Nykomling
2 inlägg
Min motivation är min dotter. Jag är 21 år den 30 januari 2010 och överviktig! Jätte kul! Jag har inte varit överviktig hela mitt liv, men den onda cirkeln har slutit sig om mig. Men när jag ser min dotter känner jag att detta får sluta nu! Jag ska finnas här för mitt barn , frisk och hälsosam . Jag ska vara ett gott exempel tills hon själv växer upp och vikt börjar spela en stor roll i vem man är. Jag vill känna mig snygg igen, jag vill ha de där blickarna man får i smyg. Jag vill vara DET!
Kolla ditt mail!
Hmmmm, ta inte illa upp att jag funderar lite men vill du finnas där för ditt lilla dotter eller villa du ha de där blickarna? Det ena behöver ju inte ta bort det andra, men jag är jättekänmslig mot ord :) Måste du klara det eller Vill du klara det? Jag har skirvit lite i min blogg om Varför vi vill gå ner i vikt och Hur vi ska göra det. Jag har också fundrat lite över Mål och Motivation. Nu är inte jag 20 år utan 57, men jag var 20 år när jag fick min förste son och jag tänkte nog som du. Jsg håller inte riktigt med om att det är vikten som spelar roll i vem man är, som du skriver. Det handlar om självkänslan, oavsett vikt. Däremot spelar vikten en roll för hälsan och orken. Jag har t.ex svårt att tänka mig en smal Cindy Peters eller Maria Möller. De duger som de är fast de nog är överviktiga. Missförstå mig rätt! Självkänslan har inget med vikten att göra, enligt mitt sätt att se det. Du måste inte gå ner i vikt för det, men om du känner att du Vill, ja då är det en helt annan sak. Jag tror jag förstår vad du menar med "de där blickarna man får i smyg", och visst är det smickrande, men DU är viktigast oavsett hur mycket vågen visar! Och om du vill tappa vikt för din egen skull, toppen, men jag råder dig inte att göar det för någon annans skull, för då är det lätt att släppa det egna ansvaret och skylla på någon annan. Hänger du med i min "gamla" tankebanor?
Jag är mittemellan dig och Gittan52 i ålder (faktiskt 2 år närmare dig) och jag känner att Gittan har rätt i det hon säger, men jag förstår exakt vad du menar. Vi har ungerfär lika mycket övervikt du och jag och jag kan säga att jag har haft min övervikt sen jag var tonåring och då gick jag från att vara trådsmal (nästan mager) till överviktig på nåt år bara. Tycker att du ska kolla upp din hälsa hos en läkare för din kropp kanske inte lider så väldigt mycket av övervikten som man lätt kan tro (förstå mig rätt). Alla mina värden var bra när jag kollade mig i våras så det är inte säkert att kroppen tar skada bara för att man är överviktig. Så klart är det bättre för kroppen att vara "normalviktig" men det viktigaste är nog hur/vad man äter. Usch vad rörigt det blev, hoppas du förstår ändå....om inte kom med frågor. Vad gäller din dotter och att ge henne en bra syn på mat och vikt tror jag det viktigaste är att du tycker om den mat du äter och att du visar henne att man kan tycka om sin kropp även om man inte är nöjd med allt på den. Tror det sämsta du kan göra är att hela tiden gå runt och "gnälla" på din vikt och att du inte kan äta det eller det för du bantar. Nu säger jag inte att du gör det, men att man påverkar barnen med sånt långt innan dom börjar intresserar sig för det själva. Jag har nu stora töser (16 & 18) och dom är bägge trådsmala så dom följer inte sin mammas mönster iaf, för jag hade ca 5kg övervikt när jag var 18. Nu var inte detta meningen att det skulle trycka ner dig utan att istället få dig att tänka på ett annat sätt, det är stor skillnad på att säga nej till en kaka med ursäkten "jag bantar" eller med ursäkten "jag tänker på min hälsa". Vi vuxna tar det kanske för samma sak men inte för barnen, lika så om man säger att jag äter mycket grönsaker för att det är bra för min hälsa eller för att jag bantar. Men helt klart att du ska ta tag i din övervikt och jag ställer gärna upp med lite motivation då och då för det ger mig motivation att hjälpa/stötta andra. Hoppas att du fattar vad jag menar och inte tar illa upp för jag känner att det var nog inte så välformulerat som jag egentligen ville ha det. Massor med peppkramar till dig!
okej en som står närmare skaparen av tråden själv då. Grattis till att du har kommit hit. Jag hoppas att du kommer till deitt mål men "if theres a way, theres a will". Jag förstår vad du menar med att vikten "spelar roll" för ens personlighet. Detta är ju egentligen något relativt nytt men i dagens samhälle är det ett sätt att kategorisera människor och även ett sätt för personen själv att identifiera sig i. Om du vill ha något råd eller något så tveka inte att fråga! har du några planer på hur du ska förverkliga ditt mål?