Gnäll forum :)

Något allvarligare att är ju när man läser dessa smala tjejers trådar eller blovvar som vill ner i vikt till en i mina ögon osund nivå. Är man 172 cm lång och har en målvikt på 48 kg så är det inte utan att jag reagerar. Och det är ju inte bara en utan det dyker ju upp liknande då och då. Det verkar som om dessa unga tjejer inte vill goda att deras kropp tar kvinnliga former. Jag älskar matdagboken men den går ju tyvärr att använda i ett ganska så osunt syfte också. Är man mamma själv åt två vuxna barn och en tonåring och ser på det här med en mammas ögon skulle jag tro. Min äldsta son är dietist och han är väldigt smal men han är otroligt noga med att äta. Äter nyttig mat och är vegan när han är hemma och är han ute och äter så kan han även äta fisk. Han skulle aldrig sträva efter att gå ner i vikt utan det handlar om att äta sunt. Du vet inte hur jag ser ut, skriver dom i bloggarna. Min äckliga mage, är ett uttryck som verkligen får mig orolig över att den egna självbilden börjar bli helt snevriden. Den magen kommer säkert att se lika otäck ut i hennes ögon hur smal den än blev. Frågan är hur man gör i sådana lägen. Jag kan som oftast ingte låta bli att skriva en kommentar men sen så undviker jag att läsa den tråden eller inläggen. Men är det rätt att göra som strutsen och stoppa huvudet i sanden?

Thyndra: Det där är en jättesvår fråga. Jag har ju en gammal ätstörning. Och har nog tangerat störningen igen under den här viktminskningsresan. Men lyckats få stopp på det i tid. Även om jag är smal, och ser också min stora mage i spegeln, så ser och känner jag (och känner är det viktigaste) att jag INTE ska ner ett gram till. Rädslan att gå upp finns där, men jag blir inte hysterisk av ett par hekto hit eller dit. Detta sagt bara för att jag vill visa att jag inte är ätstörd längre. Inte mer än vad någon annan här inne är, skulle jag vilja säga :) Men hur man hanterar frågor om viktminskning från underviktiga är verkligen jättesvårt. Min egen erfarenhet från anorexitiden är att ju mer folk tjatar på en att man ska äta och ju mer de tjatar om hur "för smal" man är, desto lättare blir det att svälta. Störningen får energi av bekräftelsen. Å andra sidan så kan tystnad leda till att man (jag) sökte bekräftelse genom att svälta lite till. Ett Moment 22 för omgivningen - och en själv - alltså. Jag känner att jag har inte den kompetens som krävs för att bemöta de här tjejerna på rätt sätt. Jag tror att maten är ett symtom, och vad som framkallar symtomet är individuellt. Det enda man kan göra är ju att uppmuntra till att söka hjälp. Men det är inte enkelt heller. För mig var det så att om jag inte var bäst på nåt annat så var jag i alla fall bäst på att banta. Och om nån skulle hota att ta den segern från mig skulle jag känna mig riktigt hotad och gå till försvar. Eller fly. Så, Thyndra, jag har verkligen inget bra svar. Att bara strunta i sidorna är en precis lika bra strategi som alla andra när vi inte vet mer. Jag försöker peppa och stötta dem som jobbar med att ta sig ur sin ätstörning. Pro-ana kommer jag inte åt och har varken kraft eller kompetens att försöka. Och jag vet inte om jag tycker att det är att vara struts geonom att undvika sidorna. Det handlar mer om insikt om sin egen otillräcklighet. Och vi är här för att stötta och hjälpa varandra, men det finns gränser för vad en vanlig människa med sina egna demoner ska förväntas orka med. Du är en fantastisk medmänniska, och det är fantastiskt det.

I övrigt var jag inne här för att gnälla på den JÄVLA BLÅSTEN!!!!

Bummlan, jag klagar på regnet. Tänkte ta mig ut med hundarna men det bräker ju ner. Och så läser man dessa hurtfriskas inlägg i forum om hur skönt det är att ta en promenad i regnet. Nääääää, jag vill INTE!! Det räcker med alla hundtävlignar som jag tävlat i spöregn, men att frivilligt när jag inte behöver gå ut och trotsa vädret har jag inte n¨ågon som helst lust med. Jag väntar en stund till och bli det inte bättre så får motionscykeln jobba idag också!!! Även fast PimPim inte har något emot att trots regnet. Jag undrar vart min regnkläder som jag inte kommit i är?? Kanske kan jag ha dom snart :)

Det är så skönt att gnälla på vädret för det kan inte en jäkel komma och säga åt en att man ska ta itu med :) Men så var det ju det här med att "Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder" och om det blåser så bygg en väderkvarn och blablabla ;) Maken köpte svindyrt regnställ en sommar - som slog värmerekord och torkrekord. Hoppas att det har samma effekt när du kommer i, och hittar, dina regnkläder :)

Dagens gnäll är att jag är orolig över att jag ska överäta idag, gick därför inte till kyrkan för hur roligt är det att säga nej till fika-bröd hela tiden. Åt kaksmet igår kväll och alldeles för mycket frukt fast jag har börjat viktväktarna och då får man äta frukt tills man blir mätt, det är inga propoints i frukt, men jag gick upp i vikt till idag från igår och det vill jag gnälla över. Jag tycker att denna tråd är underbar. Ska bara skriva att jag har lika ont i handleden idag som förut. Ska ta upp det med husläkaren när hon ringer i morgon. Nu har jag ätit en smörgås till frukost kl 5 och ska vänta med att äta lunch till kl 11 eller 12. Och sedan går jag till Träffpunkten. Ska vara jättenoga med propointsen idag. Är jätteorolig för vad husläkaren och psykiatrikern har bestämt ang mina lugnande tabletter och sömnmedicin. Husläkaren ringer mellan 15 och 16 i morgon.

Då ska jag passa på att klaga över mina jäkla spetsar (hundar) som är så vidriga att jaga katter så jag har bestämt mig för att inte skaffa någon mer efter att fick jag ta bort förra sommaren för att hon var gammal och sjuk och en hoppade på en bil med dödlig utgång. Fast jag vill så gärna ha en katt, kanske någon som är uppväxt med hundar......eller...nej.....eller....

Fy fan rent ut sagt, är det inte regn så är det myggor