Nykomling
3 inlägg
Jag har precis blivit medlem här på matdagboken och det känns bra att ha tagit det steget. Jag väger 107 kg till mina 169 cm och det är alldeles för mycket. Jag behöver gå ner 35-40 kg och det är just det som känns så hopplöst. Det är för mycket. Jag vet ju hur svårt det är, och hur lång tid det tar bara att gå ner 10 kg. Hur orkar ni andra och hur får ni motivation?
Hej! Inte för att jag har riktigt så mycket att gå ner men jag har tagit det i etapper. 5 kg till jul och nu 10-15 kg till midsommar, för mig fungerar det då verkar det inte så ouppnåeligt Det här kommer du att fixa. Kram Annika
Delmål! Börja med fem kilo, sen sätter du ett nytt mål! Då kommer du känna dig glad att du lyckats nå dina delmål istället för att tänka på det totala som gör att du känner det som hopplöst.
För min del är moroten hur mycket lättare allt blir, hur mycket piggare man blir, alltså bara en sån sak som att ut å gå, 10kg lättare så är det ju kolosal skilnad på hur man orkar, mindre ont i knän och fotleder .. och hur man känner sig kropsligt, kanske inte är klar vid -5 eller -10kg men skilnaden på hur kroppen känns är ju kolosal!, ska själv gå ned ca 20kg och det känns lite tungt men som andra säger, sätt delmål, belöna dig lite för dina framsteg, ha något att se fram emot =)
hej jag förstår din känsla fullständigt men samtidigt så är det ju faktiskt bara du som kan ta tag i och ändra ditt liv. jag har delat upp min viktminskning i många små delmål med sunda och bra belöningar efter varje uppnått mål, som tex en spa-dag, nya motionskläder mm + att jag lägger undan 20:- för varje hg jag går ner så jag har massor med pengar att handla en ny garderob för när jag väl är i mål ;) Sen kommer du ju ganska snabbt att må mycket bättre, orka mycket mer och känna en helt annan glädje och ett ökat självförtroende eller hur?! :)
Jag tror också att delmål är bra, då behöver man inte tänka på "alla" de där kilona som ska bort. Och redan efter 5-6 kg så kan man komma i en mindre storlek på kläderna, det är uppmuntrande! Och så förstås matdagboken, den är väldigt värdefull. Man kan i förväg bestämma vad man ska äta under dagen, och sedan försöka hålla sig till det. Och så är det ju guld att ha alla andra här på matdagboken, alla som kämpar och peppar, och kommer med bra tips och råd. Det går bara åt rätt håll, fast man vill ju förstås att det ska gå fortare...
Jag har 26 kg att gå ner för att nå mitt mål så jag vet vad du menar! Men NU JÄVLAR ,denna gången ska det bara gå!! Delmål är nog en väldigt bra ide... och att tänka på lååång sikt istället för att försöka panik banta! Jag har kämpat med vikten sedan jag var barn.... lågstadiet.... och jag förtjänar att nå min målvikt!! NU ÄR DET VÅR TUR!!!!
Jag tror också på delmål. Jag ahr gått ner 20 kg och har ca 5-8 kg kvar men när jag började så trodde jag aldrig att jag skulle lyckas med en viktminskning på 20 kg. Jag hade varit nöjd med 10 kg ner så deppig var jag angående vikten. Att sätta upp mål som inte har med vikten kan också vara bra. Jag ville tex få frächare hy (genom att vara utomhus mycket/dra ner på choklad/fett mm) och unnade mig lite extra när det gällde hudvård och smink under viktminskningen. Sen tror jag att en rivstart kan vara bra så man sert snabbt resultat men jag körde inte det själv utan ahr legat på en ganska långsam viktminskning på ca 0,5 kg veckan och långa pauser där jag stått still. Mitt bästa tips är att spalta upp vad du vill uppnå och unna dig belöningar för utseendet som kanske inte har med vikten att göra såa tt du piggar upp dig utseendemässigt under viktminskningen. Tex ett nytt läppstift, scarfe, hudrengöring mm. Allt efter vad plånboken tillåter! Finns ju även små husmoderstips för utseendet som inte kostar något men jag tror att fokuser mer på hälsa och utseende än på vågen. När man känner sig frächare så blir man mindre benägen att tröstäta och mer motiverad.
Jättebra tips, rundboll! Man måste uppmuntra sig själv. Jag tror att man måste tänka på att "ta hand" om sig själv, på något sätt. Man behöver vara rädd om sig, tänka på att försöka må bra, få bättre självkänsla "helt enkelt". Jag tror att vi många gånger missar att ta hand om oss själva, vi tänker så mycket på att ha omsorg om andra, så att vi glömmer bort oss själva. Att fokusera på att må bra, och på sin hälsa, att ge sig själv belöningar, som att köpa ett nytt nagellack, ett nytt läppstift t ex det gör väldigt mycket också. Och då är det också lättare att låta bli att stoppa i sig allt det där onyttliga. Man får liksom tänka som så att "jag är värd mer än att stoppa i mig detta onyttiga", och vara rädd om sig. Det ÄR inte hopplöst, midlind! Man får bara ta det i små etapper, så känns det bättre.
Tack alla goa männsikor för era råd och peppningar! Jag får nog sätta mig och skriva ner delmål och vad jag ska belöna mig med vid varje uppnått mål. T.ex ett nytt plagg, nytt nagellack eller liknande. Tyvärr har mina första dagar här på matdagboken fyllts med wienerbröd och kanelbullar. Att det ska vara så svårt att lägga av. Jag är sockerberoende!