Disciplin eller störning?

Läs mer om symptomen här: Anorexia Nervosa: http://riksforeningenmotatstorningar.se/default_.asp?L2=99 Bulimia Nervosa: http://riksforeningenmotatstorningar.se/default_.asp?L2=100 Ätstörning UNS: http://riksforeningenmotatstorningar.se/default_.asp?L2=102

Tack, Johan.

När ska man söka hjälp då? Hävdar ju att jag har läget under kontroll, men omgivningen reagerar...

Jag kan inga uppgifter se på din sida så vet inte alls hur du äter eller vad du väger men märker du själv att du ljuger om mat, försöker dölja vad och hur du äter. allt du gör kretsar kring mat, träning och vikt, kaloriräkningen finns alltid i tankarna, då kan det nog gått lite för långt.

Ätstörningar är så stort och det är så olika från person till person men eftersom du själv funderar i banorna så kan det ju vara så att du ändå inser att det nog gått lite överstyr.

Om du har möjlighet att ringa för rådgivning tycker jag du ska göra det, om inte annat för att bubbla av dig om funderingarna du har.

Önskar dig lycka till och hoppas det löser sig.

Tack så mycket, det hjälpte verkligen med att förstå mig själv bättre! Men det finns ju såklart olika grader av t.ex. anorexia, som jag brottas med själv. Jag skulle inte säga att min anorexia är speciellt farlig, eller allvarlig, men den skulle kunna vara det, men bara om jag lät den ta över för mycket. Jag försöker kontrollera båda sidor, mitt vanliga jag med normala matvanor och den onda sidan, anorexian. Och jag tror att jag lyckas ganska bra, men ibland går det bara utför. Jag har samma problem som du, Monkkan, jag tror att jag har läget under kontroll, fullständigt eftersom jag har andra tvångstankar som perfektionism m.m., men omvärlden reagerar ändå. Mina vänner påpekar nästan varje dag och varje måltid att jag äter alldeles för lite. Enbart på grund av min längd och utan att verkligen veta ngt om mina tvångstankar eller matvanor... Och det är inte speciellt roligt, så om du (Monkkan eller ngn annan) känner likadant, tycker jag att du ska prata med ngn om det. Man ska ta tag i saker som inte känns okej. Nå, jag har inte gjort det, och tänker inte göra det heller, men ja....

Ett tydligt tecken på min anorexia är t.ex. att jag blir lycklig när jag inte ätit ngt, speciellt om jag bestämt mig för att inte äta, eller att jag blir otroligt deppig om jag ätit ngt "förbjudet". Då kommer skuldkänslorna som tsunamivågor, och jag har upprepade gånger spytt upp maten med mening.... Jag ljuger om mina matvanor, vikt, försöker undvika onyttiga saker så ofta det går, osv... Jag väger mig så fort jag får chansen, när ingen är hemma, eller om det känns som att jag gått upp några kilon. Jag mäter midjemått, höftmått m.m. Jag tycker att det är vackert att vara smal, jag ser upp till modeller. Jag kan gå utan mat när jag är hemma hela dagen, utan att vara hungrig. Jag mår bra av att känna mig tom i magen, när jag känner mig mätt får jag skuldkänslor och har lust att spy. Ångest, rädsla, panik, sorg, vrede, fånig lycka, lögner, lögner och lögner. Mot mig själv och alla andra. Min vardag.