På gång
12 inlägg
Det finns många här ute på md som har lyckats gå ned i vikt eller upp för den delen. Jag har gått ned snart 17 kilo och får höra från familj som såväl bekanta att jag gått ned, och jag kan ju inte annat än att hålla med. DOCK så finns det ett stort problem i allt detta. Jag själv kan inte se någon skillnad när jag tittar i spegeln, jag vet att det är en skillnad, men jag förmår mig inte att se den! Allting har gått ganska fort så jag har förklarat det med att det har gått så fort så huvudet har helt enkelt inte hunnit med.. Nu är jag nyfiken på hur ni andra känner, ser ni skillnad på er själva?
Ja, jag ser skillnad redan efter 4-5 kg. Försvinner alltid på magen först på mig, så det märks. Däremot så ser inte andra det så tidigt. Nu har jag gått ner cirka 7 kg och det märks framförallt när jag har gympakläder på mig, eftersom de sitter tight. Ta fram lite gamla kläder och prova, så kommer du att märka att det försvunnit en hel del :)
Jag har gått ner 9 kilo nu, och först nu kan jag _se_ skillnad. Jag ser skillnad i ansiktet och runt midjan. Tyvärr ser jag ingen skillnad på rumpa, mage och lår - de ställen där jag _verkligen_ vill se skillnad. Mina fetaste områden var verkligen inte ansiktet och midjan... Däremot märker jag ju skillnad på kläder - även på byxor. Byxor som satt tight förut kan jag ta av mig utan att ens knäppa upp dem, t ex - så jag förstår ju med hjärnan att jag minskat i omfång även på rumpa, lår och mage... Jag tycker du skall ta lite kort, och jämföra med kort som togs strax innan du började gå ner i vikt - då ser du säkert :)
Jag förstår vad du menar, jag lider periodvis av samma problem. Trots att jag gått ner mycket, och varit stabil ett bra tag så händer det allt som oftast går in på fel avdelning när jag ska köpa kläder (generous eller Å+), drar in magen helt i onödan när jag ska passera mellan två stolar trots att det är gott om plats nu etc. Jag beter mig och tänker emellanåt helt enkelt som om jag fortfarande vore stor, och det tror jag är lite småfarligt. För då har man inte riktigt accepterat sin nya, mindre storlek. Om man är bekväm i sin nya, smalare kropp beter man sig inte som om man fortfarande hade sin övervikt och när man tittar i spegeln ser man sig själv nu, inte sig själv då. Men det där är mentalt, det har gått fort och självbilden hänger inte med. För mig tog det många år att gå upp men inte lika lång tid att gå ner, men självbilden etsas ju in under flera års tid. Den borde rimligtvis ta lite tid att förändra en gång till då, så bara stå på dig. Så här gör jag. Jag påminner mig om vad jag åstadkommit, vilken liten storlek jag drar i jeans nu och så vidare. Ideligen, för att försöka forma om den inre självbilden. För det är där det havererar när man tittar i spegeln och ser den man var och inte den man är, då är det självbilden som är trasig och behöver byggas upp tror jag.
Mitt tips är att jämföra kort på dig nu och då! Ta fram några gamla bilder på facebook eller kameran och jämför med nytagna! Då kommer du garanterat att se skillnad! Spegeln ger inte alltid rättvisa! läs gärna om mig och min kost/träning på: http://emmaaa.myshowroom.se
Kort är bra, det är också bra att prova gamla kläder. Jag tycker inte heller att jag ser så stor skillnad, men jag tänker att det nog beror på att jag aldrig fattade riktigt hur stor jag blivit innan jag tog itu med problemet. Jag trodde att jag liksom alltid sett ut som jag gör nu... men på kläderna vet jag ju att det inte är så. Och det känns i kroppen, jag kan känna mig smalare när jag rör på mig. Även om jag inte ser det i spegeln så bra.
Har tagit kort med några månader mellan varje kort och man har krympt men när man tittar ner på magen där man vill se skillnad ser jag ingen skillnad Putet ser lika stort ut
Prova kläder är jättebra tips för att se skillnaden, även att mäta lår, överarm, midja och höft så kommer det att bli väldigt tydligt var du tappat och hur mycket. Bra jobbat att ha tappat 17 kilo, klart det syns även om du själv inte tror det!!!
även jag provar gamla kläder (och nya) framför spegeln. Ofta! Man skulle kunna tro att jag som aldrig har bekymrat sig särskilt mycket om utseendet är ganska fåfäng och att det är bortkastad tid, men jag tror att det bara är en automatisk reaktion för att justera självbilden. När spegelsuget kommer - ge efter! Annars är det nog även så att jag gärna glömmer hur stor jag har varit...bra att jag skrev ner måtten, då kan jag inte lura mig...