Hur finner man motivation egentligen? Jag funderade över den saken när jag satt här på forumet och läste. För utan motivation står man sig ganska slätt i kampen mot övervikten.
Jag tror att motivation är ett annat ord för vilja till förändring. Om viljan saknas är det svårt att åstadkomma något varaktigt. Den starkaste motivationen är den som kommer inifrån, den där heta längtan som kan driva folk till de mest fantastiska bedrifter. Det är den jag är intresserad av att fundera närmare på, och det är nog den som sviktar ibland när vägen känns lång.
Det är nog också den som flammar upp när man ser att det händer saker, oavsett om det är att det går fortare att springa eller att vågen visar en siffra man tycker om. Det är nog så att det är sådana saker man får ta fram för att hålla lågan brinnande så att säga, måttband, våg och ett belöningssystem som ger små men täta beläningar för ganska små framsteg.
Fast det viktigaste tror jag är vad man tänker om sig själv. Hur skulle du känna om någon gick fram till dig och sa: - Men fy fan så du ser ut idag!
Eller fällde en plump kommentar om att din rumpa ser ut som en ladugårdsvägg, eller någon av alla andra kommentarer jag hört människor säga om sig själva. Vad får oss att tro att vi skulle bli mindre påverkade av att vi säger sådant till oss själva, när vi inte gillar att höra det av andra?
Om man tänker snälla saker om sig själv blir det lättare att göra snälla saker mot sig själv också. Man behandlar inte den man tycker om illa.
Så någonstans, innan alla planer läggs upp och målen bestäms, måste vi börja älska oss själva och börja behandla oss väl. Tänka snällt även om oss själva. Se dig i spegeln och inse att du är värd att satsa på, du är värd att älska. För jag har en känsla av att det inte är så motiverande att vara snäll vid någon man inte tycker om, men den man älskar tvekar man inte att ställa upp för.
Vad tror ni?
Jag tycker det låter väldigt vettigt det du skriver. Bra skrivet och mycket tänktvärt.
Håller med, det är aldrig bra att slå på sig själv..Många har viljan men saknar villigheten, dvs att göra det jobb som krävs för att få till stånd en varaktig förändring.
Jantelagen sitter djupt rotad.Vi behöver nog ofta påminna oss om just det du skriver, LadyG!
Mycket bra skrivet, håller med till 100%! Dessvärre är det många gånger svårare att leva efter det, men jag kämpar varje dag för att göra det (dom flesta dagar går det jättebra osså)
För att ha någon chans i min uppfattning när det gäller viktminskning är att du måste ha en realistisk självbild av var du står i dagsläget till att börja med.Innan jag tog beslutet om att börja gå ner i vikt var min bild skev. Jag visste på ett ungefär hur mycket extra jag hade men det var ju inte så farligt ändå enligt min hjärna.Man kan vara väldigt duktig på att ljuga för sig själv.Beslutet om att börja en diet och träna måste också komma inifrån. Om någon gick på mig, hur väl ment och försiktigt uttryckt placerade mig i ett igelkottsförsvar och gjorde i stället att det försenade mitt egna arbete med min vikt.När man sen väl börjar träna är det viktigt att ha ett slutmål men om det är mycket som ska ner så gäller det att ha delmål. Målen ska vara tydliga och mätbara. Målen behöver inte vara viktorienterade utan det kan även vara "jag vill komma i storlek X" eller "jag vill kunna jogga x minuter". Var det än är så måste det vara ett realistiskt mål och något som sporrar en.Själv har jag jeans i storlek 34 från förra gången jag gick ner i vikt som väntar på mig. För tillfället kommer jag precis i strl 36.Hur man motiverar sig under själva träningen är väldigt olika. Vissa behöver sparka lite på sig själv för att komma igång, andra finner motivationen i det djupa beslutet de tog att gå ner i vikt.Oavsett motivationskälla så får det aldrig komma från önskedrömmar eller självförakt. Då leder vägen allt som oftast endast till total katastrof.
Ärlighet varar längst, även när man diskuterar med sig själv. Inte ska man ljuga för dem man älskar heller?Jag finner det nästan sorgligt att vi är så dåliga på att behandla oss själva så som vi behandlar andra, med kärlek och respekt.