Jag bara kände att jag var tvungen att skriva ett klagobrev! Som titeln säger så lyckades jag gå ner alla mina efterhängsna överviktskilon förra hösten och kände mig så nöjd. Jag kommer ihåg att jag tänkte: Nu mår jag så bra; jag kommer aldrig att tillåta mig att gå upp alla kilon igen! Men...nu sitter man här med alla kilona, (+ ett par till), tillbaka. Det är inte helt lätt att motivera sig eftersom det känns som om man ändå inte kommer att kunna hålla det när man väl gått ner. Det blir svårare och svårare för varje gång man misslyckas...man kanske borde gå i terapi så att man kommer tillrätta med sitt ätande? Är det någon som har provat det? KBT? Jag kände nog bara att jag behövde lite sällskap för det är så tråkigt att "aldrig" kunna äta normalt utan att gå upp i vikt :( Oj vad mycket gnäll det blev :) Tja, så känns det ju ibland! Kram!
Nykomling
2 inlägg
Att du inte gjorde ett blogginlägg så hade nog fler hittat det! :) Jag har en kompis som går en KBT-kurs på 10 veckor just nu, inne på vecka 5 eller nåt tror jag. Hon är väldigt nöjd iallafall. Jag har gjort precis samma som dig - fast med 25 kg! :O Tog mig förvisso några år innan jag var uppe på maxvikt igen... :/ Har tvingat bort drygt 16 kilo, ca 13 kilo kvar. Vad jag gjort annorlunda denna gången är att undvika lightprodukter, det fick mig nämligen att fortsätta äta för stora portioner, lära mig att inte kasta i mig maten och att TUGGA och inte svälja saker nästintill hela som en rabiat golden retriver! :P. Har även fattat (ÄNTLIGEN!) att jag inte funkar när jag äter frukost, det triggar igång mitt ätande under resten av dagen nåt fruktansvärt. Hoppas du hittar ditt optimala sätt att få bukt med extrakilona!
Gick du ner alla dina kilon under en höst? Det låter som det gick snabbt? Kanske för snabbt för att få in det till en ny livsstil och ny vana? Trixet är ju att se viktminskningen långsiktigt och göra om vanorna så att det blir det normala = att alltid äta normalt och ändå hålla vikten :-) samt att motionera såklart. Skriv ner varför du vill gå ner i vikt så att du inte tappar bort motivationen. Ta dig tid och komponera ihop några favoritmåltider och ta dig sedan tid att använda matdagboken och fyll i allt du äter, samt din motion. Då ser du att det finns plats även för det goda du saknar, då och då.
Aha, ett blogginlägg! Jag är fortfarande så ny att jag inte har hittat alla funktioner än! Men jag gör ett försök med bloggen! Tack för tipset!
Jag såg ett Oprah avsnitt en gång för länge sedan där hon prisade en författare av en ny dietmetod. Det som skiljde sig från övriga metoder var att den började med en månads medvetet icke-dietande. Inte så att man skulle proppa i sig ofantliga mängder mat eller så, utan man skulle under den månaden fortsätta äta den mat man brukar och fokusera mer på att förbereda sig inför dieten. Man skulle börja vara mer medveten om vad man äter. Vara mer noggrann med när man äter och vänja sig vid att äta vid sina utsatta måltider och att inte äta efter en viss tid. Efter en månads förberedande icke-dietande gick man över till att lägga om sin kost till det nyttigare för att börja gå ner i vikt. Författaren förklarade också att många som misslyckats förut har svårt för att gå ner i vikt för att man, varje gång man gett upp tidigare, har svikit sig själv på ett sätt lika illa som att svika en annan människas förtroende och därmed tror och litar man inte längre på sig själv... Intressant var det i alla fall.
Jag gjorde nog ungefär som du lund och gick ner över 10kg 2 år i rad (under vår/sommaren) för att sedan gå upp en stor del eller allt igen under hösten. Och detta fast jag hade för mig att jag skulle fortsätter minska under hösten! så jag är inne på tredje omgången nu. Den här gången fokuserar jag mer på vad jag gör istället för resultatet, och detta fungerar bättre. I det här läget känner jag ju till både mina fällor, och vad som brukar fungera för mig i utmanande situationer (t.ex. stress, frustration eller åt andra sidan "fest" med alla frestelser). för mig blev det extra viktig att objektivt analysera vad jag gör utan att fördöma mig när det bli mindre bra nån gång. Istället försöker jag förstå vad som hände (t.ex vilka behov jag försökte möta med att äter för mycket) och vad jag skulle kunna göra annorlunda nästa gång i liknande situationer ... antar att detta kommer att vara en tema under en lång tid framöver, tills jag bete mig optimalt på autopilot allt oftare...och detta är OK!
Jag hoppas att vara med i matdagboken ska göra att jag äntligen går ner i vikt. Jag gympar 3 gånger i veckan, rider 1 gång i veckan och sedan går jag promenader med hunden, inget händer. Min läkare vill att jag börjar på itrim men nu provar jag detta istället så jag hoppas att jag lyckas. Jag har gympat och ridit i 8 år men gympat bara 1-2 gånger i veckan tidigare, men sedan 1 aug har jag kört hårt men inget händer, vågen visar runt 95 kg.
Hejhej! Jag är i liknade situation, har vägt ca 63-70 kg men så för ngt år sedan gick jag ned ca 10 kg med träning och reducerat intag av godis, ständiga onyttiga mellisar osv. och hamnade på 53 kg. Sen gick jag upp till 78 (nu), och det känns ju lite.. FÖRJÄVLIGT. :( Men men, att klaga får ju en inte tillbaka i form så det är väl bara att börja om på nytt. :) Jag är rädd också att jag inte ska kunna hålla mig nere igen men ska nog söka KBT eller liknande då jag börjar närma mig målviket igen.. Matdagboken verkar bra, för mig så man inte känner sig lika ensam i sin viktnedgång. :) Lycka till alla!