Engagerad
96 inlägg
Skulle vilja höra hur det gått för er som lyckats gå ner? Är det en ständig kamp el flyter det på? Hur gjorde ni? Tips å ideér. Har själv en vikt på 130 kg:-( LÅNG väg m andra ord!!!
Jag kan bara svara för min del och jag tycker att det är en kamp fast det har gått väldigt bra för mig. Jag väger i stort sett allt jag äter utom om jag äter på jobbet, de dagarna är jobbiga för då har jag ingen koll... Men jag väger och räknar kalorier och försöker se till att jag äter mat med få kalorier så jag blir mätt. Att vara mätt är viktigt för är man småhungrig är det lättare att man tar till godis av nåt slag. Sen försöker jag att röra på mig lite varje dag om det går. Men det viktigaste är att se till att man ligger på ett kaloriunderskott varje dag för då går man ner i vikt.
Jag startade på 126 kg den 21 februari och väger nu 67kg. Har motionerat mycket och haft stenkoll på allt jag ätit. Nu så ska jag skriva min framgåmgsberättelse så att du kan läsa den sen.
Från 112 till 82 på ett år, där de första 20 gick på ett halvår och de sista 10 på ytterligare ett halvår. Nu har jag varit viktstabil i ett halvår hur enkelt som helst. LCHF har varit det som passat mig ypperligt, de första månaderna gick jag ned i vikt trots kaloriöverskott, därefter har matintaget successivt minskats då jag helt enkelt fått andra mättnadskänslor och inte kunnat äta mer mat. Jag har aldrig upplevt att jag bantat, bara valt "rätt" produkter, aldrig gått hungrig för att dagens kaloriranson förbrukats. Just känslan av att få vara mätt har ju också gjort det enkelt att inte falla för frestelsen att äta det jag avstått från. De första månaderna var det väldigt viktigt för mig att registrera allt jag åt här på matdagboken för att hålla kolhydraterna under 20 g per dag, nu vet jag av erfarenhet vad jag ska se upp med. När jag nu i höst börjat med styrketräning 3 ggr per vecka har jag märkt att kroppen behöver inte kompensera med att äta mer, tvärtom så har jag börjat registrera matintaget igen men nu för att vara säker på att få i mig tillräckligt mycket. För mig har LCHF blivit ett nytt sätt att äta, även efter önskad viktnedgång, jag fortsätter med ett för mig vinnande koncept fast nu med lite större marginaler än under viktnedgångsfasen.
Började på 100,1 (ja, ja... kanppt över hundra, men ändå!) 1/8 och ligger nu på straxt över 87 kilo. (13 kilo på 15 veckor inser jag nu! Wow!) Min metod: Blandkost. Det jag utesluter är utrymmesmaten såsom chips, godis, bullar och läsk. Alkohol dricker jag så sällan så det är i princip redan uteslutet. Vad gäller själva maten så har jag bytt allt bröd mot bröd som innehåller minst 5 gram kostfiber per 100 gram och högst 5 gram sockerarter per 100 gram. Och jag äter inte bröd så ofta heller. (Efterugnslimpa eller rallarhalva med kokt ägg och lite sill = kvällsmål. Mums!) Frukost - på vardagar fiberhavregrynsgröt med hackade torkade aprikoser, russin och sviskon. Sött och gott och inga tillsatser! (LCHF-are må förlåta mitt höga intag av kolhydrater;-D). På helgerna kan jag festa loss på nybakt baguette med ost och annat pålägg, men jag räknar det som godis. Mellis - Ägg eller hackad frukt och kvarg. Eller något annat litet. Lunch - vanlig mat, men mer protein och strikt portionskontroll på potatis, ris och särskilt pasta. Kompenserar med kokta morötter, kokt broccoli och andra grönsaker som mättar. Pasta, särskilt spagetti, är en av mina "farliga" livsmedel som jag måste hantera lite varligt. Middag - antingen vanlig mat eller soppa eller sillmacka beroende på hur hungrig jag är. Jag håller min beräknade kalorinivå ganska strikt. På motions-sidan så har jag gjort följande förändringar: Morgonpromenader som vartefter utvecklat sig till gå-jogg. Intervallträning med en app i smartfånen. Vardagsmotion genom att i första hand gå och cyckla till jobb/möten/aktiviteter (men jag åker/kör mycket bil fortfarande). Börjat simma två morgnar i veckan. Planerar styrketräning m.m. Och mitt "hemliga vapen": DAGBOK!!! Jag skriver mina tankar, funderingar och klurerier i en anteckningsbok (pappersblogg). Jag gör swat-analyser, samlar citat och tejpar in inspirationsbilder. Jag SKRIVER för hand det jag vill spara. Jag tror nämligen det finns en poäng med det. Istället för att bara trycka print och dra ut bra citat så gör man dom till sina egna. Om något är skrivet med ens egen handstil och man går tillbaka några dagar senare och läser vad man skrivit så är det mer som att man "äger" orden (även om man källhänvisar). Och jag analyserar gamla tankemönster och försöker komma på bra nya sätt att tänka. JAg ger mig själv små utmaningar på t.ex. en vecka (träna 180 minuter på sju dagar exempelvis) och har i förväg bestämt belöning för uppnått uppdrag. Kuligt tycker jag! :-) I dagboken så jobbar jag också med mina "varför". Jag motiverar mig genom att berätta för mig själv varför jag håller på med detta: hälsovinster, handla kläder på vanliga avdelningen, orka hålla igång på dansgolvet o.s.v. Jag beskriver för mig själv hur jag känner mig på bra dagar, och hur jag känner mig på de motiga. Båda delarna är väldigt motiverande att gå tillbaka och läsa: de bra dagarna peppar när det är motigt, och de dåliga avskräcker och påminner om hur jobbigt det är att vara en tjockis. Och till sist: Jag lever efter "Fake it til you make it" - alltså: jag fejkar en smal människas livsstil (hela livsstilen, alltså) tills jag ÄR en smal människa! Kramiz! Lycka till!
Här är en till som startade på tresiffrigt i februari 2011 och fram till dags datum gått ned 47 kg och nu vill jag inte ned mer. Visst har det varit tufft stundtals, inget att sticka under stolen med. Men det har ändå gått över all förväntan. Min metod, räknat kalorier och skaffat mig ordentlig kostlära för att veta hur jag kan äta mig mätt och ändå hålla nere kaloriintaget. Detta har kombinerats med minst en timmas träning varje dag. Pepp till dig, du kan klara detta!
Kimsi vilket jävlare anamma du haft. Hur är det nu? kämpar du fortfarande? Eller lever du ett normalt liv utan att behöva tänka på ALLT hela tiden? Kram
guu så intressant å motiverande läsning... BEHÖVS.... tufft då man har så lång väg att gå. Står inför valet ang viktoperation.... PHU!!
Jag började oxå fundera på GBP-operation.. kolla in detta forum om du inte redan gjort det. www.viktop.se Man måste bli medlem men det kostar inget. Efter all läsning blev mitt beslut att avstå. Finns massa otroliga före o efterbilder men läser man trådarna om hur det är att leva med operationen 2 och 5 år efteråt.... Nix, inte min grej. Men så länge man är införstådd i ALLT ,så kan självklart OP vara bra för vissa. Kramar
Vad jag är tacksam för att jag inte sökte om någon operation Ellix. Min läkare berättade att hon var med på ett möte för dom som skulle operera sig, hon var så förvånad över att dom inte backade ur när hon fick höra om alla risker och alla problem som kan uppstå. Jag retade mig lite på deras snabba nedgång och var avundsjuka på att höra hur snabbt dom blev mätta. Men jag lärde mig att leva med hungern utan att lida och när jag sedan började äta så lärde jag mig att sånt som man får äta sig mätt av utan en massa kalorier. Med facit i näven så har jag gått ner lika fort som dom som opererat sig, och jag är så glad för att jag kände mig för feg och tjurskallig för operation !!
Med all respekt för de som genomgått operationen (har flera i min närhet som gjort det)! MIN personliga invändning är: Tjock är man inte utan anledning. Vem som helst kan svälta sig smal och vem som helst kan amputera (provokativt ordval) magsäcken och bli smal. Men när allt kommer till kritan så finns det alltid en bakomliggande orsak till varför man är tjock. Min orsak är en kombination av tröstätning, bekvämlighet och att jag vant mig vid slabbmat (socker-"beroende") och även om jag opererade mig skulle de problemen kvarstå och antagligen hanteras på ett alternativt sätt (alkohol?). Så... personligen så jobbar jag stenhårt på tre fronter: maten, motionen och det mentala! Kraam på er! Hoppas ingen tar illa upp, för de som opererar sig måste också jobba hårt och jag känner stor respekt för det arbetet!