Jag hade nu funnit en rutin både runt motionen och maten som passade mig och mitt liv perfekt.. Gav lagom mycket viktnedgång.. Men sen här fick vi långväga besök och de har varit här 2-3 veckor. Eftersom vi ses sällan så försöker man ju ta vara på tiden vi har tillsammans och nu känner jag bara att "F*n vad detta blev knäppt.." Jag har krängt kakor för det bjuds på fika hela tiden, ätit godis och ätit på helt andra tider än jag brukar och dessutom hoppat över måltider osv.. Helt enkelt varit pisskasst så länge de varit här.. MEN är ju sjukt glad över att jag endast gått upp 2 hekto.. Vilket jag ändå finner konstigt med tanke på allt jag stoppat i mig o heller inte rört på mig :P Men man ska klart vara glad för det lilla :P Men till min fråga... HUR HANTERAR NI DET NÄR ERA RUTINER BLIR STÖRDA?! Allt är ju lätt när man har en rutin..
Veteran
1063 inlägg
Det är bara att acceptera att livet ibland kommer i vägen, men samtidigt faktiskt inte acceptera för stora störningar som helst. Skulle jag ha långväga besök i 2-3 veckor skulle de faktiskt få leva med att jag avlägsnar mig ett antal timmar varje vecka för att träna. Eller så skulle jag göra som nu när jag var hos farsan och hälsade på; drog med mig syrran ut. De skulle också, om det handlade om så lång tid, få finna sig i att inte få kakor och fika och grym mat hela tiden, utan de skulle få finna sig i att äta lite mer som jag. Det viktigaste är dock att alltid, så fort minsta lilla läge bjuds, att hoppa tillbaka in i rutinerna. Har du besök ska du vara i träningskläderna och matordningen återställd när deras bildörr slagit igen, har du varit sjuk ska du vara i träningskläderna och investera tiden (om än det inte är så intensivt) direkt du kan gå mer än 50 meter, har du varit bortrest ska du tillbaka i gamla gängor direkt du kommer innanför dörren osv. Det är en träningssak att kunna ta att få sina rutiner störda, men det är också en träningssak att inte låta rutinerna bli störda hur lätt som helst.
Låter kanske enkelt eller pretiantiöst (stavas det så...he he)men jag försöker att INTE få mina rutiner störda. Alltså jag menar så här: visst blir mycket i livet stört av annat men, allt annat kan störas, men jag anstränger mig att hålla i MINA rutiner i alla fall. Anpassar mig så gott det går efter andra men som sagt, håller så hårt jag bara kan på mitt eget. Försöker tänka hur jag, och givetvis omgivningen hade gjort, reagerat, om det varit en sjukdom eller något annat som gjorde att jag måste äta på speciella tider eller speciell mat, eller utesluta vissa livsmedel....Visst hade de flesta accepterat och "ställt upp" på ett annat sätt då? Jag ger mig själv helt enkelt den rättigheten att bli accepterad för det som min kropp (och jag) mår bra av. Finns ingen anledning att någon annan skall få mig att må sämre pga att jag inte skall vara till besvär, vara krånglig, oartig osv osv. Anledningar som jag alltid förr har kunnat skylla på. Nej, mitt liv är mitt, min kropp är min och jag har rätten att sköta den så jag mår bra!!!! Hoppas mina kanske lite hårda men dock för mig, rättvisa tankar kan ge dig stöd. Lycka till!