Jag har varit sjuk och skadad hela året. Opererats fem gånger efter två olyckor och legat på sjukhus i flera omgångar. Mitt skadade knä tål numera normal promenadtakt utan att jag haltar, men jag kan inte gå särskilt fort. Men om jag försöker springa till bussen räcker det med ett springsteg för att mitt knä ska hoppa till och hela jag vinglar till och ramlar nästan omkull. Väldigt ont gör det förstås. Att jag har gått upp ännu mer i vikt och väger mer än jag någonsin har gjort underlättar ju inte direkt. Det känns som att det inte spelar någon roll med sjukgymnastik eller liknande, jag är så tung att mitt stackars knä inte får en chans att läka. Jag rör på mig många timmar i veckan för att inte bli stel, men jag har fastnat i återhämtningen. Kan inte gå snabbare, kan absolut inte springa. Ibland räcker det att jag står på lite fel tyngdpunkt eller sträcker ut mitt dåliga ben för mycket för att det ska knäppa till. Jag har gått ner nästan 10 kg nu när jag har blivit frisk igen. Har mååånga kilon kvar. Men när tror ni att knät får en bättre chans att bli helt återställt? Ni som varit tresiffrigt tunga och haft knäproblem, när märkte ni att det började bli bättre?
Mycket engagerad
277 inlägg
Har du provat vattengympa eller någon annan vattenaktivitet? Det gör ju dig lättare och knät påfrestas inte på samma sätt som om du gör nåt på land.
Nu är ju inte jag rätt person att svara på detta eftersom du söker svar från "tresiffrigt tunga" ;) Men jag har flera i min släkt som är stora och har problem med knäna, dock finns även normalviktiga i min bekantskapskrets som haft och har problem med knän. Så jag tror inte det går att sätta en viktgräns på det du frågar, men för varje kilo du tappar blir det lättare och lättare för dina knän. Det kanske inte känns direkt, men så är det. Varje hekto och varje kilo du får bort så underlättar för dina knän. Då har du ju en ypperlig orsak till att försöka gå ner i vikt. Använd dig av matdagboken här och skriv in allt du äter och dricker under dagarna och se till att du hamnar på ett kalori underskott, så skall du se att vikten minskar. Visst är det bra att röra på sig och speciellt för rörligheten i leder och uppehållandet av muskler och annat välbefinnande, men vid viktminskning är det vi stoppar i oss A och O. Lycka till med knäna och vikten. Pepp, pepp!!! =)
Jag kan tyvärr inte bada offentligt pga självskadeärr som jag vägrar visa för folk jag inte känner. Absolut kaffe, maten är viktigast. Jag har gått ner i vikt flertalet gånger förut, så jag har bra koll på vad jag funkar på för diet, och orkar ärligt talat inte skriva upp allt härinne på MD eftersom jag behöver inte göra det längre, det har dock gjort tidigare när jag var ny på LCHF. Använder eg MD främst för att det är så bra diagram för att följa sin viktnedgång och för att forumet är så bra =)
Jag märkte av stor skillnad när jag var nere under 100. Är 174 cm lång. Men detta är ju verkligen från person till person.
Låter fint. Då är det bara att köra på ;) Och kom ihåg att varje hekto gör sitt =)
Det var ju synd. Annars hade det nog varit något att testa.
Jag är kanske inte heller den rätte att svara, men jag har haft ett jätte-problem-knä. Det hoppade ur led för massor av år sedan och sen har det krånglat till och från hela tiden. Tills jag fick en "stötta" från ortopeden. Den håller knäskålen på plats och ger stadga till hela knäet så det inte känns så vingligt. Jag vet att det finns liknande på apotek eller sportaffärer. Kanske kan det ge lite hjälp?? Mitt skydd använd jag jämt förut, men numera bara då jag ska ta i och springa lite.
Jag har gått ner 12 kilo o känner att det avlastat knät rejält. Fixar promenader skapligt nu. Har trampat cykel på gymmet för att få igång knät. Äter Lchf kost o mår riktigt bra nu. Närmar mig 2 siffrigt