Hej!
Jag är inne på 8 dagen nu med strikt lchf. Har följt max 3,5dagar strikt resten sket det sig:( ju mer jag försöker göra rätt desto mer gör jag fel,då skriker hjärnan men gå och ät hela kakan där eller ät mer mat. När jag menar mera mat så är det sjukliga mängder,ska ge er ett exempel: frukost äter jag enligt receptet,sedan lunchen ,middagen äter jag som man ska enligt receptet,men sedan kvällen runt halv åtta-halv tio är det inte roligt! då kan jag äta runt 300gram crunch med bär i samt youghurt mer än halv liter. Saken är att jag har inget stopp! kan äta hela paketet inga problem,har ingen mättnadskänsla,och under tiden jag äter blir jag ledsen och känner mig misslyckad och vad gör jag då? jo äter mera!
Nästa dag så följer jag dieten sådär då jag tänker du kommer ända att förstöra allt genom att äta på kvällen,och det stämmer! har aldrig kunnat en enda gång vara utan mat på kvällen. Mängderna jag äter ligger på minst 1500kalorier utöver dieteen så jag ligger på minst 3000 om inte mer. Det sjuka är att jag blir chokad över att jag går upp så mycket på så kort tid. Ibörjan av juni så hände det något smakade tårta och sen dess har jag ätit godis av alla slag varje dag flera ggr! gömmer sötsaker också,varför gör jag det??
jag är väldigt arg och äcklad av mig själv då jag ser hur jag ser ut för varje dag,vikten visar sig alltmera,och jag kan inte stoppa det. Jag vet inte hur eller vad jag kan göra åt detta. Förra året juni månad så vägde jag 80kg jag åt mindre och såg fram emot att gå ner för att må bra med mig själv osv,jag gick ner till 55kg, men sedan juni detta år så vet jag inte vad som har hänt jag kan inte stoppa mig fastän jag tänker mycket och försöker hantera det genom att vara förnuftig. Nu väger jag över 61kg sedan juni,och mår dåligt och magen är inte sig själv längre. Har ätit så att jag har fått springa på toa och kräkas då det var fullt men det hindrade mig inte att vila lite och sedan gå och äta massor på nytt.
Finns det flera som känner igen sig? eller har råd,tips? någonting?
Att gå upp i vikt går superfort för mig men att gå ner tar så lång tid,och det isig gör att jag tänker emellanåt jag skiter i allt,alltså ge upp men ändå så vill jag inte ge upp jag vill inte ha det såhär! jag är så rädd bara jag gör rätt 1,2 dagar och sedan så äter jag mer än någonsin och fortsätter så.
Tacksam för svar .
Här sitter jag, med ett BMI på 28 och funderar på vad du skulle tycka om mig och du känner dig äcklad över dig själv som då har ett BMI på ca 22?!
Skämt åsido, ett bra tips är att försöka se på sig själv ”utifrån”. Jag tror inte du skulle slå lika hårt på oss överviktiga som du gör på dig själv.
Spontant kan jag känna att det kanske skulle vara en tillräckligt stor utmaning för dig att försöka behålla nuvarande vikt istället för att gå ner?
Kanske skulle du börja väga, mäta och registrera vad du äter så du får en bättre överblick.
Kanske skulle du testa 16:8, dvs låta bli att äta under 16 av dygnets timmar. Det kan eventuellt vara enklare att inte få äta alls än att börja fuska lite som sedan blir mycket.
Kanske kan du rensa skåpen på kolhydratrika produkter så du inte har tillgång till dem?
LC/LCHF-kost är en kost som man inte äter några dagar i veckan, risken blir större viktuppgång då man annars får i sig för mycket fett och kolhydrater, vilket får kalorierna att fara i taket.
Jag kan bara tipsa om lite olika strategier för hur du skulle kunna få ordning på ditt förhållningssätt till maten. För det är nog förhållningssättet du behöver komma tillrätta med först innan du tänker på viktminskning.
Det du beskriver om vad som händer på kvällen har jag ingen egen erfarenhet av, men jag gissar att du kanske behöver stöd med att hantera dina känslor.
Eftersom du är Plus-medlem så har du tillgång till MD:s medarbetare. Varför inte skicka ett mail till någon av dem. Du hittar dem under Info.
Lycka till!
Tack för ditt svar. Jag ska maila dom. Jag har kämpat mig ner och vill inte ha tillbaka dom kilon. Mycket är väl psykiskt. Tack igen
Det du skriver kunde varit jag!!! Jag fungerar som du. Jag vet precis vad du menar med att känna sig äcklad, det har ingenting med andra kroppars utseende att göra!!! Jag tänker konstant på mat vad jag ätit/borde äta/inte borde äta. Det förstör mitt liv, tar oändligt med tankeenergi som jag hellre skulle lagt på annat i livet såsom på barn och familj, vänner, världen you name it. Att kräkas förstör våra kroppar. Försöker tala mig själv till rätta "jag har ju bara en kropp, var rädd om den - var ska jag annars bo"???
Stor kram!