Nykomling
6 inlägg
Har barn på 5 och 7 år som förstås ser och uppmärksammar allt. Vill inte att de ska bli viktfixerade överhuvudtaget, men har svårt att lösa detta med mätning. De undrar varför jag/vi väger maten (som vi gjorde ett tag) så då vägde vi i smyg, men det blev knepigt då vi redan hade mat på tallrikarna när vi skulle äta. Eller gör jag för stor grej av det hela? Min egen mamma bantade, fastade, svalt och joggade, motionerad hela min uppväxt, jag vill inte att de ska ha det så. Jag vill heller inte att de skall ha en tjock/överviktig mamma, vilket de har nu.... Hur gör du?
Huvudsaken är väl att du inte säger nedvärderande saker om dig själv, som att du tycker att du är tjock eller ful. Att väga o mäta maten behöver väl inte vara så laddat egentligen, det gör man ju när man lagar mat. Men, jag förstår ditt dilemma! Lycka till!
Nu är mina barn äldre men jag har gjort matvägandet till en naturlig del och inte smusslat med det. Det märker nämligen barn väldigt snabbt och blir nyfikna (och tror det är nåt hemligt och/eller fult). Jag förklarar att jag ska lära mig hur mycket olika saker väger och utmanar de t.o.m. ibland att gissa. T.ex. "Hur mycket tror ni att den här tomaten väger?" För det är ju så man själv lär sig. Jag gissar själv och tittar sen på vågen. Då lär jag mig snabbare att klara mig utan vågen. För vågen har man ju inte alltid tillhands sen, när man äter ute eller hos vänner. Och så lägger jag in lite matte emellanåt. T.ex. "Om jag vill äta 100 gram kyckling och har lagt upp 70 gram, hur mycket har jag kvar att lägga upp då?" Eller "Om knäckebröd med ost väger 25 gram och knäckebrödet väger 12 gram. Hur mycket väger osten?" "Om en oliv väger 3 gram vad väger då 4 oliver?" (Det blir ibland så att barnen tävlar mot varandra om vem som svarar först :-)) Vi serverar mycket grönsaker i olika varianter, inte bara sallad, och barnen har alltid fått provsmaka. Det handlar också om att stilla nyfikenhet och lära sig olika smaker. Om det inte är grönsaker med så tycker t.o.m. den som inte så gärna äter grönsaker att något saknas! Genom att lassa upp mycket grönsaker så ser barnen att jag äter mycket. Jag håller alltså inte igen på mängden mat och det tror jag är bra för dem att se. De säger ibland "Ska du äta SÅ mycket". Så för dem så bantar jag inte utan äter nyttig mat och det tycker jag är stor skillnad. För nyttig mat vill vi ju servera även till barnen. Jag pratar däremot inte om min egen vikt eller utseende. Det handlar om maten, att äta nyttigt. Barnen kan ibland fråga om olika livsmedel, t.ex. varför paprika är nyttigt. Då känns det bra att kunna svara att det är mycket c-vitaminer i och att det behövs för att man ska hålla sig frisk.
Tack för väldigt kloka svar! Vi pratar mkt om mat här hemma i positiva ordalag. Båda barnen är normalviktiga och äter det mesta. Ena kan jag dock se redan nu att hon ääälskar kolhydrater precis som jag och blir superspeedad. Så mitt mål är att hon ska hitta annat gott också. Bra det där med att få med matematik m vägn av mat då blir det inte lika "konstigt". Tack för alla tips!!
Hej! Jag delar verkligen ditt dilemma. Dessutom samma minnen angående min mamma:) jag väger min mat på bänken men lassar på mycket sallad på bordet. Tror inte de bryr sig så mycket. När vi bakar tillsammans måste vi ju oxå mäta och väga så det blir rätt...däremot jagar jag ju lite kilon och har därför en persontåg hemma. Ska den gömmas eller stå framma? Har två döttrar som visserligen är små än så länge men rätt som de är är de stora. Mitt eget kontrollbehov och fåfänga kan ju kosta dem dyrt. Eller så bryr de sig inte alls...:)
Krm009; Det är ju just det man inte vet. Bryr de sig inte eller blir det hets. Äldsta jmfr gärna sig med mig när jag var i hennes ålder och hur det var då. Jag har ju egentligen inte varit överviktig förrän för ca 5 år tillbaka. Men jag var alltid längst och vägde mest i skolan. Men sen slog det över ändå. Jag vill inte att de ska bli så fixerade som jag var (vatten och knäckebröd till middag) utan se mat som gott och energi, näring för en sund kropp. Men jag ska testa och göra som så, väga maten, men ta av grönsaker vid bordet. Lång resa, men jag ska fixa det..)
Tycker Maits resonemang och taktik kring maten är väldigt bra. Fokusera på maten, det nyttiga och gör det till något utbildande. Stilla nyfikenheten kring maten istället. Inte smyga med att man behöver lära sig, även vuxna behöver lära sig saker och det betvivlar jag starkt att något barn tycker är konstigt. I barnens värld är det naturligt att undersöka, ta reda på saker och lära sig nya saker, så varför inte dra nytta av det och lära dem vad bra mat är istället? Det är ju sådant de kommer att ha nytta av i framtiden.
vilken bra diskussion det här blev, och viktig!
tycker också det blev en väldigt bra diskussion. Vill verkligen att de ska få det bästa och slippa bli sockerjunkie som jag med stort cola-beroende. Tack alla!!
Ja, det verkar som om den pedagogiskastilen med mat och kunskap håller bäst i längden. Tror dock det var mina föräldrars motto med fast oboy, skogaholmslimpa och jordgubbsyoughurt kanske inte var ett vinnande koncept i längden:) men vi gör väl alla så gott vi kan! Undra tro vad våra barn kommer skratta åt angående oss? På tal om barn. Jag testar. " lchf 10 veckors matlista". Det är tyvärr rätt "vuxen" mat så mina barn äter inga mängder av den. Finns det någon bra länk till lite mer barnvänlig mat? Jag tycker att barnen ska äta varierat precis som vi vuxna men de är ju som bekant ganska enformiga i sina smakupplevelser...
Ojjjjj Råkade trycka på en knapp som innebar granskning av tråden. Var verkligen inte min tanke Tycker denna tråd var intressant som tusan. Har precis samma situation som calise.