tid att stressa ner än jaga upp dig över motion. När har du egentid? Jag tycker det låter lite som säsongsbetonad depression (vårtrötthet), i olycklig kombination med en stressig familjesituation, och det motionerar man sig inte ur. Du kanske behöver en stöttande samtalskontakt, en kompis att lasta ur dig hos och få prata ut eller bara få vara själv en kväll och vara vuxen?
Hej ja du behöver nog först o främst lugn o ro. Kan du inte lyssna på mp 3 med inspelade avslappningsprogram? finns o köpa apoteket eller ha lugna låtar som du lyssnar på. Om du får en liten stund för dig själv, tända ljus o bara koppla av. Eller ha några spa timmar o ta hand om dig själv. Blir det bara våren snart så blir det lättare att ta sig ut också o promenera. Börja i det lilla är mitt råd. Du verkar ha mycket omkring dig så det är lite mycket nu. Hoppas du kan få barnpass bara några timmar i alla fall. Ha det så bra o kram på dig. hälsn yrla
Förutom de goda råden ovan, kan jag bidra med att för mig kom energin tillbaka när knattarna närmade sig 7 & 4,5 år ;-). Vill inte skrämmas, men först då fick jag sova tillräckligt, fick tillräckligt med minuter för egna tankar och på något sätt TILLRÄCKLIGT helt enkelt för att på allvar orka ta itu med vikt, träning, motion och allting. Jag tänker på det som att allt har sin tid, SENARE duger bra när man har småbarn!
Andas och ta det lungt! Lätt att säga! Svårt att leva upp till! När min första pojk föddes kände jag också denna press på mig själv. Satt och ammade honom i timmar och kände att detta är det jag ska göra i resten av mitt liv, sitta i en säng eller soffa och amma! Alla andra hade egen tid men jag var trött sleten och deppig! Svårt och sova hade rackar ungen också!!! Så fick ännu mer panik när någon sa -snart är han ju lite mer vaken. Och jag tänkte ska ungen aldrig sova eller! Men så var det någon vänlig själ som sa. -Ta vara på tiden för den kommer inte igen, de är bara små en gång. Så njut! Så släpp alla måsten och njut av eran resa tillsammans! Egentiden och träningstiden kommer! Kram!
Jo egentid är något som jag har insett är viktigt, kom in i en stress fas.