hjälp med motivation

Det kan låta konstigt, men vad tror du ska bli bättre av att du går ner i vikt? Vad vill du ska förändras? Jag försöker hitta anledningen till varför du vill gå ner i vikt, själva ursprunget till din önskan. Det är lättare att förstå då. Har du provat att sätta dig ner och prata med din mamma, på riktigt. Inte bara nämna det i förbifarten eller medan ni tittar på TV. Ta henne vid handen och sätt er, och säg till henne att nu vill du prata för det här är viktigt för dig och du vill hemskt gärna ha hennes stöd. Berätta, och försök ha tålamod med att hon kanske inte vill förstå först eftersom det indirekt implicerar att hon lagat dålig mat, att hon är en dålig mor och att hon kanske själv skulle må bra av att gå ner i vikt. En sån diskussion kan ta ett tag, innan man nått fram och är överens.

Jag känner igen mig i det du skriver, fast jag bor inte hemma. Men jag är supermotiverad, kommer igång och sen spricker det av någon anledning och då struntar jag verkligen i allt. :/

LadyG: bättre? jag kommer må bättre, bättre självförtroende, även om det är några få kilon så klär jag mig för att "gömma" mig istället för att BARA klä mig. om det är plus30 grader så har jag ÄNDÅ på mig jeansen, jag vill inte ha det så. och jag mår inte alls bra av att se i spegeln. nej, inte på allvar. jag säger saker som hastigast, vilket kanske inte kommer ut så bra. för JAG vill inte att hon ska sluta vara henne, hon ska få baka om hon vill. men sen om jag vill äta är ju min ensak. hon lagar jättebra mat. men det är just det, vi fikar ofta ute för vi tycker det är mysigt, men det måste ju vara ok att jag bara tar te ibland. hon är världens bästa, men just det här med att jag vill gå ned i vikt har hon nog lite svårt för.

pummify: ja,jag med. och jag tänker på det 24/7. jag är alltid, allt eller inget. antingen är jag superduktig, och så kanske jag äter på balans en dag, då ryter allt, och det blir en ond cirkel. jag kan inte bara gå och träna då, för då "har jag ändå ätit mer".

Bra, det jag funderade på först var om det var någon yttre press men det kommer s a s innifrån dig. Det är du som vill det här, då är det en annan sak. Då borde motivationen vara stark att lyckas. Ibland misstänker jag att människor misslyckas för att de är rädda för att lyckas, att allt de hoppas på inte ska bli verklighet trots all kamp. Har du funderat på om det ligger något i det? Prova att sitta ner och prata ut med din mamma ordentligt, hon förstår förmodligen inte hur viktigt det är för dig.

ladyg: ja, det är verkligen inifrån. för att berätta fakta: många säger att jag är så fin. många säger att jag är fin och att de älskar min rumpa. men jag känner, det spelar ingen roll, JAG vill detta. Och jag är redan lycklig, så jag tror absolut inte detta påverkar mig så att jag tror att jag kommer bli lycklig. för det är jag redan. det är en bra teori, men känns så konstigt, så ologiskt. rädd för att lyckas, hm, jag vet inte. Nåt är det iaf. ja, så det kommer ut på ett seriöst sätt. men ibland så kan jag säga det (på mitt lilla sätt) så fikar vi t.ex med familjen så kan hon säga - ja, du ska väl inte ha ngt? lixom, en sur undermening med att jag inte "vill" ha. eller om hon sitter och äter ngt gott och frestas med flit, hon skojar ju, men ändå, det ÄR jättejobbigt att behöva avstå från sådant. hon blir irreterad och arg/ledsen när jag säger dumma saker om min kropp, men hon blir också sur och irreterad när jag säger att jag vill göra ngt åt det....GAH!!!!!! stödet jag behöver är nog att inte bo med henne, sorgligt men sant. även om jag älskar henne!!

Det är ingen idé att försöka, om man inte går in för det helhjärtat, då slutar man bara rätt snabbt! Mitt tips är, hitta någon att träna med, det hjälpte mig, så peppar man varandra dem dagarna ni är omotiverade. Och ljug ALDRIG om träning och om du fuskat. Det är en bra regel.