Har sedan ett år varit sjukskriven för utbrändhet, viktkurvan går stadigt uppåt och den onda cirkeln är i full gång - vikten ökar, jag blir ännu mer stressad och mår dåligt (av kilona...) Har tidigare gått ner i vikt med lchf men då hade jag ca 6-7 kg övervikt, nu är den siffran 16-17 kg och jag känner att kroppen inte alls svarar som den gjort förut på dieten. Måste tillägga att jag inte gått tillbaka till någon "vanlig mat" innan jag tog tag i kosten igen utan bara inte varit lika strikt och noga men uteslutit bröd och så. Medicineringen har givetvis påverkat kroppen åxå.... Är det svårare att komma tillbaka till lchf om man haft en period med lite slarv? Har hört talas om sönderbantade kroppar! Snälla, tips och stöttning mottages tacksamt!
På gång
21 inlägg
Stress kan ju tyvärr göra att du får svårare att gå ner och att det är lätt att lägga på sig ännu mer vikt. Om du kan hitta något sätt att stressa av kan det göra stor skillnad. Vad har du fått för hjälp i samband med din sjukskrivning? "Sönderbantade" kroppar är om du under många år bantat och mer eller mindre misshandlat din kropp med kost och träning på fel sätt. Det låter inte som om du gjort det med din kropp av ad jag kan utläsa i det du skriver i alla fall. Att din kropp inte svarar lika bra är kanske att du ligger i balans, att du får i dig för mycket energi för att kunna gå ner i vikt.
Har fått mediciner (5/dag från serotoninhöjande till sömntabletter) sen upp till 3 ångestdämpande/dag men de har jag varit försiktig med (undvikit situationer som skapat ångest) samt 1 tablett/dag så magen ska palla. Lägg till kbt på nätet o samtal med psykolog... Försöker göra saker jag tycker om, bara för mej vilket resulterat i att jag börjat på gym, är bara lite för ivrig på resultat... Antecknar här på MD i perioder vad jag stoppar i mej, sist jag gick ner med lchf fanns inte mycket att luta sig emot, man ökade fett o minskade kolhydrater typ och jag riktigt rasade i vikt lätt och behagligt och nu när jag har stenkoll sitter jag fast med MÅNGA kilo för mycke...
Hur tycker du att kbt:n och samtalen med psykolog fungerar? Har du pratat med om att du vill gå ner i vikt och fått hjälp med det? Medicinerna, vad har de för biverkningar?
Det jag läst och antecknat om "sönderbanta" eller "jojo-banta" i samband med LCHF är följande. Jag ska poängtera att det är anteckningar från boken GI-metoden av Ola Lauritzson, kopierade rakt in och inget annat (Inget att ta personligt alltså): "En del forskare hävdar att det inte är bra att hålla kroppen i ketos för länge, helst inte längre än sex veckor. De menar att bristen på kolhydrater kan försämra immunförsvaret, samt brist på vissa mineraler. Andra forskare hävdar å andra sidan att det inte är någon fara. Ang. fas 1. Ketos. Omprogrammering från fettinlagring till fettförbränning. Max 20 g kolhydrater per dag Vissa studier har visat att man bör vara försiktig med att försätta kroppen i ketos för ofta av det skälet att man kan påverka kroppens långsiktiga insulinkänslighet. …inte gå igenom fas 1 med syftet att några dagar senare kunna vräka i sig massor av vitt bröd... för att sedan gå tillbaka till fas 1 igen. Risk att de stora förändringarna i kroppen utsätter bukspottskörteln för alldeles för stora ansträngningar."
Vad äter du för mediciner, TS? Vissa är värre än andra med viktuppgång, sen är det också väldigt individuellt. Jag gick t ex upp massor med Cipralex fast läkaren sa att viktuppgång är en mindre vanlig biverkning. Har bytt antidepressivt till Cymbalta nu, och kilona rasar. Sen tror jag också på kroppens förmåga att läka sig själv och återhämta sig. För att vara sönderbantad tror jag nog att man måste ha misshandlat kroppen i flera år, och då med extrembantning. Jag har själv jojobantat mig till min numera kraftiga övervikt. Det började med 10 kilos övervikt och slutade med 40 kilos övervikt efter två, tre år. Men min kropp har återhämtat sig ganska bra ändå. Så fort jag sköter kosten så står jag still i vikt, och med underskott går jag ner. Men nu är jag tillbaka på banan och går ner mycket i vikt med lchf, men då kombinerar jag också lchf med lågkalori och periodisk fasta. Har dessutom tagit bort mejerier, då mjölksockret kan påverka. Se över dina mediciner och prata med din läkare.
Förstår att du tycker att det är jobbigt med din extra kilon. Och av det jag läst så tänker jag dela med mig av mina tankar lite. Ta det till dig eller stunta i det, är helt upp till dig. Som dem andra säger, kolla upp biverkningarna på din medicin. Ibland reagerar vissa mediciner när dem tas ihop. Kolla upp det. Men det första jag tänker på är, ställer du kanske inte för höga krav på dig själv??? Jag menar du har varit sjukskriven för utbrändhet. Det är absolut inget man ska ta lätt på. Jag säger absolut inte att du bara ska nöja dig med att vara överviktig. Men du kanske ska satsa på att skynda långsamt? Att börja sakta med att återgå till att få igång bra rutiner med maten. Att lära dig att slappna av och stressa ner. Att sedan komma igång med träningen. Sätta små små mål som du garanterat kommer att nå. Sätt gärna mål som inte har så mycket fokus på just vikten, utan snarare mål som kommer att bidra till att din vikt har en chans att kunna minska. Eftersom du säger att LCHF har funkat för dig innan men inte nu, så tror jag mer på att du ska satsa på att lära dig att koppla av och vila. Se till att din knopp mår bra. Stress har så otroligt stor kraft över ens kropp. Som sagt bara mina tankar. Hur du än gör, hoppas jag att du hittar en väg som funkar för dig.
Jag har fått nycket medicin genom åren. Läkarna är såååå generösa med medicinerna men inte likamycket med infon om bbiverkningarna. När jag fick cipramil på 90-talet samt lite annat smått och gott så gick jag upp 25kilo. Just då var medicinen en frågan om att orka ta sig igenom saker och jag är tacksam att jag fick det. Men de kunde ha sagt något och även ha givit en hjälp nöt man gick upp. Jag gick ned efter hand som jag slutade med medicinerna. Det beror lite på vad man hade för vikt innan ochbäven på vilken ålder man är i. KBT passar inte alla liksom akunpunktur inte gör det. Mediciner tar tid att ställa in och ibland känner man sig som ett försöksdjur. Även om de menar väl
känner tyvärr liknande att stressen gör det svårare för kroppen att öka ämnesomsättning/kaloriförbärbränningen. motion ,sockerfritt och strikt lchf kan ju också stressa kroppen tyvärr men jag måste för att orka. En promenad varje dag gör oftast stressen mindre och att vila emellan varven tex lyssna på ljudbok och ta det lugnt.