Nykomling
4 inlägg
Jag stör mig väldigt mycket att jag har en stor skog bakom huset, med mycket stigar, lite uppförsbackar osv. Perfekt och springa i/gå.Men problemet är att jag är rädd för skogar... vad för vet jag inte, har nog sett för många skräckisar, kanske djuren som bor i skogen, älg, rådjur finns här i skogen med, men dom är jag inte rädd för. Björn tror jag inte finns i närheten så där har jag inget att oroa mig för. Någon som har samma problem? som har botat skogrädslan? :-)
Ta med dig nogon som inte är rädd och ge dig ut på en rejäl promenad. Försök s skogen med den andres ögon. Allra bäst vore om du toh med några små barn och gick ner på deras nivå och försökte se skogen med deras orädda ögon. Det är en upplevels det kan jag lova.
Det handlar nog mycket om vana. Att vara van vid hur skogen låter och luktar och hur det ser ut. Det finns ju faktiskt djur i skogen, en av anledningarna till att i alla fall jag älskar den, och djur gör ju läten. Klart man kan bli rädd när en fågel flyr från busken man joggar förbi, men det handlar om att intala sig själv om att det bara är just en fågel och inget annat.Börja litet och i gärna i andras sällskap, så småningom kommer du nog finna dig själv springandes genom skogen alldeles själv, för det är faktiskt helt fantastiskt!
jag har nog lite smått skräck för skogen och speciellt när det börjar mörkna ute så.-Björna och ormar.Där min familja har sommar villan är det bara skog omkring på dagen har nog alldrig vart så stort trubell men närmare på kvällen om man måste så.
Vildsvin och älgar är min stora skräck. Skulle aldrig ge mig ut i skogen med mp3-spelare. Och sedan jag sprang in i en älg går jag inte till tvättstugan utan ficklampa.Blir jag tvungen att gå ute i mörker utan lampa så ser jag till att gå mitt i gruset så jag hörs.Men att sluta springa i skogen, aldrig! Det är ju underbart.
Jag är mer rädd för vad jag kan stöta på i mörkret i stan än i skogen. Älgen lär vara mer rädd för mig än jag för den och så som jag klampar lär vildsvinen ha hört mig och flyttat sig för länge sen :-)Det enda jag oroar mig för är om jag skulle snubbla eller springa vilse, i stan är man aldrig långt från en busshållplats åtminstone men i skogen blir det värre.
Tja, där jag bor är älgarna så "tama" att de tappat respekten för människor. Vart femte år eller så får jägarna rycka ut och skjuta en bara pga att den är aggresiv.Och vildsvinen, de gömmer sig ju gärna för dig. Om du inte kommer för nära gömstället vill säga, då kan de bli aggressiva istället.Men det är häftigt vad nära man kan komma rådjuren när man är ute i fivefingers längs viltstråken. Lätt-lätt-lätt så plötsligt är man nära nog mitt på dem.
Älgar som blivit tama kan bli farliga, annars är älgar helt harmlösa utom när de har kalvar. Rådjur kan också bli lite obehagliga, iaf bockar med pinnhorn för de kan göra rejäla skador om de anfaller. Men det gölr de oftast inte, majoriteten är skygga.Ju mer jag tänker på det ju mysigare känns det som att skogen är. Springer man lite tyst i skymningen kan man få se alla möjliga djur, hare, räv, rådjur, älg och kanske en och annan fågel. Attans så jag saknar landet nu...
Hej. Jag har alltid varit rädd med ...tills jag började att lära mig orientera. Köp Dig en terängkarta där Du bor. Alltid lite spännande att ta nya stigar eller vägar. Lär Dig din omgivning kanske...en kompis i början eller? Lycka till
Men det är ju perfekt om du är rädd när du ska springa i skogen, då springer du ju snabbare :-)(hoppas du ser ironin i inlägget) :-)Ska jag ge ett allvarligare svar så kan jag bara hålla med dom andra att skogen är inte farlig, spring på dagen när det är ljust och håll koll på stenar och rötter.Träden ger dig bra med frisk syre oxå :-)
Prata (om ni är två)Sjung (om du är själv). Då håller sig djuren borta, de hör dig före du hör dem. Förresten är det mest jägare som råkar illa ut. Inte svampplockare eller vandrare.Gå med någon grupp, det finns tex svampturer och söndagsvandringar där jag bor.Jag är mer rädd i stan, men jag är född i skogen. ;)Ps. Jag har aldrig sett en björn fast de finns i massor i min barndoms trakter. Men vildsvin håller jag med om, en sån "best" skulle jag helst inte möta.