Jag hade ett inplanerat fusk ikväll : ) Skulle få äta lite mörk choklad framför en bra film med min älskling på soffan. Jag har verkligen längtat efter den där chokladbiten, och nu när jag har passerat min målvikt tycker jag att jag är värd den, det tycker jag faktiskt. Dessutom regnar det ute så jag skulle låta bli att springa för första kvällen på månader... Men, jag får sån jäkla ångest! Alltså ångest-ångest, inte jagköptefördyraskor-ångest... Jag ville verkligen få njuta, va fan jag har tappat 18 kilo liksom... Slutar med att jag slänger min choklad och sticker ut och springer i regnet. Nu sitter jag här som en dränkt katt och är ledsen... Till saken hör att jag haft ätstörningar i många år, sista bulimi"skovet" var för ca 7 år sedan och sedan dess har jag varit frisk, men lite överviktig istället haha (svart humor...). Och jag ville så gärna äta den där chokladen, om inte annat så för att bevisa för mej själv att jag inte håller på att falla in i gamla dåliga mönster och tankesätt igen. Och det slutar med att jag joggar en halvmil i spöregn. Idiot... Så besviken på mej själv... Och sambon är sur för att jag får psykbryt när vi skulle ha filmkväll... Allt är den där dumma jävla lilla chokladbitens fel...
Engagerad
78 inlägg
Jag har ätardag imorgon, och det är medvetet inte bara för att det är gott utan också för att jag måste lära mig att kunna äta gott och lite för mycket en dag utan att världen går under. Tycker synd om dig och vet att jag inte kan hjälpa dig, men kämpa på och låt den där chokladbiten ingå i dieten.
För det första,grattis 18 kg wow du ska vara stolt över dig själv:) Sen kan jag säga att jag också får ångest,helt sjukt om jag bestämt mig för att idag får jag äta och känner mig nöjd och glad med det. Då äter jag mitt godis eller va de må vara men sen måste jag göra sittups eller nåt annat annars får jag smått panik. Har dock aldrig haft nån ätstörning men känner själv att det är helt sjukt detta beteende. Hoppas du kommer kunna njuta av din choklad framöver du har ju varit så himla duktig dessutom kommer du inte gå upp i vikt om du äter godis med måtta.
Jag vet inte riktigt hur jag kan peppa och stärka dig men känner att jag vill skriva NÅGOT till dig! Du har ju varit jätteduktig som gått ner alla dessa kilon och det måste vara svårt att brottas med såna känslor som du får, särskilt som du ju haft ätstörningar tidigare. Gå varsamt fram och var rädd om dig själv. Jag hoppas att du snart kan få äta den där chokladbiten och njuta av den! Ta hand om dig! Hoppas att du snart blir glad igen. Peppkramar!!
Å tack allihopa, vad mycket snälla människor det finns här! Ja, det blir liksom så laddat för mej med mat, som att jag tävlar med mej själv om att äta så få kcal och nära noll på kolhydraterna som möjligt. Idiotiskt, jag är ju klar nu, det är ju detta jag väntat på! Kommer inte sluta med LCHF men hade hoppats kunna äta lite mörk choklad, nåt bär eller nåt, utan att bara tanken på det ska ge mej panik. Dessutom snuvig idag haha smart att kuta som en dåre i spöregn? Känner mej mycket bättre idag, och blev så glad över att läsa era fina svar! Tack!
Jag brukar tänka så här, att en liten bit choklad kanske väger 30 gram, och då kan man inte gå upp i vikt. Dessutom så tar det tid för kroppen att samla på sig kalorier. Och du ska väl inte äta det varje dag. Planera in det goda i förväg, så har du kalorier till det också.
paloma, tack men det handlar inte om att ha kcal över, det har jag jämt och det skulle rymmas choklad varenda dag, 200g mjölkchoklad haha. Det sitter bara i huvet, jag vet oxå att jag inte blir tjock på en ruta mörk choklad, eller om jag äter mer än 5g kolhydrater på en dag... hjärnspöken bara, och jag blir så less på mej själv...
Vet inte riktigt vad jag ska skriva till dej heller, jag kan ju bara utgå ifrån mej själv. Jag har gått ner 16 kg och min första målvikt var 75 kg ( 173 cm lång). Jag trodde att jag skulle vara nöjd nu när jag var här men konstigt nog känner jag mej nästan ännu tjockare nu... helknäppt! Och den enda förklaringen jag kan komma på är att man är bara helt enkelt knäpp i huvudet! Jag försöker intala mej själv att det finns viktigare saker här i livet än hur jag ser ut och vad jag väger. Jag unnar mej nu och kan faktiskt njuta av det jag är ju liksom inte överviktig längre utan helt normal! Tror att du bara får försöka ställa om ditt tankesätt, försök känna vad du mår bra av istället för att räkna kalorier,kolhydrater och kilon... Mår du bra av att gå ut och springa i ösregn så gör det annars låt bli! Vi har så kort tid här på jorden slösa inte bort den på sånt du mår dåligt av. Lycka till!