Choklad?

Om du äter 1 300kcal mindre än du behöver - oavsett var kalorierna kommer ifrån - går du ner i vikt. Det fungerar som en bankbok. Om du har regelbundna autogiroräkningar på 2000 som dras varje månad men bara sätter in 700 kommer du att gå back.

Så jag som inte gillar mat speciellt mycket kan äta de i choklad istället? Kan man äta 100 gram om dagen som inte är mer än 1000 kalorier? Kan inte räkna sånt och aldrig fattat hur mycket det är i vad.

Visst kan du. Det är inte så nyttigt att byta mat mot snask, men så länge man äter mindre än man gör av med går man ner i vikt. Bieffekterna av att äta ensidigt skräp är bl a muskelproteinförlust, sänkt förbränning pga minskad muskelmassa, vitaminbrist, mineralbrist och sjukdom. Lever du uteslutande på choklad lär du drabbas av skörbjugg eller nått annat otäckt. Min personliga åsikt är att man ska vara bra korkad för att verkligen försöka leva på choklad, men det står var och en fritt att vara en idiot.

Men måste man träna med då? Eller förbränner kroppen ungefär 2000 kalorier bara av att vara? Eller hur funkar det? Nej.. Ska självklart inte leva på choklad. Men jag har himla svårt för mat då jag är deprimerad och jag äter kanske 2-3 dagar i veckan, har ingen matlust eller ork. Men försöker bli bättre på att äta. Skulle vara skönt att få bara äta choklad en gång i vecka utan att gå upp i vikt iallfall.

Man måste intre träna för att gå ner i vikt, däremot vet jag att motion kan hjälpa till att lindra effekterna av depressioner och helt bota lindrig nedstämdhet. Så även om vikten kanske inte är beroende av motion tror jag den själsliga hälsan är det. I total vila förbrukar kroppen ungefär 1300kcal, ovanpå det kommer det du gör av med när du rör dig. De flesta hamnar någonstans mellan 1500 och 2200 kcal/dag beroende på hur stora de är, hur mycket de rör sig och kön. Detta kan Matdagboken räkna ut åt dig om du fyller i uppgifterna under medlemsinställningarna. Från det ska du sen dra cirka 500 kcal/dag om du vill ha en viktnedgång på ungefär 0,5kg/v. Det kan du också fylla i under medlemsinställningarna, så får du veta exakt hur mycket just du behöver äta. Planera kosten i förväg, och planera in din choklad så du vet att du kan få äta det ibland utan att det ska vara belagt med skuld och skam. Förbud tror åtminstone inte jag på, utan allt med måtta. Fast jag skulle nog börja med att få bukt med depressionen först, det är jobbigt nog att ha den hängande över sig utan att ta kampen med vikten också. Eller det kanske du redan gör?

Vet att de skulle vara bättre att ta depressionen först för jag vet jag inte klarar av att direkt banta och träna nu, men jag tror aldrig den kommer försvinna så antar jag måste börja någon gång. Ser inget ljus alls så antar att jag antagligen får leva med det.. Gick upp mycket i vikt av olika mediciner jag åt men har nu hittat en som inte gjort att jag gått upp utan gjorde att all min matlust försvann och hunger i ett halvår ungefär, så jag gick ner i vikt, men finns mer kvar. Vet att kroppen mår bra av motion och äta bra, och jag bryr mig för mycket för att någon ska tycka jag är tjock och äcklig. Men helst av allt skulle jag bara vilja äta de jag ville och leva, slippa tänka på det.. Tänk vad underbart att kunna äta precis vad man vill utan att gå upp något..

Du kan ju alltid ta det i etapper, först fasa in lite motion och se vad det gör för hälsan. Sen justera kosten lite, inga stora åthävor utan hanterbara saker som t ex att försöka äta minst en rejäl näve grönsaker/frukt varje dag eller byta måltidsdrycken till vatten. Om du tar babysteg går det förvisso saktare, men jag tror det blir lättare för dig att orka då. Jag vet att depressioner är individuella och aldrig kan jämföras mellan individer, men små förändringar orkade jag med när jag mådde som sämst. De stora däremot sket sig. Jag fick för mig att jag skulle promenera varje dag, och det höll ju ingenfär en vecka...Däremot klarade jag av att byta saften till vatten, och det håller jag fast vid än. Det kanske är i den änden du ska börja? Med något litet, hanterbart? Och bygga vidare utifrån det?

Det låter klokt.. Oftast försöker jag bara ändra allt på en gång. Tänker att nästa dag börjar jag, gå upp tidigt, städa, äta frukost, ut och gå, allt på samma gång. Aldrig provat att ta små steg i taget. Kommer ta långtid, men då kommer jag kanske dit iallfall. Skulle vilja känna mig levande igen.. Att ut och gå är nog svårast då jag har svårt att komma ut när jag mår dåligt. Men försöka små grejer med maten, kanske mår bättre om jag får i mig bättre mat. Just nu äter jag knappt ingenting. Försöka sitta på balkongen 10 minuter om dagen för att få lite ljus och luft. Kallt nu, men mysigt med en filt och lite te kanske. Tack.. För du svarar och så. Det betyder jättemycket för mig. Att någon orkar lägga ner lite tid på mig.

Du är absolut inte ensam om att försöka lägga om hela livet i ett svep, men jag tror inte jag känner någon som faktiskt lyckats med den strategin. Börja i den ände som känns lättast, de första grejerna måste vara små nog för att man ska orka med dem men stora nog för att göra skillnad. Sitta på balkongen och få dagsljus kan absolut vara en sån sak so gör skillnad, så du får D-vitamin. Bra idé! Sen kan du lägga till nya vanor allt eftersom du känner att du orkar, men ta det sakta. Det tar tid för nya vanor att fastna, så ge dem några veckor mellan förändringarna. Så hinner du landa lite emellanåt också, hinner med att andas. Varsågod. Kanske finns det någon mer som har nytta av diskussionen, det finns säkert fler som sitter med samma eller liknande frågor. Att du vågar fråga kan vara viktigt för någon som inte törs.