sleeve gastrectomy??gastric bypass ?

Jag har gjort en bypass, det bästa jag gjort! April 2011. Flytperioden tre veckor innan var ritktigt jobbig, men jag lärde mig både sticka och virka vilket jag ännu har grym glädje av :) När jag låg i pre-operationsrummet hade jag ångest för att aldrig vakna efter narkosen, men det gick ju uppenbarligen bra. Låg och sjöng för mig själv. Bästa tipset är att bajsa dagen innen operation och kissa innan du åker in i operationssalen. Några komplikationer har jag inte haft. Dumpar givetvis om jag dummar mig: mer än en kula glass, för stor frikostighet med kolasås på glassen, för mycket godis. Första gången jag åt godis var jag jättenervös, det var 2 månader efter op tror jag. Gnagde på den lilla Aladdin-pralinen i säkert en kvart och kände efter hur jag mådde. Dumping för mig har olika grader; Lätt dumping gör mig lite sömning, kommer mest efter lite kraftigare, fetare mat. Medeldumping kommer efter ca 1 timme: blir skakig, kallsvettig och ett enormt sug efter MER(!) godis. Det tog fram till ganska nyss, för nån månad sedan, som jag faktiskt kunde inse vad detta stod för, bekämpa och ignorera suget efter att äta mer, kommer nästan bara av godissvullning. Svår dumping gör mig fruktansvärt illamående, kallsvettas, snabb puls och dundertrött, sover bort illamåendet i 1-2 timmar så mår jag bra igen. Vill dö, lovar att aldrig se åt socker någonsin mer i mitt liv. Händer kanske 2-4ggr/år, kommer av stor mängd efterrätt/godis. Fet mat dumpar jag generellt inte på, varför LCHF fungerar ganska bra på mig när jag väl ids äta enligt den kosten. På tal om illamående var jag helt övertygad om att jag inte kunde kräkas. Men efter en helgs festade bara för en månad sedan så spydde jag upp en negerboll jag ätit till frukost. Det gjorde inte så mycket, numer smakar kräkset lika gott på vägen upp som vägen ner då det inte har någon kontakt med magsyra ;) Efter 4-5 månader började jag tappa mängder av hår, men det blev bättre av sig själv, jag brydde mig inte om att äta speciella piller för håret, det gick bra ändå. Piller. Man får omepzol utskrivet och man ska egentligen äta det varje dag. Men jag tar det när jag känner av ett sug i magen som tyder på magsår. Vitaminpiller fick jag inte på recept, men det tar jag varje dag, typ multi-kvinna eller nåt. Samt omega3-kapslar eftersom jag inte äter fisk. En patient jag hade hand om hade gjort en bypass för några år sedan, där återkom hon efter vårdtillfället med uppblossad infektion. Läkarna hade inte tagit i beräknande dåligt upptag i tarmen, så antibiotikatabletterna hon åt hemma var inte lika verksamma som droppet hon fick på avdelningen. Detta försämrade upptag är varför vi inte ska äta p-piller efter operationen. Jag behövde inte vara sjukskriven efteråt, jag pluggade då och höll på med C-uppsatsen, så sopperioden gick bara fint och speciellt ont hade jag inte. Bara första dygnen efter operationen, men vi fick citodon att ta vid behov. Det värkte ordentligt i höger axel: fick det förklarat att de tippar patienten bakåt för att få ordentligt med rum för verktygen, så en massa tyngd från kroppen landade på överkroppen i ca en timme. Första året var jag väldigt petig med sju mål om dagen, äta varannan timme, dricka först 20 minuter efter. Nu äter jag när jag blir hungrig, har dock samma portionsstorlek på max 2,5dl, men dricker till maten. Jag orkar 1 hel pizzabit och lite topping från bit nummer två. En pizza kan räcka i tre dagar för mig. Vätska dricker jag fortfarande i små klunkar, det är fruktansvärt obehagligt när det kommer ner en stor mängd i magen (både mat och vätska). Mättnaden kommer inte gradvis, man blir proppmätt på en gång, därför ska vi äta långsamt så att vi faktiskt får i oss hela måltiden och näringsämnen. Ibland om jag tuggar dåligt fastnar mat i kopplingen mellan magsäcken och tarmen, det är fruktansvärt jobbigt och oebahgligt, nästan lite ont. De kan avhjälpas med kolsyrad dryck, men helt säkert är det inte. Första gången jag upplevde det var med en pommes frites, tog en timme innan den lossnade. Hetsätning är bara att glömma, så som det var i alla fall. Jag kan hetsa nu också, men det består mest i att äta något litet väldigt snabbt, kommer aldrig upp i kalorihalten som "normala" hetsare kan uppnå. Typ 3 knäckemackor med pålägg på en 20 minuter, jämfört med en vanlig hetsare som skulle kunna äta detta på 1,5 minut och sedan fortsätter med mer. När jag äter normalt numer kan jag få i mig ca 1600kcal på en vanlig dag, som allra mest! Jag orkar mer, tränar mycket och mår så fruktansvärt bra! Fast jag har fått mer ont i knäna, när jag hjälper patienter på med byxor och skor och sedan reser mig knakar och värker det rejält. Mycket märkligt. Lös hud, oh ja! Rumpan har tre skinkor, låren fladdrar i vinden och magen kunde jag rulla som en stor tom kasse när jag låg i badkaret. För att inte tala om armarna: jag skulle INTE kunna begå självmord genom att hoppa från en balkong, jag skulle bara glidflyga ner och landa som Batman. Jag betalade en privat klinik för en stor bukplastik, mådde så dåligt och kunde inte vänta på landstinget för operation. Min pojkvän säger dock att sedan jag började träna ordentligt sedan i våras har kroppen blivit mycket tightare, han säger att rumpan har sitt normala antal skinkor nu :)

Jag har inte själv gått igenom en operation men jag har två släktingar som gjort det. Båda har gått ned mycket i vikt men de har en del problem efter operationen. Den ena har ett mycket problematiskt förhållande till mat och har lyckats med att äta så mycket efter operationen aatt hon nu (tre år senare) böörjat gå upp i vikt igen. Den andra har stora problem med att järnvärdena i blodet sjunker till väldigt låga nivåer och hon får därför dropp med jämna mellanrum. Men trots detta är båda nöjda med sina operationer och glada att de gjort det. Jag tror att det viktigaste är att man verkligen förstår att man måste ändra radikalt på sina matvanor, och att det gäller både hur mycket man kan äta och hur ofta.

elm010 tack så mycket för att du tog dig tid att skriva och för du ville dela med dig av din historia till mig =) jag läste allt du skrev, och läser allt jag kan komma över. både själva operationsdelen och bloggar osv hur det faktiskt går i verkligheten speciellt efter operationen. Jag har ca 20kg övervikt, efter att ha läst på många bloggar känns jag "för smal" för fetmaoperationer.. Mest är jag rädd... har haft ganska lång sjukdomshistoria och har i princip inte vart smärtfri sen ca 15 år tillbaka. Min kropp är känslig och minsta lilla tar lång tid för min kropp att återhämta sig ifrån.. Tänkte mest på sleeve eftersom den verkar "snällare" och gör inte lika stor omställning inuti kroppen som GBP. Har bokat tid på en överviktsmottagning för att få proffisionell hjälp där men tänkte fråga "vanligt" folk här inne det känns ändå skönare att höra hur operationen påverkat verkliga livet inte bara höra från vårdens sida.

BillieL Tack för informationen, och för du delar med dig av vad du vet. Vad var det för operationer vet du? ja jag inser mer och mer att komplikationer kan uppstå och man kan inte veta vad det blir i förväg.. viktigt att ha i åtanke såklart.