Det krävs kanske en viss bakgrundshistoria för att fläta samma detta ihop med rubriken så here goes: Jag har försökt gå ner i vikt så länge jag kan minnas, och visst har jag lyckats av och till. Överlevde tonåren med tunga 90kg+ och toppade väl vid 16-18 med 99 kg tills jag inte vägde mig mera. Jag har sedan första viktnedgången aldrig gått över 86kg men stannar aldrig under 73.. Min målvikt är 66-ish. (Det är inga siffror egentligen, men då jag inte kunde välja "få bort degmagen" eller "tajta till låren som hänger ner" så fick det ju bli så) Just nu väger jag 80,6 och har ätit nån form av LCHF - vacklat de senaste månaerna men fortfarande cyklat/promenerat 2-3 ggr och gymmat tungt iaf 1 ggn i veckan. I Måndags började min nya strikta period av lchf. Just nu Försöker jag verkligen förstå Hur jag bör äta. (matdagboken verkar vara awesome vad gäller kalorier osv. ger bra bild av hur en dag kan se ut i mat!) Har först nu insett att jag ätit på TOK för mycket fett, men detta för att tygla min rädsla att bli sugen på socker/kolhydrater. För när jag väl blir sugen finns inga hinder, jag kanske inte hetsäter stora mängder - men just grejen att jag inte bara kan hålla ett NEJ åt mig själv blir ju hetsigt beteende tycker jag. Jag blir liksom manisk och slutar med att jag halsar ur sambons pepsiflaska (om än dock bara tre munnar) och därmed failat mot mig själv. Därför har jag överkompenserat med fett.. det är idag det enda jag klarar mig undan sockret med. :/ Nu till min frågeställning.. (hoppas ni inte ledsnat på mig för länge sen) Jag vill verkligen kunna ha ett sunt förhållande till socker och kolhydrater. Kan man Lära sig få det eller är en sockerberoende Alltid just beroende? "Nykter" men fortfarande beroende? Blir väldigt ledsen av tanken att för all framtid behöva vara den som ska äta specialkost vid högtider eller så bara för att hålla kalorier och fett/proteinstapeln stabil.. Jag har så himla mycket känslor till alla högtids-maträtter och tilltugg ifrån min storätar-tid som jag önskar jag kunde radera.. Är en väldig tänkare och klurar på känslor mest hela tiden, men detta är som en knut. Jag förstår mig inte på mig själv! Kan man hypnotisera sig till självdiciplin/kontroll över sånt här? Hur äter man bara En kaka och känner sig nöjd och belåten? Hur kan man ha godisskålar hemma men inte läskas äta på flera dagar? Jag önskar jag kunde vara sån :´(
Mycket engagerad
135 inlägg
Vet du skillnaden på fysisk och psykisk hunger? Det kan vara en start att lära sig tyda det så man vet när man ska äta och när man ska kämpa emot. Det kan vara värt att reflektera över. http://i.imgur.com/h2dGN.jpg http://www.livestrong.com/article/14885-emotional-vs-physical-hunger/ Sedan har vi detta med högtider. Martin Berkhan har skrivit om det här. http://www.leangains.com/2010/11/cheat-day-strategies-for-hedonist.html Det finns inga enkla lösningar, men man kan alltid lära sig mer och fatta bättre beslut. "Hur äter man bara En kaka och känner sig nöjd och belåten? " Ät dig fysiskt mätt. Sedan äter du kakan.
http://www.expressen.se/halsa/1.2242746/gunilla-bytte-socker-mot-gradde-och-fett läs gärna bloggen vitt begär också och går du in på youtube på kostdoktorns kanal finns det under föreläsningar en som handlar om just sockerberoende...tror många har uppfattningen om att en sockerberoende kan lära sig att kontrollera sitt sug/beroende jag tror att det precis som alkohol eller andra droger är så att det är nolltolerans och mat som inte triggar igång beroendet som hjälper och kanske tom lite hjälp på vägen dit.. Lycka till hoppas du hittar en väg ut ur ditt beroende..
Tack Robert och sophias, är väldigt tacksam för era tips och skall läsa era länkar!
Jag tror inte man blir "botad" från sitt sockerberoende, tyvärr. Är som flera andra skriver ett beroende likt andra droger. Ramlar man dit så är det liksom "kört" i alla fall just då.....Jag äter enligt DUKAN-kost och har på några månader fått riktigt bra koll på mitt extrema sockerberoende, tack och lov. Men ibland är det som förgjort.....speciellt i samband med PMS. Hur förnuftigt jag än tänker och hur mycket jag änn har läst och vet så hjälper inget! Spelar ingen roll om jag är "fysiskt" mätt....det går alltid att TRYCKA ner något sött. Det blir liksom som ett tvångsbeteende, nästan som ett straff mot mig själv för att jag är så "dålig" och inte kan tygla mig. Skillnaden nu mot förr är att jag är så medveten om hela händelseförloppet att jag trots allt har någon form av "koll". Även om jag ena kvällen "hetsäter" och mår dåligt så kan jag numera komma tillbaka redan nästa dag och se det hela som ett "snedsteg" som är gjort men nu är jag tillbaka på rätt väg igen! Det är en otrolig styrka att jag lärt mig tänka och känna så. Min förhoppning är också att någon gång i livet kunna ta fram en chokladkaka, ta 3 bitar, tycka det är gott och lägga tillbaka chokladet igen. Men jag vet inte om det är realistiskt för mig att ens hoppas. Tillsvidare känns det bra att kunna leva med "problemet". Detta är enbart mina egna tankar och känslor, grundar sig INTE på någon forskning elelr proffessionellt tänkande så du får ta det för vad det är men hoppas det kan vara till nån hjälp att höra någon annans funderingar. Lycka till!
Min storasyster är sockerberoende och håller på att få bort det Först tog hon bort socker i kaffet Nu vet jag inte Hon och hennes sambo startade en form av diet från hans f.d flickvän för att gå ner i vikt Så visst kan man göra något åt det
Min syster har alltid varit sockerberoende, ända sedan hon var liten. Hon fick upp mitt sötsug men jag håller på att bli normal igen. Det gäller bara att ha kontroll och äta rätt sötsaker. Som tex en som är beroende av glass kan börja äta sorbet istället och med tiden äta mindre och mindre.
Tack hörni! jag skrev in till hypnosföreningen och kommer få min fråga+svar publicerat så småningom om det finns någon intresserad av vad de hade att säga om min situation. Känns skönt att få sagt det högt, ett konstaterande på ett vis, att jag måste välja rätt varje dag till skillnad ifrån bara under en "diet". Jag har noll tolerans mot socker nu och har klarat 3 veckor igen, så nu känns det hanterbart. :) Tack för att ni skriver om era erfarenheter, det hjälper verkligen!
Jag undrar vad dukan-dieten är för något. Jag är själv sockerberoende och kan inte äta lite. Det är ALLT eller Inget. Just nu inget. Startar idag ( eller imorgon? ) med atkins färdiga shakes och bars OCH börjar med matdagboken. Kan kanske lära mig bättre kosthållning. HOPPET finns...
Hoppet, jag vet tyvärr inte heller vad dukan-diet är? Jag äter efter LCHF och trivs kanon, det finns väldigt mycket man faktiskt kan äta. Lycka till med dina shaked och bars!! Stanna kvar här och se hur dina veckor utvecklar sig, det är en himla bra sida och man lär sig så mycket om sina matvanor och hur mkt man ska få i sig!
DUKAN-dieten går ut på att man i olika faser skall "lära sig" att få koll på kolhydraterna för att så småningom återgå till så "normalt" ätande som möjligt. Under de två första faserna när man skall gå ner i vikt är det protein som gäller. Man varvar protein + protein-grönsaker varje dag tills man nått sin målvikt. Man behöver inte väga, mäta eller räkna några kalorier eller annat. Man äter sig mätt och nöjd. Det går bra att googla på DUKAN, då får man upp en hel del bra sidor med all info man behöver och även ett jätebra DUKAN-forum:-) Jag har gått ner 22 Kg i år och har ca 2 kilo kvar till målvikt:-) Kan tillägga att jag provat de flesta andra "metoder" men inte hittat nåt som passar mig och min kropp föränn nu. Lycka till alla Ni som liksom jag kämpar!