Jag tyckte det kan vara kul med en tråd där snälla & trevliga förslag finns på hur man kan vara sin egen bästa vän?
Före, under och efter en viktnedgång eller -uppgång så är det viktigt att ta hand om sig själv. Det finns en person som är med hela våra liv, varje sekund. Den personen är vi själva.
Alla har ju tvivel på sej själva och livet kan ge oväntade överraskningar.
Ökat självförtroende ger ökad förmåga att våga försöka tro på egna förmågan, ju mer vi tror att vi kan desto mer klarar vi.
Mitt förslag är försöka lysna på sig själv.
Exv. om jag är utmattad kan jag avstå en träning eller säga till en vän att jag är för trött för att umgås. Det känns konstigt men det blir lättare varje gång och det ger en inre frid för mig att jag lyssnar på mig själv. Att inte pusha mig själv vid tillfällen då det inte behövs. Himla spännande ny känsla för mig. Jag har ju inte gjort så tidigare i livet, då tänkte jag "jag måste" eller "jag lovade". Att lyssna på mig själv känns bra. Även lite skamligt, men det går ju att omboka saker till bättre tillfällen (då man inte är lika trött).
Gillar verkligen ditt förslag att lysna på sig själv.
Tror mycket av mina problem kommer från att jag inte känt efter och tänkt på andra mer än på mig själv.
Så mitt förslag är lär dig säga nej. (det är nog samma som ditt nahina)
Men om man inte lär sig känna efter och stå för sin känsla så blir det lätt stressat och stressen är inte nyttig.
Mitt förslag är att slänga offerkoftan! Börja ta ansvar för sig själv och sitt mående! Inse att man är en att räkna med! Att man duger som man är! Kanske en variant på era förslag, men ändå! Det har hjälpt mig mycket!
Varje gång min hjärna säger att jag kan unna mig den där chokladkakan (ja, det är ju inte bara en bit som slinker ner om jag köper den), skippa träningen eller vad det nu är som känns jobbigt försöker jag överrösta hjärnspöket och tänka att jag vill unna mig att må bra, ha en vikt jag trivs med och ha en kropp som orkar mer än den gör idag. Att lyssna på mig själv och vad jag inte orkar har jag varit alldeles för duktig på hittills.
Det är naturligtvis individuellt men för mig handlar det snarare om att lära sig att säga ja - Jag är värd att satsa på även om det är trögt ibland
så sant släng offerkoftan och ta på JAG KAN tröjan
känn dig nöjd med det du kan