Hur funkar det för Er ? Jag började min viktnedgång 1/1 och har sedan dess gått ner 11 Kg TROTS att jag har fuskdagar. Alltså funkar detta sätt bra för mig om man ser till resultatet. MEN jag skulle även vilja komma tillrätta med mitt dåliga förhållande till allt det onyttiga. NNär jag tillåter mig att ha fusk-dag och äta allt så blir det just precis ALLT..... Jag har nästan panik på min ätdag att timmarna inte skall räcka till för att äta allt gått som jag förser mig med. Ganska "sjuk" inställning. Allt som jag gillar och inte KAN äta normlt med tanke på min vikt SKALL hinnas med den dagen. Någon annan som känner likadant? HHur gör ni? Kommer den här hysterin att avta om jag bara låter mig hållas? När jag har ätit allt detta som jag tror mig tycka är gott så upptäcker jag att det inte är så väldigt gott + att jag mår väldigt dåligt. Känns som kroppen är förgiftad, typ som när man druckit för mycket alkohol och det skall ur kroppen. Alltså en sorts ät-bak-smälla. Precis som många av oss har sagt efter en fylla: jag ska ALDRIG dricka igen....så känner jag att jag aldrig skall hetsäta så igen, men lik f-t så är jag där igen redan helgen efter. Jag tar gärna emot tips, råd, tankar och funderingar kring det här urusla beteendet.
Utmärkt medlem
933 inlägg
Hej, Jag har samma problem som du. Jag har varit med i Viktväktarna fyra ggr genom årens lopp, och där funkar inte fuskardagar överhuvudtaget eftersom man då spränger sin pointskvot flera ggr om. I mitt fall är det nog alkohol som är den största boven. Dricker jag mer än två glas vin vid ett och samma tillfälle ökar mitt sug efter onyttigheter som godis och chips. Ofta vill jag först ha ngt sött och därefter ngt salt. Samma sak med snabba kolhydrater - de får förödande konsekvenser för mig. Om jag äter salta pinnar, smågodis eller popcorn blir jag betydligt hungrigare, både efter en kort stund och dagen efter, än om jag äter nötter eller riktigt mörk choklad. Jag har många gånger tänkt att det är som en sorts missbruk, kanske delvis psykologiskt. När man håller igen alla veckans dagar utom en (i mitt fall oftast lördag), blir det lätt att jag tänker: "NU skall jag minsann unna mig allt jag inte gör i vanliga fall", och tanken i sig räcker för att trigga igång hungerkänslor som jag normalt sett inte känner. Det är som om jag plötsligt omprogrammerar hjärnan till att efterfråga saker som jag varken äter eller saknar i vanliga fall. Jag kan varmt rekommendera boken "Hjärnkoll på vikten" av Martin Ingvar. När jag läste den var det som om polletten trillade ner hela vägen för första gången. Plötsligt förstod jag varför jag reagerar som gör på vissa livsmedel, och varför den pasta och potatis som Viktväktarna förordar inte funkar för mig utan i stället gör att jag äter mer av annat och därmed alltid förlorar viktkampen i slutändan. Om du ändå går ner i vikt verkar det ju inte vara några större problem, så kanske kan du lära dig leva med några "avåkningar" även i framtiden om det inte inverkar negativt på din viktminskning? Trots allt är det inte meningen att vi skall späka oss för jämnan, utan lite guldkant på tillvaron behövs för att vi skall må bra även psykiskt och psykologiskt.
Tack för ditt inlägg. jag har läst boken av Martin Ingvar. Fattar hur det funkar men får inte koll på mig själv i alla fall. Det påverkar nog inte min viktminskning nåt nämnvärt men det är frusterande att känna sig som en slav under mat-missbruket. Alkohol har jag helt slutat med, åtminstone under min viktminskning. Jag har gett mig själv ett vitt år för att därefter göra en utvärdering hur jg tycker det har varit och hur jag ska förhålla mig till alkohol i framtiden. Har inga "problem" med dessa drycker men har svårt att se de positiva effekterna mot de negativa. Jag får väl försöka så som jag själv tänker: låta mig äta precis hur mycket jag vill på min frossar-dag o hoppas på att tids nog avtar det värsta frosseriet när jag känner hur jag mår o vet att jag får äta nästa vecka igen.
Hej! Jag skulle ha kunnat skriva ditt inlägg själv!!!! Känner igen känslan av dagen efter.... fylls av olust över att ha tappat kontrollen under ätar dagen och vill bara bli av med skiten/få det ur kroppen..... Har ingen lösning på problemet, för då hade jag slutat med dessa känslor, vill bara att du ska veta att du inte är ensam med känslan stor kram!
Tack JeMs, kram till dig också! Det var väl lite därför jag skrev om detta också, just för att få fler att känna igen sig och veta att man inte är ensam. Känns som det finns et visst tabu angående detta, precis som med vilket "beroende"" som helst. Vi kämpar!!
Man kan ju äta gott utanför sin diet utan att frossa i sig och ändå hålla sig inom sina ramar för vad som ät okey. Jag har fuskdagar, då jag kan äta godis, semla och lite pizza, men försöker då ändå hålla mig inom mitt energibehov + intjänade träningskcal. Sen ska man komma ihåg att det handlar inte bara om vikten, och att man kan äta så länge man håller vikten... Man ska må bra också! Både fysiskt och psykiskt. Dvs. ät med måtta så man får glädjen av att unna sig men slipper dåligt samvete och illamåendet över att ha frossat... :-)
En god vän till mig kommenterade mitt sätt att prata om mat i samband med en tidigare viktnedgång för några år sedan. Han menade att det lät precis som på de AA-möten han går på. Att mitt förhållande till ätandet var väldigt likt hans och hans AA-vänners förhållande till alkohol. Det fick mig att tänka till. Kunde det möjligen vara så att det fanns ett samband? Personligen tror jag att mat (ätbara saker) kan trigga samma delar i hjärnan som alkohol eller droger. På ett sätt är det ju enklare för oss "matoholister/matomaner", men på ett sätt svårare. Alkohol går att avstå ifrån, men mat måste man ha varje dag. Under den perioden som min vän kommenterade mitt sätt att resonera så "unnade" jag mig ätardagar. Och precis som någon här ovan skrev - allt började kretsa och fokuseras på den där lördagen då jag skulle kunna belöna veckans hårda slit med bakelse, gräddsås, varma mackor... och på söndagen mådde jag så dåligt över att jag frossat, och även av själva maten. Ät-bakis. Så - nu har jag haelt och hållet hoppat över det där med ätardagar/unnardagar. Om det är så att jag är supersugen på något så gör jag ett _aktivt val_ i stunden istället. (Inte förvägrar mig det jag är sugen på bara för att bygga upp en jätteförväntning och ett jättesug inför lördagen.) Jag kan välja att avstå, att äta pyttelite bara för att stilla suget (konstaterar oftast att det inte är så gott, egentligen), att äta något annat nyttigt för att stilla en hunger först och känna efter igen efter jag är mätt (då är suget oftast borta) eller att faktiskt äta den där glassen ändå och kanske välja att ta en extra promenad samma dag istället. Så funkar det för mig. Vi är alla olika men kanske kan mina eftarenheter vara till hjälp för någon? Kram på er! Och lycka till!
Det som jag tycker att jag lärt mej genom att bokföra min mat är att jag nu planerar bättre. Om jag vet att jag ska ut och äta en pizza på kvällen så väljer jag i stället att äta något mycket lätt på dagen. Jag bokför ibland på förhand och ser att jag håller mej inom kalorigränsen eller åtminstone inte svävar iväg alltför mycekt. Förut tänkte jag inte i de banorna, jag kunde äta en stadig lunch och kanske en bulle till kaffet och på kvällen en fullstor fet pizza... I dagens läge väljer jag en sallad eller en soppa på lunch och kan då äta min pizza på kvällen. Numera vräker jag (oftast) inte i mig hela pizzan heller, jag försöker äta långsamt och känna efter när jag är mätt :) På så sätt så har jag inte direkt frossardagar mera, även om lördagar ofta blir sådana där jag har svårt att hålla min önskade kalorigräns.
Grattis till din viktnedgång! Jag önskar att jag också kunde ha en fuskardag. Men varje gång jag tror att jag kan det blir den dagen inte en utan den fortsätter i veckor.....Det är precis som du säger att man till sist får nog och tror aldrig mer, men sen går det ett tag så är man där igen. Men det verkar som det fungerar bra för dig, och kan du hålla dig till en dag i veckan och det bara blir en dag, så är det ju helt ok, tycker jag.
Tack för ditt inlägg, vi är nog många som känner igen oss i det du skriver :( Jag har det problemet mellan varven men just nu så går det ganska bra. Jag försöker att inte ha en frossardag men fredagar så har vi lite mys hela familjen men jag försöker ändå hålla mig inom dagens totala kcal intag så då tar jag kanske en sallad till lunch och räknar myset som ett mellis, samma på lördagarna fast då brukar jag inte vara lika strikt med kalorierna utan äter lördagsgodis i lagom mängd med gott samvete. Sen om jag vet att det är kalas eller nåt annat som bär iväg kalorimässigt så brukar jag försöka träna ett pass extra för att ha "råd" att äta lite fika eller vad som nu bjuds. Jag har ändrat vägdag till fredagmorgon just för att få en liten kick och sporre inför helgen, har jag inte gått ner så är jag hårdare mot mig själv över helgen och har jag minskat så kan jag ändå bli sporrad och inte vilja sabba minuset genom att äta en massa onyttigt + att jag har ju en vecka på mig att träna bort helgslarvet inför nästa vägning ;)
Jag har samma problem =( är sugen på sött mer eller mindre varje dag... Försöker hålla mej till lördagar men det är inte alltid jag lyckas. kanske därför min viktnedgång varit så långsam,jag har gått ner 13 kg sedan januari förra året. Jag håller viktnedgången och det är jag glad för men har 5-8 kg kvar som jag ska gå ner och det hade säkert gått snabbare om jag inte unnat mej så mycket. Men jag tänker som så att jag har inga andra laster och vill gärna unna mej nåt gott som förgyller vardagen imellanåt. Jag försöker också röra på mej lite mer när jag unnat mej eller vet att jag ska göra det, vanlitgvis blir det 4-5 pass i veckan då jag håller igång ca 1 timme med promenad eller jogging. När vädret är bättre planerar jag även att cykla till jobbet några ggr per vecka det tar 40 min tur & retur så då bränner jag lite där också. Jag tänker att jag väger hellre lite mer men är vältränad än att bara vara smal men otränad. Alltså unnar jag mej hellre 1-2 ggr/vecka och tränar så mycket jag hinner och orkar då mår jag bäst både i kroppen och psyket.