Det blir inget bak!

Nä.. det blir inga lussebullar bakta idag i det här huset! Har spånat runt lite bland bloggarna här och känner mig träffad när jag läser om att man inte kan sluta när faktum är att man bara "tänkt ta 1" men slutar först vid 10 eller när det är slut och med en dålig känsla... Jag funderar mycket över detta med hetsätning och "bestraffning" av ett litet felsteg då man tagit den 1:a pepparkakan i form av att inte slutar äta förren det är slut.. Jag "straffar" mig så.. att om jag tabbat mig så blir straffet att jag fortsätter straffa mig resten av dagen många gånger. Jag vägde väl en 120 kg när jag tog studenten.. med en mamma som svalt sig själv så fick jag ofta höra att jag vägde alldeses för mycket och skulle inte äta vare sig det ena eller andra.. började smygäta istället och resultatet för en helt normal 10åring blev 120 kg för en 19åring på 162 cm. Jag fick bukt på detta då jag flyttade långt ifrån mamma under 1år någonting.. kom ganska snart att gå ner krafting i vikt utan något engageemang som helst och tror det kan ha handlat om 10 kg/månad i alla fall.. snart började jag träna lite tillsammans med en kompis och började få en riktigt fin figur - en kropp jag trivdes i! vikten hade jag då ingen aning om.. jag hade ingen våg utan såg först efter 1 år när jag kom hem igen att jag gått ner 60KG HELT OTROLIGT för mig. Jag har hållt denna vikt i 10 år i alla fall.. vandrat ner som max ytterligare 10 kg men aldrig upp mer än 5.. men jag har också kämpat hela tiden med att vara en bra bit från mamma och att inte lyssna på henne.. vilket inte varit lätt.. som normal har jag alltid varit tjock i hennes ögon och när jag har gått ner har hon anklagat mig för alla möjliga ätstörningar vilket resulterat i att jag tillslut hetsäter och i perioder så kom det naturligtvis upp igen många gånger.. något som jag tog hjälp för att avsluta -05.. och sedan dess har jag inte haft de problemen.. men det händer att jag äter och äter och fortsätter äta trots att jag inte är hungrig utan tvärtom. Många gånger äter jag av tristess.. tror där mitt största problem ligger.. och i att jag tycker synd om mig själv.. men attans! Nu tar jag tag i detta för det räcker! Jag är mamma och vill vara en aktiv och bra förebild för min dotter! Nu ska jag jobbarjag för att bli den glada sunda tjej jag var för bara 1 år sedan!! Pepppepp på er alla där ute som känner att dagen är lite tung! & lycka till ni som har startat bra idag :) Bra jobbat!!!!!!