Har nu ätit enligt kalorimodellen i ca en och halv månad. I början gick det jättebra och jag låg 500 kcal under mitt energibehov. Sen kom mensen och där gick jag upp 3 kg och jag (min kropp) verkar inte klara av att gå ner mer än ett-två hg per dag och den andra dagen kan jag ha gått UPP 1 kg istället. Tar vattendrivande varje morgon och väger mig EFTER att jag kissat "färdigt". Ca 4 timmar senare. Nu har jag tagit till drastiska metoder! Kör bara VLCD (Allévo) och powerwalk på morgonen i ca 23-25 minuter. Började med både powerwalk OCH Allévon idag rätt ut. I början, när jag gick ner, minns jag att jag körde powerwalk. Kan det vara DET som saknats, tro? Det är inget kul längre att ta stavpromenad, för jag blir inte svettig eller flåsig. Så nu struntar jag i det. Av powerwalken blir jag båda delar. Är INGEN träningsmänniska alls, utan powerwalken gör så att jag kommer hem fortare och får "slippa" träningen sen. *ler* Finns någon hjälp för ett hopplöst fall? // Shintaida
På gång
14 inlägg
kanska inte så mkt hjälp men jag har hört att många går upp under mens (som du märkt) och under ägglossninge efetrsom kroppen förbereder sig på gravidetet. altså meningen med detta inlägg... vissa saker kan man inte styra så dom ska man kanske inte bry sig om, bara dom saker man kan påverka
Kvinnor har ett rent h*vete att förbränna fett, era progesteron/östrogen skiftningar ställer till med mycket oreda på den fronten. Om du håller dig till planen med maten så kommer det gå upp och ner men i slutändan nedåt sakta men säkert. Det är fullt normalt att viktnedgångar går i vågor, och för det täckta könet är det ännu mer så.
Jag har varit förkyld i två veckor och inte velat köra på med min dagliga morgonpromenad/powerwalk, och jag känner av det direkt. Jag har gått upp i vikt, fast jag skrivit i matdagboken och räknat alla calorier. Min kropp har tydligen väldigt svårt att gå ner, om jag inte "hjälper" förbränningen på traven med träning. Jag kan ju nämna att jag har "problem" med mina hormoner också... Så, jag är helt enkelt så illa tvungen att kliva upp i morgon bitti, oavsett väder, och gå min promenad :-/ Hoppas att det har slutat regna iaf... Lycka till!
När man är sjuk bör man låta bli att gå ner i vikt. Bättre då att ligga på neutralt intag. Dvs mitt på ditt dagsbehov. Det räcker att låta kroppen kämpa med sjukdomen.När man är frisk igen kan man fortsätta där man slutade.Först, sluta med de vätskedrivande, såvida du inte verkligen samlar en massa vätska i kroppen. Men även om det är fallet kanske du i första hand skall titta på hur mycket salt du äter.Vad det gäller vikten vid mens. Det är förmodligen bara vatten och inget du skall bry dig det minsta om.Fokusera på fettförbränning och strunta i vattnet.Står du still i vikt (över längre tid) trots att du äter mindre än du gör av med så överskattar du antingen din träning eller ditt basala behov. Minska intaget lite i taget, exempelvis 100 kcal/dag under en vecka och se vad som händer. Eller så ökar du träningen.Slutligen: Om du väger dig varje dag, räkna inte in för mycket i förändringen dag-dag. Räkna istället ut ett genomsnitt över sju dagar. Följande dag räknar du ut ett nyt genomsnitt på de sju senaste ... och så vidare.Genomsnittssiffrorna kan du sedan jämföra tillsammans med genomsnittsintaget av kcal.Mensen: Efter ett tag lär du dig hur mycket du normalt går upp under mensen. Du kan då dra av den vikten från dina värden de dagarna. Om du vill.