Nykomling
8 inlägg
Det här är inte på något sätt en tråd som ska leda till dåliga matvanor, utan helt enkelt för oss som inte platsar in i grupper som "under 80 kg" eller "vi som ska gå ner 50 kg" just för att det helt enkelt inte tilltalar oss. Jag vill gå ner till 48-49 kg och inte höra något tjafs om att det är lite från någon, så om du är moralryttare kan du lämna den här tråden. Söker nu tjejer (eller killar, vilket dock känns mindre troligt) som är lika benägna som jag att fixa målvikten, trots att vi inte är mulliga nu. Motivering, tankar, tips, idéer, gnäll. Vad som helst! (Om det redan finns en sån här tråd får ni poka mej lite, för det har jag missat isåfall!)
Hej! Jag har samma tankesätt. Jag har jämt fått höra "men du behöver inte gå ner i vikt" men man ska ju ändå trivas med sig själv. Jag är 181 cm lång och väger 60 kg, men vill gärna gå ner till 57 för att det var vikten jag trivdes mest med och därmed är min målvikt. Har du några tankar på vad din målvikt är och hur du ska nå den?
Ja, men eller hur! Vad fint, hur tränar/äter du? Jag är 165 cm och pendlar just nu mellan 50-52 kg men min målvikt är 48 kg. Jag tänkte nå den genom att träna mer regelbundet och hårdare än jag gör nu, och inte hetsäta eller bara äta skräp. Kan inte påstå att jag har särskilt bra matvanor!
Håller med, jag får jämt höra att jag är smal och inte "får" gå ner mer. Trots att jag är så kort så rynkar de på näsan när de hör att jag väger under 50. Samtidigt kan jag förstå att folk blir oroliga när någon i ens omgivning tycks tyna bort.. Jag försöker vara tydlig mot mina nära och kära så att de vet att jag har ett mål och inte bara fortsätter neråt. Det är lite tråkigt att folk inte tar hänsyn till mina mål utan förutsätter att jag är sjuk, helt baserat på min vikt och inget annat. Jag får hela tiden såna *åh vad tragiskt* blickar av folk. Trots att jag är helt normal! jag har över 20 BMI och ser definitivt inte spinkig ut. Aja, i vilket fall som helst så är jag i mål nu och ska jobba på att hitta en balans där jag kan gå ut och äta, festa osv. lite då och då utan att sakta stiga uppåt i viktklasserna igen. =)
Jag känner också igen mig. Jag är 174 cm och har nästan precis gått ner 15 kg från 75 kg till 60,8 kg och har därefter fått höra att "du får inte gå ner något mer". Nästan ingen har sagt "vad duktig du är!". Ändå är jag på normalvikt just nu och vill gå ner till ca 55 som slutvikt, även om det nu enligt BMI är underviktigt så är det ändå den vikten jag trivts bäst på och det är jag som ska vara nöjd.
Hur går det för oss? :) Jag har slappat en vecka och glidit upp till 52.6 kg, så nu blir det långpromenad och senare en liten löpartur!
Hej! Åh, toppentråd! Snälla ta upp den igen! Jag är 20 år, 161 cm lång, gick ner ungefär från 55-45 kilo under ett halvår när jag var i 16-års-åldern. Jag är elittränande och har de senaste åren haft stränga restriktioner om att inte väga mer än 45 kg. Jag gick ner till 43 ett tag men fick då skäll av mina närmaste och alla möjliga doktorer, då gick jag upp till 45 igen. Nu får jag stället skäll av min tränare för att jag är för tjock. Jag tränar runt 40 timmar i veckan, hur ska jag äta för att kunna prestera och gå ner i vikt samtidigt? Jag är jätterädd för att gå sönder, min kropp är verkligen mitt viktigaste verktyg! Hjälp!
Hallå rosa damen! Du har rätt, det är dags att ta upp den här tråden igen! Jag vet inte alls, hur är dina matvanor nu?
@RosaDam: Hej! Jag passar egentligen inte in här men halkade in p g a att jag var nyfiken :-) Jag ska inte komma med några moralkakor men om du tränar på elitnivå behöver du nog ta hjälp av en kostrådgivare eller dietist så att du får i dig "rätt näring". Äter du fel och tränar hårt är ju risken att du far illa både i kropp och själ och att du faktiskt "går sönder". Kanske har du vänner inom din bransch som kan tipsa dig?
Hej på er, Ja, det är intressant hur andra kan lägga sig i hur man ser ut och äter. Men jag tror faktiskt att man måste göra aktiva val, för annars går det snart för oss skm för amerikanarna, vi blir succesivt större och större. Jag tror att våra ögon redan vant sig och anser att en med BMI på 25 ser normalviktig ut. Vi med lägre BMI på kanske 20-21 kan då framställas som undernärd, fast så inte är fallet. BMI på 20-21 ger enligt studier längre livslängd så jag tycker absolut det är värt att sikta mot. Jag väger 57-58 och vill gärna ner till 55. Jag mår bättre i mig själv så även fast jag är fullt medveten om att jag inte är mullig eller överviktig nu. För min del handlar det om träning 3 gånger i veckan. Simning, löpning, promenad, klättring, vad jag känner för. Träningen känns mindre kravfylld och mer positiv om jag tränar det jag vill för stunden. Sen äter jag mellanmål för att jag älskar mat och vill äta ofta, men också för att inte hamna i stora sug och ligga back i kalorier för då finns risken att jag vräker i mig. Just nu har jag märkt en liten skillnad i hur ja se ut, valde bor vågen denna vecka. Och jag märker att om jag får en liten förändring i rätt riktning sporrar det mig mycket att fortsätta.