Nykomling
1 inlägg
Är mellan jobb tills nyårsskiftet och har redan slösat bort 2 månader med att vara deppad och äta som om varje dag vore min sista födelsedag.
Jag vill komma iform till nyårsafton men hur slutar jag dega omkring hemma? Hur aktiverar man sig egentligen? Alla andra jobbar, jag har inget att distrahera mig med och disciplinen är låg.
Snälla, om någon annan är i en liknande situation, vad gör ni?
Vi går in i den märka årstiden nu, det finns ganska många studier vid det här laget som backar upp kopplingen mellan D-vitaminbrist och depression, så det första jag skulle göra är komplettera kosten med D-vitamintillskott, för att korrigera den saken.
Ingen kan tvinga dig att göra saker du inte vill, så du måste hitta anledningar till varför du hellre skulle vilja gå ut på promenad oftare t ex. väga för och emot, tänka till lite att det kortsiktiga nöjet i att sitta hemma antagligen uppvägs av det mer långsiktiga nöjet att nå sitt mål. Motivation måste komma inifrån, det är inget som kan inympas utifrån.
Däremot är det inte så lätt att bara "ta sig i kragen", inte om det är en höstdepression. Då kanske du behöver en riktig samtalskontakt, det bör finnas i alla landsting.
Brukar ta en multivitamin varje dag, men så äter jag inte så jättebra just nu så det tåls nog att tittas närmare på.
Det är helt sant, det är väl lättare att fråga andra vad de gör än att försöka fråga sig själv VAD man kan göra. Måste jobba på det.
Tack för svar. :)
Kosten påverkar definitivt hur vi mår. Det är också en spegel som visar hur vi mår, det går hand i hand. När vi mår bra bra vi en tendens att äta bra nästan per automatik. När vi mår dåligt äter vi sämre, och mår sämre av det. Det tar kraft att bryta det ekorrhjulet.
Det är jobbigt att tvinga sig själv att se sig själv, vad man gör och varför man gör det. Vissa saker gör vi för att döva eller dölja hur dåligt vi mår, och att behöva se det och ta itu med det är inte alls roligt. Det är lite som att riva skorpan av ett infekterat sår, det gör ont och känns som att man bara gör saken värre men man måste för att kunna skölja bort det dåliga och desinfektera såret så det kan börja läka friskt.
Det man kan göra också är att sätta små men viktiga mål på vägen, till exempel att ta ett visst antal promenader per vecka eller göra något annat regelbundet som man borte eller vill men hittills skjutit upp. Inga jättesaker, det ska vara hanterbart och rimligt. Sen gäller det att påminna sig själv om att man är duktig när man klarar av ett delmål på vägen, och berömmer sig själv också. Det är alldeles för lätt att bara racka ner på sig själv hela tiden och bara se det negativa men det blir man ju inte gladare av.
Man ska vara snäll, även mot sig själv.