Jag har nu gått ner nästan 10 kg på 7 veckor. Visserligen var säkert de första kilona vatten, men ändå. Det känns ju kanon! Men kan det vara negativt att gå ner såpass "fort"? Jag går ner 1-2 kg i veckan och sköter jag maten hela veckan så går jag nästan absolut ner 2 kg. Men jag fuskar lite i alla fall en helgdag får jag erkänna ;) Annars håller jag mig till 1000 kcal eller lite där under, och det tänker jag fortsätta med några kilo till. Jag och en kompis satte en utmaning vid midsommar, att gå ner 5 kg till sista Juli, och jag har i princip bara ett kg kvar till det. Men som sagt: kan det vara negativt på något sätt? Blir jag mer "stabil" i min viktminskning om jag går ner lite mer långsamt? Blir det lättare att hålla målvikten om kilona segar sig ner? Tappar jag kanske mest vatten nu med? Och ja: Jag vet att man inte "ska" underskrida 1200 kcal, men detta är för en så kort period så jag tycker det är okej, och vissa dagar äter jag långt mer än 2000 kcal, så det jämnar säkert ut sig i längden!
Engagerad
77 inlägg
Den största risken med en stor viktminskning är att det försvinner en massa muskler, vilket i sin tur leder till sänkt ämnesomsättning (muskler bränner mer än fett). Har man lite fett att förlora (dvs är nära målvikt) ökar risken för muskelförlust. Om man dessutom inte tränar ökar risken ännu mer. Även om det är viss genetik bakom också så ökar risken att huden inte hänger med om man tappar mycket på kort tid. Huden blir hängande i påsar, ofarligt men kanske inte vad man drömmer om.
Det är också större risk att gå upp i vikt igen om man går ner alltför snabbt. Då har inte den nya levnadsstilen hunnit sätta sig. Det är inte bra att ena dagen äta för lite (under 1200 kcal) och sedan en annan dag överäta (dubbla "dosen") eftersom kroppen då inte kan förhålla sig till om den behöver hålla igen, sänka ämnesomsättningen och spara på energin, eller kan förbränna fritt. Risken är då istället att när det väl kommer mycket energi så läggs det på lager till "sämre tider". :-)
Det där med mer kalorier vissa dagar handlar om max en dag i veckan :) Typ om man vill gå ut och äta eller äta något som någon annan har lagat där man inte har koll på kalorierna. Och kanske efterrätt på det ;) Så det är ju inte varannan dag precis ... Jag tror inte livsstilen behöver "sätta sig" under tiden man går ner i vikt. Det kan man ju fortsätta med när man väl är nere i vikt? Så är i vilket fall min plan. Och så jag äter nu är inget jag tänker fortsätta med resten av livet precis :p Dock får jag lära mig fördelarna med riktig mat istället för en massa skit. Och det tror jag är en viktig lärdom i ett framtida, normalviktigt, liv :)
Tack för era tankar förresten :) Jag har inte mycket att gå ner så jag är inte speciellt orolig egentligen, men det är roligt att höra andras tanker och funderingar!
Var och en blir salig på sin fason :-) Jag föredrar att leva som jag hade tänkt leva resten av livet nu, dvs sunt och aktivt, och sen får vikten anpassa sig till det - vilket den gör, det går bara ganska sakta på det viset. Fördelarna för mig är många, jag orkar träna och tävla under tiden t ex (det klarar jag inte på tuffa restriktioner, det har jag försökt redan). Jag är fri att leva och äta nästan som jag vill, enstaka utsvävningar går lätt att planera in i helheten eftersom jag har en näst intill normal matbudget. Största fördelen för mig dock är att jag slipper ändra vanor (jag är en vanemänniska och ogillar när saker rubbar mina cirklar). Jag äter och lever som jag ska göra resten av livet helt enkelt. Varför skjuta upp till morgondagen det man kan göra redan idag? Men det är min filosofi.
Är det inte lite motsägesefullt att du vill "fortsätta med ..[sätta livsstilen].. när man väl är nere i vikt?" och "så jag äter nu är inget jag tänker fortsätta med resten av livet" Jag föredrar också att lära mig fördelarna med riktig mat istället för en massa skit direkt och gå ner av det. Alldeles för många vittnar om att det är svårt att hålla vikten om man går ner snabbt. Men för dig blir det kanske annorlunda.
Det kan helt säkert vara svårt att hålla vikten vare sig man går ner fort eller sakta. Det farligaste är nog ifall man tittar på allt onyttigt som något gott som jag får äta sedan. Jag äter alldeles för lite enligt många, och visst. nu så trivs jag med det och så länge jag mår bra finns det inte någon orsak att ändra på det. Så jag försöker äta allt som jag vill fortsätta att äta, lära mig att tillaga nyttig mat och mera grönsaker. Äta mindre på en liten tallrik är det jag gör. Och tycker det fungerar utmärkt. sen så har jag tänkt fortsätta att utnyttja matdagboken även den dag jag är nere i målvikten :)
Jag förstår inte vad du menar Mait? Nej, det är inte motsägelsefullt? Jag tror du missuppfattade mig. Jag kommer inte fortsätta äta så lite jag gör nu i all evighet, utan jag kommer öka maten inom en snar framtid och ta viktnedgågen lite långsammare. Under tiden jag går ner i vikt lär jag mig att äta riktig mat istället för en massa skit. Sedan, när jag är vid mitt mål, så fortsätter jag lära mig vad jag ska äta, och i vilka mängder. Alltså samma bra mat jag äter nu, men i lite större portioner. Och min viktnedgång har redan börjat plana ut, den här veckan gick jag ner 1 kg och det tycker jag är lagom att fortsätta med faktiskt. Tycker inte det är "för snabbt". Kag förstår inte vad du menar med "Jag föredrar också att lära mig fördelarna med riktig mat istället för en massa skit direkt och gå ner av det." Det är ju så jag gör? Jag äter riktig mat, bara en mindre mängd. För att det känns bra just nu. Vad är "för snabbt"? Vad är "lagom"? 1 kg i månaden? Ni har säkert bättre tålamod än vad jag har, men i alla fall jag tappar motivationen av en så seg nedgång :s Den märker man ju knappt av! Och det där med att man inte kan äta mer en dag för att kroppen skulle spara då, det tror jag är (ursäkta) rent skitsnack (eller har du källa till någon forskningsrapport?). Det handlar inte vad man äter per dygn. Det handlar om vad man äter i det stora hela. Så äter jag 1000 kcal 6 dagar i veckan, för att en dag äta 2000 så är det som att jag ätit 8000 kcal på hela veckan och så vidare. Du får gärna dela med dig av din egen plan, så jag kan lära mig mer :) Hur mycket har du gått ner och under vilken tidsperiod? Hur många kcal äter du per dag? HAr du något måldatum eller målvikt eller tar du det som det kommer?
Thyndra: Precis så tänker jag också :) Onyttigheter är absolut inget jag planerar att äta till vardags när jag väl är färdig. Det blir till fest! Och jag har redan lärt mig att uppskatta riktig mat istället för onyttigheter. Idag köpte jag en godispåse, den var inte ens god, så den gav jag bort :) Det är inget som frestar mig speciellt mycket längre, vilket känns otroligt skönt! Jag gick ner 17 kg 2009. Jag gick ner de kilona långsamt, men inte fasen lärde jag mig vad jag fick och inte fick äta ändå. Tänket var helt fel och jag gick upp 11 kg igen. Nu har jag den erfarenheten i ryggraden och vet vad jag gjorde fel sist och jag ska försöka att inte upprepa de felen igen :)
Precis, det finns så många nya fel att göra så man kan väl i alla fall hoppa över dom gamla :)