hej. jag är en 22årig hetsätare/bulimiker/anorektiker/ortorektiker/UNS-ätstörd (ja, poängen är att mina ätstörningar går i cykler. Jag blir aldrig sjuk, jag bara byter störda ätbeteenden mot andra..) som letar efter framgångshistorier. Mitt liv just nu handlar om hetsätning och kompensation. Mitt liv kretsar kring detta och jag är SÅ TRÖTT på att äta, på att inte äta, på att svälta, träna, klämma i fettet, drömma om mat, ha ångest inför mat etcetera etcetera. Jag vet om att jag behöver vård. Och det är på gång, jag ska till min läkare i slutet av oktober och han har lovat att skicka en remiss till anorexi/bulimienheten, för nu är alla inblandade väldigt överens om att såhär kan jag inte leva. Mina högsta önskningar är att bli smal och att bli frisk. Det är väl därför jag aldrig blir frisk, för att jag inte kan släppa tanken på att bli smal. (jag är normalviktig enligt bmi, 176 cm lång och väger någonstans mellan 68-71 kg) Finns det någon här på matdagboken som har gått igenom något liknande? Någon som har erfarenhet av att STÄNDIGT tänka på vikt eller mat på ett eller annat sätt? Som har erfarenhet av HETSÄTNING (då menar jag den typen av födointag som resluterar i att man knappt kan andas, etcetera) som har blivit fri från detta? Hur gör ni? Hur gjorde ni? Dela väldigt gärna med er av eran historia. Jag behöver verkligen veta att det här går. För just nu är jag så långt ner i mina ätstörningar att jag har ingen aning om hur fan jag ska ta mig ur dem. jag är så fruktansvärt rädd för att gå upp i vikt.. HJÄLP. /m
På gång
39 inlägg
jag blir aldrig frisk, ska det naturligtvis stå, där i början
Hej Michaa! Jag går just nu behandling för Bulimi på en dagenhet. Vecka 9 av 16 och Vecka 10 börjar på måndag. Det är en gruppbehandling och vi är 8st som går dit dagligen mellan 11-15.
Funkar det? Vad gör ni där?
Om det funkar är upp till en själv, det är väldigt mycket eget ansvar. Speciellt med maten, dom kan ju inte tvinga en liksom. Jag går i en eftermiddagsgrupp vilket betyder att vi är 8 st som går i grupp för att äta lunch ute på stan. Sedan är det så kallat eftermatenprat där vi precis som det låter pratar om hur det gick och hur det kändes att äta. Efter maten här vi olika typer av terapi beroende på vilken dag i veckan det är men exempel är: Gruppterapi, Kroppskännedom, Temagrupp och bildterapi. Klicka på länken för mer info eller fråga mig om det är något som är oklart. http://www.scfa.se/patients/day_care/luna.html
känner igen mig i precis det du skriver. Kunde lika gärna vart jag som skrev inlägget. Vill du att vi ska peppa och hjälpa varandra? Isåfall kan vi göra det på mail:)
Jag gick i kbt-behandling för hetsätning för ungefär 10 år sedan, Hela mitt liv kretsade kring detta. Nu är jag fri från det! Läs i min dagbok från augusti så ser du mer ingående hur det gick till för att bli fri. Ibland-nån gån i månaden kanske-hetsäter jag fortfarande, men nog inte så mycket att det skulle klassificeras som hetsätning, men hastigheten är abnorm. Dock är dessa episoder itne kopplade till ångest längre, utan uppkommer mest bara av "gammal vana!. Men JA, det går att blir frisk. jag är exemplet du letade efter : ) kram och lycka till!
Nos! Jag känner igen mig i det du säger. För i början av behandlingen så hetsåt jag för att jag var så sjukt hungrig pga att jag svälte mig. Men nu när jag har gått behandlingen ett tag så märker jag att jag hetsäter av känslor som uppkommer och nu för tiden av gammal vana.
Nos; Skönt att höra att det går.. HannaaJ; mejla gärna mig! Michahogberg@gmail.com.
Jag gick i dagvård på mandometer-kliniken. Resultatet var väl lite tu-delat, men jag är säker på att det var där jag startade min resa mot ett friskare liv.
Gammal hetsätningsmänniska här (och svält). Nu är det ett tag sedan och jag är i princip frisk från det. :) Jag kan fortfarande få tendenser men idag vet jag hur jag ska göra för att det inte ska gå så långt. Jag tror att man måste fixa sitt eget sätt, mitt sätt kanske inte funkar på andra tex.
Svält försvann för ganska många år sedan. (Tendenser finns men det är mer en tanke idag) Det som hjälpt mig var att mot alla odds och ingen menstration så blev jag gravid oplanerat, hade även preventivmedel. Denna lilla tjej hjälpte mig till ett friskare liv för jag kunde inte tänka mig att straffa henne pga min sjukdom. Så jag började äta, men det var en ständig och fruktansvärd kamp. Men för mig hjälpte det att tänka på knytet och inte mig själv. Men senare ersatte jag det med hetsätning.
Hetsätningen försvann när jag för 5år sen började koncentrera mig på kost, näringsrik kost och bra träning. Matdagboken hjälpte mig mycket med att se vad jag fick i mig, i protein, kolh och fett och alla dessa vitaminer och mineraler. Jag var också djupt deprimerad som jag lidit av länge sen jag var 12 år gammal (idag 32). Det var en kamp då också, jag grät mycket men vägrade att ge mig, jag skaffade ett jävlar-anamma och sket i mina känslor om hur jobbigt och fruktansvärt det var. Jag kunde gråta när jag åt, när jag inte fick äta, när jag gick ut på en promenad, när jag vaknade på morgonen och skulle sova på kvällen. Men jag vägrade ge mig. Jag hade aldrig någonsin provat att vara frisk, att sätta mig själv i fokus, men det var då dags att ge sig in på det.
Det var mitt sätt, skaffa mig ett jävlar-anamma. jag hade bestämt mig och jag vägrade låta min "demon" vinna över mig igen. Det var min tur att bestämma över mitt liv. Jag skulle vinna, varje dag!
Såklart hade jag bakslag, flera ggr men då fick jag jobba på mitt tankesätt. Istället för att tänka negativa tankar och nedvärdera mig själv tänkte jag att "det gör ingenting". Imorgon är en ny dag och om jag idag har fått bakslag är den bara en dag i mitt liv och mitt liv har många dagar kvar. En dag i taget, ett steg i taget och ständigt jobba på mitt tankesätt, från det negativa till det positiva. Jag lovar, hur man tänker förändrar mkt, inte allt men det är ett stort steg och en stor hjälp i rätt riktning.
Jag kunde också motivera mig med saker att se fram emot, vad som helst som jag ville ha eller ville göra. Små milstolpar.
Det är väl lite kortfattat om mig och min resa. Idag har jag som sagt fortfarande tendenser men tack vare att jag jobbat på mitt tankesätt kan jag idag hantera dessa och vet vad jag ska göra när känslan faller på. Det gäller väl också att prova sig fram av vad som hjälper just dig.
Önskar dig all lycka till och hoppas verkligen du blir fri och kan leva ditt liv som du vill och ha kontrollen över det.