jogga på fastande mage?

Klart det är okej, det enda som kommer att hända är att du inte kommer att orka hålla sprinttempo direkt. Men om du vill mysjogga i solen på morgonen och äter efteråt är det inget som hindrar. Det enda som egentligen kommer att skilja är att kroppen kommer att behöva ta mer energi från fettdepåerna än annars, men det är också allt. Det är ett utmärkt sätt att träna kroppens förmåga att använda fett som bränsle, men det där med 90 minuter har jag aldrig hört. Vad händer för hemskt vid 95 minuter? I mitt träningsschema ingår bl a lågpulslångpass, ibland upp till 3 timmars löpning med gånginslag med enbart vatten i flaskan och på fastande mage, just för att träna kroppen att använda fettförbränningen. Det är därför jag är lite skeptisk till det där med 90 minuter, det känns lite godtyckligt.

Känn efter själv vad som är ok. Sjäv kan jag inte göra något allt för ansträngande innan frukost för då får jag ont i magen (magkatarr). En lång promenad är ok men vill jag springa så tar jag ett par klunkar yoggi innan - det räcker för att magen ska va ok. Men det är mitt lilla knep. Lycka till med att hitta vad som fungerar för dig.

Ja, det stämmer ju förståss. Tänkte inte på att man kan ha t ex IBS eller katarr och då kan det vara mindre lyckat att springa på fastande mage men det lär du ju märka rätt fort. Blir lätt att man glömmer av sånt när man inte själv har såna bekymmer :-)

Anledningen till att man bör ligga i fettförbränningszon och inte bör ligga i konditionszon (mer än 65% av sin maxpuls tror jag det stod) är att du INTE använder fettet utan kolhydrater. Vid fastande mage så finns det ont om kolhydrater och då bryts istället kroppen ned. Vill man konditionsträna på morgonen så fyll på innan med t.ex en banan, yoghurt eller ett knäckebröd och så efteråt också förståss. 90 minuter är väl ett ett snitt på när energidepån tar slut och man tär på kroppen mer än man bygger upp.

Nå det där är individuellt, jag vet av erfarenhet att jag kan hålla upp till 85% av maxpuls (trial & error helt enkelt, jag testar mig fram och vet på ett ungefär när det blir för jobbigt) så att skrämmas med så låga siffror är att göra folk en otjänst. Kroppen är betydligt tuffare och klarar mer än så, och på morgonen är glykogendepåerna som mest välfyllda. Glykogendepåerna räcker dessutom till ~90 upp till 120 minuters hård träning, dvs tuff löpning eller intervaller t ex, eller ett spinningpass - dvs uppemot 90% eller mer av max. Sänker man ansträgningsgraden så pass mycket som till 65% lär de flesta hinna bli ihjältråkade innan de tömt sina glykogendepåer. Tycker fortfarande 90 minuter låter lite påhittat och godtyckligt.

Men det handlar ju om vad man vill ha ut av det. Vill man ha effektiv fettförbränning så handlar det om att lägga sig i fettförbränningsläge, inte kondition. Uppgifterna kommer från bl.a. Fredrik Pauluns böcker, så det är inget påhittat och godtyckligt!

Till och med Aftonbladet vet att hög intensitet medför större förbrukning, även från fett. Jag tror inte Fredrik håller sig med felaktiga teorier, men jag kan fråga honom om saken om han är inne på Näringscentret. Så ofta är jag inte på Stureplan, men man kan väl hitta på en anledning. Har skrev en artikel för ett tag sen (2001), om du verkligen är intresserad av fettförbränningen och hur den fungerar: http://www.kolozzeum.com/artiklar/allt_om_fettforbranning.htm och slutklämmen är mycket intressant: "Ju bättre kondition du har, desto högre fettförbränning har du också. Detta faktum gäller också i vila, vilket betyder att en god kondition är ett mycket bra vapen mot övervikt. Två, till synes likvärdiga, individer kan ha stor skillnad i förmågan att bränna fett, beroende på hur bra kondition de har. Det beror delvis på ett enzym, vilken har till uppgift att suga upp fettet från blodet in i dina celler. Det heter LPL, som står för lipoprotein lipas, och det finns både i fettcellerna och i musklerna. En vältränad person har mycket mer LPL i musklerna än i fettväven, vilket gör att det går mer fett till förbränning än lagring. Oerhört bra läge för dig som vill hålla kroppsfettet nere. Dessutom innebär en bra kondition att musklerna har bra syretillförsel. Eftersom syre är nödvändigt för fettförbränning kommer denna goda syresättning att öka användandet av fett som bränsle. Ju sämre syresättning av musklerna under träning, desto mer måste du förlita dig på muskelglykogenet som bränsle, och desto sämre fettförbränning får du. En vältränad person har också fler mitokondrier, som ytterligare höjer förbränningen." Det är en intressant artikel, även om det innehåller en del termer som jag tycker är lite onödigt fackmässiga.

Jag tror inte riktigt på det där med att promenera innnan frukost. Endel säger att det är bra och endel säger att man bränner bort musklerna istället.

Träning före frukost är inget magiskt i sig, nej. All träning är muskelnedbrytande (katabol), så även morgonträning. Det är därför man ska äta så snart som möjligt efter träning, för att vända processerna och börja bygga upp musklerna igen (anabol). Eftersom det inte är uppenbart att trådskaparen är intresserad av varken viktuppgång eller nergång förutsatte jag att det var konditionsfördelarna hon ville åt, och där finns det lite att vinna om man ligger i kaloribalans. Vill man däremot gå ner i vikt är det viktigare att hålla koll på kosten. Träningen gör man när man hinner och trivs med det, det är en bonus s a s, ett redskap bland andra och inte särskilt effektivt heller. Det viktiga om man vill gå ner i vikt är kosten. Man måste inte ens motionera alls för att nå sin drömvikt, även om hälsofördelarna med motion inte ska föraktas.