Hej, Har det lilla problemet att, som även bidrog till min drastiska viktuppgång, min sambos matvanor är katastrof även om det inte syns alls på honom. Det är onyttig mat, godis, läsk bakverk...ja det mesta helt enkelt och det finns nästan alltid något hemma. Det blir inte bättre av att han då och då får en va jag kallar godisleverans från sina farföräldrar..och det är inte lite han får varje gång. Jag vet inte hur jag ska tackla detta, jag har pratat med honom och det blir en stunds förändring men strax ligger situationen på samma nivå. Frestelserna finns ständigt här hemma. Han säger att bara för att jag måste sluta ska han inte behöva. Det kan jag till viss del förstå och känner att jag har väldigt dålig självkontroll som inte kan låta bli att ta något då och då. Vilket leder till att min vikt går som en jojjo på +/-5 kg hela tiden. Vad kan jag göra?
Mycket engagerad
141 inlägg
Det känns inte speciellt solidariskt. Sätt ner foten och tala om exakt hur du känner. Och faktum är, att även om han inte går upp i vikt just nu av det han vräker i sig, så finns risk att han gör det senare. Den "magiska gränsen" brukar infinna sig vid 30 hos killar. Det är då "gubbhullet" börjar komma. Har han då taskiga matvanor så får han problem då. I en relation ställer man upp för varandra, och du borde ha rätt att kräva att ni bara köper hem något litet gott till helgen. Jag tycker också att du skulle kunna prata med hans farföräldrar. Det är inte ditt problem om de blir sura. Stå på dig! Om din sambo älskar dig och vill dela sitt liv med dig, så finns det ingen anledning till att inte hjälpa dig - och sig själv samtidigt. Kram och var rädd om dig!
Håller med mamsens, det låter väldigt egoistiskt av honom. Måste han ha så mycket godis och liknande hemma, och som det låter jämt? Det är ju inte nyttigt nånstans. Allt med måtta, i synnerhet tomma kalorier som godis som enbart tillför energi utan att innehålla några näringsämnen alls. Stå på dig, och ta hand om dig!
Håller med de andra som svarat. Om han stöttar dig borde han kunna låta bli att äta det du har svårt att låta bli när han är ni båda hemma. Han kanske kan äta det på jobbet, i bilen, hos farföräldrarna... Det man har hemma äter man ju tyvärr... Lycka till!
Jo, blir väl ett eller annat samtal ibland om detta, periodvis går det bra. Tyvärr sitter hans vanor i sedan barndomen och gör det svårt för honom att sluta...för egentligen vill han inte..det blir bara automatiskt. Han är väl medveten om hälsoriskerna...och vet att han borde sluta.
det är ju en otroligt svår balansgång det där när man har olika matvanor och olika behov. visserligen låter det lite egoistiskt men samtidigt så tänker jag att det bästa kanske vore att ni hittade en balans där du känner hans stöd och han samtidigt känner att han kan äta det han vill (naturligtvis med hänsyn till hälsa, men till syvene och sist är det hans eget val). kanske behöver du formulera på vilka sätt du behöver att han stöttar dig mer? kan ni hitta en kompromiss där det är tillåtet att ha onyttigheter hemma vissa dagar? kan han begränsa sin konsumtion, kanske till och med till tid när ni inte är tillsammans? det finns ju många olika vägar att gå..
Jag känner igen det där men tänker som så att jag inte kan lägga över ansvaret på någon annan. Det är inte min mans fel att jag inte kan stå emot. Vi är två vuxna och jag skulle verkligen avsky om han bad mig avstå från något jag tyckte var gott. Jag har därför bett min man att han i alla fall inte behöver FRÅGA mig om jag vill ha vad det nu är han äter, när han vet att jag försöker dra in på sötsaker och skräpmat. Men jag kan inte ha några åsikter om att han inte skulle få äta det. Sen kan man alltid försiktigt plocka fram sin kunskap, att det finns alternativ, att det finns bättre och sämre mat och godis (för hans egen skull). Men partnern måse ändå få bestämma själv vad han/hon vill sätta i sig.
Lemontea, jag är inne på samma spår, känns fel att förbjuda honom, men skulle vara skönt om han stöttade mig till att inte äta när det finns hemma.
om du klarar av att inte nalla av det han har hemma i sötsaker etc, så kanske ni kan göra en slags kompromiss? Han äter bara sånt när du inte är hemma eller när han är iväg(kvällspromenaden, gymmet, jobbet) under veckorna. På helgerna enbart efter middagen, då kan ju du ha andra godsaker framme;torkad frukt, kanelknäcke ec. Vad gäller skräpmat så finns det ju kalorimässigt bättre alternativ i stort sett på alla ställen.. Drick smaksatt vatten, lightläsk etc istället för sockerläsk. Lägg sötsakerna i ett skåp som du inte har nån eg.anledning att öppna hela dagarna, i skafferiet kan ju vara jobbigt..
Fast är det verkligen så tossigt att be honom att förändra ett beteende som hon lider av? Att avstå från något/ändra sitt beteende för den andres skull känns inte jobbigt, inte när man verkligen älskar något. Jag är rätt förtjust i löskokta ägg, men vet att älsklingen inte tycker om dem och tycker de ser äckliga ut när vitan vibrerar och gulan rinner som den gör på löst kokta ägg. Ergo, jag äter dem inte lika ofta som tidigare, därmed inte sagt att jag slutat med löskokta ägg helt. Det gör inte mig någonting, det är en liten sak i min tillvaro men det gör honom glad och det är stort. Man måste ju inte göra det till en allt-eller-inget-situation. Vet man att ens partner av olika anledningar vantrivs eller lider av något är man väl där för att stötta, hjälpa och försöka underlätta? Är det inte det samlevnad går ut på, att underlätta för varandra och stötta varandra? Hade inte min älskling underlättat för mig när jag slutade röka hade jag inte klarat det. Han tog de tuffa sakerna, som hämta försändelser på Spel och Tobak (som har postutlämnngen) nere på hörnet, han stöttade och tröstade när jag var nere och följde med mig på promenader när jag behövde komma bort från allt. Ska man bryta ett beroende krävs det att familjen och de omgivande är med på noterna och hjälper till, eller åtminstone inte motarbetar men att skicka godis till en sockerberoende är som att sträcka fram ett packet cigg till en nybliven icke-rökare. Hur lätt skulle det vara att stå emot, när röksuget är som värst? Godislöfte, som många använder sig av, skulle kanske kunna vara en sak? Lite som att sluta röka ihop, vilket många par gör. Problemet är att det måste komma från honom, han måste känna att han vill och orkar annars är det inte mycket värt. I så fall är det bättre att han lovar att sluta ha det hemma åtminstone, och slutar motarbeta. I värsta fall kanske parterapi kan fungera för att hitta en gemensam lösning?
Känner igen mig vääääldigt väl! Men har pratat med min sambo och han har absolut förändrats när det gäller detta. Även om han fortfarande äter gott när jag är hemma så är det inte jämt. Det finns inte ALLTID något i skafferiet eller kylen längre... Och även han försöker låta bli sådant på vardagar och spara det till helgen. Kan dock säga att det tog ett tag innan han verkligen förstod varför jag inte ville att han skulle ha det hemma jämt.. "Men det är ju bara att låta bli att äta.." Eh, nja, om det bara vore så enkelt! Som någon skrev tidigare... Finns det hemma, så äter man. Förbannat dålig självdisciplin, men så är det tyvärr. Hoppas att han verkligen förstår varför du vill ha hjälp med detta och förändrar sitt "godis-beteende" även om det kanske tar lite tid.. :)