Jag kan klara mig bra genom hela dagen bara för att spåra ur på kvällen då jag känner mig vrålhungrig fast det antagligen bara är sug. Dag ut... dag in.. Jag mår så dåligt av det psyksikt eftersom jag varje dag "börjar på nytt" med full styrka och motivation. Och inte får någon positiv förstärkning alls. Och ändå tycker jag att jag kämpar på för allt vad tygen håller. Självförtroendet åker i botten. Jag har gått ner femton kilo. Men de kilona har tagit flera år att gå ner. Hur många år ska det ta, egentligen? Hur fasen hanterar man det? Det är värst på vintern, och jag lyckas aldrig gå ner i vikt under vinterhalvåret bara för det. Och den gnagande ångesten när jag trycker i mig någonting jag inte borde är lika hemsk varje gång. Jag tar bara någonting lite och tänker att det ska räcka med det. Sen är jag där i köket varje halvtimme och inventerar i kyl och skafferi och tar någonting lite till, och så igen. Och när jag inte kan sova blir det till slut så att jag vid tretiden på natten trycker i mig te och mackor bara för att kunna sova.
Utmärkt medlem
590 inlägg
Dt är så svårt när man kommer in de negativa tankarna... Men jag försöker tänka att om jag äter denna Chokladbit eller tar den där ölen hur länge får jag jobba för att få bort den. Och titta på innehållsförteckningen vad de innehåller oftas bara massa skit. En annan grej som passar mig är att innan suget slår in, för man vet ju att det kommer. Ta en promenad eller träna på nått sätt, för då bär det imot att ta de där onyttiga grjerna när man varit hälsosam och motionerat. Och ibland får man väll acceptera att man är mänsklig och inte orkar stå imot. men var inte för hård mot dig! Någon gång måste man få njuta!