Nykomling
7 inlägg
Är det fler än jag här som anmält sig till Göteborgsvarvet? Skriv då gärna och berätta hur det går för er i förberedelserna! Min motivation är nämligen nere på NOLL!Hur peppar ni er själva de veckor som är kvar till loppet? Vad äter ni? Hur mycket och vad tränar ni? Vad är era mål?
Ingen?? :-O
Återkom om några år. Jag klarar knappt jogga 200 meter :P
Nix, är inte redo för det än, men det kommer! Däremot ska min far springa det. Hur han gör för att klara det? Hm, han tänker inte han ger sig bara ut och springer....maten: hm, där gör han nog likadant, dvs han äter för att hans kropp behöver det sen tänker han inte så mycket på varför och vad, men om jag funderar på vad han brukar äta så är det nog rätt mycket efter den "gamla" tallriksmodellen...
Jag är anmäld, men jag tänker i princip bara ta mig runt och njuta av loppet eftersom jag dessutom är anmäld till Stockholm marathon. Så Varvet blir ett njutbart och publikfyllt långpass för mig, kan man säga.Förberedelser, ja det började jag med i oktober ungefär. Ökade löpningen från 3 gånger i veckan till 4 och därefter 5 gånger i veckan. Ökade löpmängden från 3 mil i veckan till 10mil som mest, och nu har hag dragit ner på distansen igen och jobbar med tmepo. Korta, snabba spass under veckorna och långa lugna på helgerna.Ambitiöst? Möjligen, men det är kul! Och det är därför jag gör det, för att jag är road av löpningen. Inte fortare och inte längre än att jag längtar ut imorgon igen. Så ska löpningen vara. Det ska inte gå så fort att det blir så där ångestjobbigt, jobbigt är okej men det ska vara rimligt också. Och långt är olika långt beroende på humör. Det är okej att tycka att 2,5km är jättelångt, ibland tycker man det bara. Långt kommer att bli längre och längre med tiden, och iband också kortare i perioder.Det jag försöker ha sagt är att du måste försöka hitta tillbaka till det roliga i löpningen igen. Gör som jag, ta sikte på en glasskiosk lagom långt bort och jogga dit, köp en Solero Ananas (60kcal så det är en bra affär) och njut av din glass medan du promenerar hem. Eller, om du har möjligheten, ta bussen någonstans dit du aldrig varit och jogga i ett helt nytt område du aldrig sett flrut. Ta det sakta, njut av de nya vyerna och håll nere tempot. De flesta springer för fort på de lugna passen och för sakta på de snabba, och uppemot 70% av löpningen ska vara lugn!Vet inte om det hjälper dig alls, motivation är en krånglig sak. Men försök hitta tillbaka till det roliga, spring korta pass och vänd hem innan du blivit trött. Avsluta passet innan det känns som att du fått nog,, så du får med dig den där härliga känslan av att kunna från passet.Risken att avsluta först när man är slutkörd är att man får med sig den känslan till nästa pass, och det är inte så bra. Man ska försöka få med sig känslan av roligt, längtan till nästa pass och känslan av att kunna. De andra känslorna kan man lämna bakom sig.Lycka till med din löpning!
Ska iväg på ett kortare pass strax. Känner ju att det börjar dra ihop sig... Kan inte alla ni ställa er vid vägkanten nu och peppa mig? ;-)Skämt åsido - jag hoppas ju att jag blir lite mer taggad när själva loppet går av stapeln. Då är jag ju inte helt själv i alla fall, utan det är NÅGRA fler som springer. För att inte tala om publiken... hehe.
Jag ska springa =)
Ska inte springa men står som publik för att stötta gubben så jag kan även stå där och peppa dig med:) Har du tröja som är märkt Monkkan då eller?Jag kan i och för sig heja på alla duktiga som ens kan tänka sig att springa så långt. Skulle aldrig falla mig in men ikväll ska jag försöka mig på vårruset i Göteborg.Hoppas jag lyckas jogga det mesta, har bara försökt i kanske 3 veckor ett par ggr i veckanSå håll tummarna för mig :)
Och under KAN ske - när jag hade sprungit den korta slingan fortsatte jag ett varv till! :-O Totalt ca 12 km blev det.agnetar: Haha, nä - ingen märkt tröja men heja på du bara! :-) Lycka till på Vårruset ikväll! Ska heja på dig (hemifrån men ändå).