Eller inte. Blir så förbannat trött på alla människor som säger att man inte kan äta något sött och gott bara för man ska gå ner i vikt. Ingen har blivit tjock av att äta en bulle eller en bit choklad. Folk blir feta för att man äter mängder! Hallå liksom?! Hur blev du tjock?! Jag blev det i alla fall av att äta mängder med gottis och alldeles för lite motion. Om jag då går ner i vikt och på en lördag vill äta några bitar godis är det inget att hålla på att hacka på sig själv för. Hur ska man leva när man gått ner sin vikt?! Ska man aldrig få äta något sött?! Kan man inte lära sig att hantera sitt sötsug under tiden man går ner hur ska man då lyckas när man nått sin vikt?! Man kan ju inte hålla på och vräka i sig när man är smal. Det är ju det som gjort att man blivit tjock från början! Kan inte låta bli att bli irriterad på detta. Men kanske bara är jag som känner såhär?!
Veteran
1063 inlägg
Nej, du är inte ensam om att bli lite trött på det där resonemanget :-) Det är inte hållbart att bara ta bort saker, då kommer det så småningom att smyga tillbaka saker och sen är man tillbaka på rutan ett igen. Jag föredrar att planera in sådant jag tycker om, i måttliga mängder. Min stora passion är ost, så då väljer jag hellre en riktigt god vällagrad påläggsost att ha hemma än en mager som inget smakar. Jag föredrar att planera in en ostbricka då och då än att förbjuda helt och sen hänfalla åt frosseri när dragningskraften från alla goda ostar blir för stor. Det blir mycket lättare för mig att gå förbi osthyllan i butiken utan att shoppa loss om jag vet att det väntar en trevlig ost hemma, eller att jag ska få ostbricka snart (men inte idag). Men det kanske bara är jag som tänker så, som inte har behov av omedelbar gratifikation.
Här är en till, jag gillar vin, vill gärna dricka vin på helgen. Vilket innebär att jag planerar in det i min dagliga ranson. Vilket innebär att jag kan dricka det med gott samvete på alla sätt och vis. Jag är av den åsikten att man skall inte förbjuda något - förbjuder man - så är det lätt så att det förbjudna är det enda man tänker på, helt fokuserad. Istället är det bättre att planera och fokusera på allt man FÅR äta och dricka. Håller också med om, att man måste lära sig att hantera sin kost helt och hållet, för annars blir man en jojo. Det vill jag inte vara med om igen.
Jag har sett för många i min närhet som blivit helt fanatiska och inte unnat sig någonting över huvud taget. Visst, de har rasat allt från 20 till 45 kg, men ett halvår senare har de gått upp lika mycket igen. Jag står envist kvar på 74 kg år ut och år in, men hellre det än någon jojoeffekt. Jag har en mängd kalorier "kvar att förbruka" fre, lör och söndag och en högre siffra mån till tors. Jag är alldeles nyss fyllda 45, har burit på 6 ungar och har aldrig mått bättre än jag gör nu. Jag har helt enkelt en sjuhelsikes kondition. Jag dricker vin, ett par glas per kväll fre, lör och sön. Jag äter gott och njuter av min familj. Jag får ingen panik när vi har fest i goda vänners lag.(som vi ska ha i morgon) Jag tror att man måste unna sig livets guldkant. Man kan själv välja om man gör det en, två eller tre ggr i veckan. men det får inte bli omåttliga mängder och inte varje dag. Lycka till!
Jag håller med. Att njuta lite i måttliga mängder är bara bra för själen. Jag drack ett par glas vin igår. Jag har ätit 4-5 semlor dom senaste 2 veckorna och lite choklad har det slunkit ner. Räkna in det i budgeten så är skadan noll. Sedan kan man rent ut fuska ibland också. Det är vad man gör 90% av tiden som räknas.
nää det går liksom inte att bara förbjuda och förbjuda.. däremot så stör jag mig något ENORMT på även motsatsen.. Folk som sitter och ena dagen skriver att de ätit chips, godis, pizza, kebab... och så ska de äta det igen och igen och sen är de förvånade över att de inte går ner i vikt och blir arga, ledsna och besvikna. Ser de inte ens när det kommer svart på vitt vad de gör för fel. Någon gång ibland, i måttliga mängder. Man kan äta allt, men inte alltid och inte extremt mycket.
Jag tror med att vägen till en hållbar jämnvikt är att unna sig det man verkligen tycker om. Att lära sig att att det är helt ok att äta det mesta, men kanske inte alltid och i stora mängder. Är själv en chokladoman, men jag stoppar inte i mig en 200g mjölkchoklad kaka per dag, men en ruta mörk 85% choklad njuter jag av nästan dagligen. Det är helheten som spelar roll, inte det lilla man verkligen älskar. Att förbjuda saker vet jag inte funkar för mig i alla fall, då blir det det ända jag tänker på. Den gyllene medelvägen var det någon smart kille som kom fram till ;)
Det jag hoppas jag ska lyckas med på denna resa är att hitta just BALANS. Att unna mig, inte jämt, men när jag gör det utan dåligt samvete. Men jag ska tänka mig lite extra för, välja mina tillfällen och när jag väljer dem bara NJUUUTA
Som redan sagts: Balans och planering. Men jag blir mer trött på de som skriver varje dag att de "unnat sig något" och sen har de ångest för att vågen inte pekar nedåt.
Är skit irriterande med människor som inte förstår varför de inte gå ner i vikt när de unnat sig något dagligen. Jag har denna veckan unnat mig lite väl mycket. Men jag vet vad det beror på. Min sambo har jobbat sena skiftet denna veckan, jag hatar att vara ensam på kvällarna. Äter mer när han inte är hemma. Mitt ätande då är helt känslomässigt. Jag har heller inte kommit ut och rört på mig tillräckligt så när jag vägde mig idag hade jag gått upp 0,7kilo eller nått sånt. Men jag vet varför har inte dåligt samvete. Men vet att jag måste lära mig att kunna hantera maten och gottis bättre när jag är ensam.
Jag har tagit bort allt sött för en period, tills jag känner att jag kan kontrollera och inte börjar frossa. Men när jag är där jag vill, kommer jag också att unna mig, herregud, som tidigare talare sagt, det är skillnad på ibland och varje dag... Man blir vad man äter...verkligen...