Muskelmassa!

Det går ganska sakta att förlora muskelmassa, däremot förlorar man tajming och koordination ganska snabbt och det är nog det de flesta upplever att när de får tillbaka tajmingen så "blir man starkare fort". Kondition i form av mängd röda blodkroppar t ex gr däremot fort att förlora, på ett par veckor har kapaciteten försämrats avsevärt. Den går å andra sidan nästan fort att bygga upp igen.

Fast på en vecka eller två hinner man egentligen bara förlora skärpan och tajmingen. Det är sen det börjar bli faktiska försämringar, efter en tre veckor eller så. Men när det gäller kondition räcker det med ett konditionspass i veckan för att bibehålla koapaciteten som motionär, två om man är hårdsatande motionär.

Hur det är med styrketräningen är jag mer osäker på, eftersom man ju aldrig är riktigt inaktiv ens på semestern. Det skabäras och lyftas, och om man inte bara ligger och lapar sol på palajan så kan det tänkas att normalt användande av kroppen saktar ner förloppet. Är det semestern du funderar på?

Det jag upplever efter en tid jag tränat hårt och en vecka jag tagit det ganska lungt, tränat en till två gånger/veckan, är att när jag väger mig är jag lättre i den vecka jag tränat minst vilket ger mig en funderare på att gå ner i vikt genom att inte träna men jag älskar att träna därför fortsätter trots min vikt uppgång. 

Det där känner jag igen :-)

Den förklaring jag fått är att musklerna när de arbetar hårt binder vätska för att skydda sig mot slitaget. Man kan känna det t om, musklerna känns lite fastare helt enkelt efter träning än när man inte tränat. Efter långlopp kan man t om se det, benen ser svullna ut.

Så jag törs inte lita helt på vågen utan använder måttbandet och spegeln också. Det kanske du också gör?
 

Det kan vara svårt att förstå sig på sin kropp ibland, jag använder inga måttband men känner det om kläderna blir förtajta.

Ja, det är ju samma princip. Det tycker jag är ett bättre mått än vikten ibland.Det bästa är ju om man kan ha någon form av helheltsbild av hur det ligger till, vikt i relation till omfång och sammansättning. Men det är ganska svårt att få själv tycker jag. En ärlig kompis eller sambo är bra att ha i sådana lägen, som vet att vederbärande kan kommentera utan att såra och kan formulera sig utan att det blir elakt. Ibland blir man helt enkelt hemmablind, även när det gäller sin egen kropp.

Jag håller fullständigt med när det gäller att vara hemmablind. Det enda jag ser när jag tittar ner på mig själv är det löst hängande eländet framförallt på magen. Eftersom vi inte har någon helkroppsspegel här hemma är det vad jag får nöja mig med.Men hjärnan hinner faktiskt inte med när vi rasar i vikt!Hos min syster fanns en helkroppsspegel och jag fick en chock när jag såg mig själv! Jag var hälften så stor som jag trodde att jag var. Trots den insikten var jag dagen efter och rotade i stora storlekar på klädäffären, såg en väldigt snygg jacka men det fanns bara till stl 38. Jag suckade och var på väg att gå ut, när min syster kommer och säger -Men herregud du kan väl visst ha 38. Jag bara skrattade och sa kolla här då så får du se hur liten den är. Tog på mig jackan...och den passade! Jag tror att man måste vänja sig vid sitt nya jag, och ge kroppen tid att också anpassa sig efter den nya vikten. Skinnet drar ihop sig med tiden på de flesta, om inte "hänget" är alltför stort, på många ställen på kroppen kan man ju också fylla ut skinnet med större muskler :)

Nu skrev jag ju i helt fel tråd! Verkar inte gå att radera heller :( Sorry

Det var exakt det jag avsåg med tajming :-)Håller med f ö, semester är inte så dumt ibland :-)