Engagerad
56 inlägg
jag står på väntelista för operation och vill gå ner mer än 50 kg. söker andra i min situation eller dom som redan har efarenhet från operation och gått ner i vikt...
hej marie ja nu är det jag som nog får ta och ringa... inget besked alls från doktorn även om dom måste ha fått brevet där med... jag ringer nog imorgon... kram
Ok. Jag håller tummarna för att det går smidigt nu bara, och att du får en tid snabbt!! Glöm inte att berätta för oss sedan bara! :-) Ha en fin dag! Kram
hej jag gjorde en gbp för 6 månader sedan och har gått ner 30 kg ,har 25 kg kvar. så har du frågor så svarar jag gärna om jag kan mvh rebecca
Min bror har gjort en magoperation, gick ner fort och det gick bra till en början men nu ett halvår senare när han ligger på ca -50 kg har han börjat äta otroliga mängder igen och bara trycker i sig även om det säger stopp. Väldigt orolig över att all möda han lagt ner ska vara ogjort arbete. Jag är lite emot det här med magoperationer för det går så fort, alldeles för fort ibland så hinner inte hjärnan med att reagera på vad som händer utan efter ett tag hamnar man i sina gamla vanor och vips är man nästan tillbaka på ruta 1. Jag tror på att man kan göra det själv utan att ta till kniven. Mina föräldrar bevisade i samma veva för min bror att det går gå ned i vikt utan att göra någon operation och pappa han gick ner i samma takt som min bror genom att äta riktig mat Mamma gick inte ner riktigt lika många kg men nästan 10 kg vilket är väldigt bra då hon inte vägde så mkt över "normalvikt" Att komma igång är helt klart det svåraste men inför alla operationer av den sorten ska man ju gå på modifast och då är det bara att utveckla det vidare och komma närmare och närmare en nyttig livsstil. Man kan bara man vill och har stöd :) Men jag respekterar absolut ditt val och håller tummarna för att det kommer gå bra för dig!! Kram
Madene.. Du har säkert en poäng i dina tankar.. MEN det är inte så lätt att bara banta.. Eller jo.. banta kan väl vem som helst göra.. men sen gäller det att HÅLLA den nya vikten och det lyckas nästan ingen med. Det är vi MÅNGA som är bevis på... Jag tycker också att man ska tänka sig för.. både en och två gånger innan man tar till kniven. För att låta sig opereras är INTE den lätta vägen!!! Ingen ska någonsin tro det. Att låta sig opereras innebär PRECIS lika mycket jobb och målmedveten handling som att banta på egen hand. Skillnande är bara att detta är ett verktýg för att behålla sin nya vikt. Men.. som du själv har bevis på.. det är ingen garanti!! Jag håller fullständigt med dig att det handlar MYCKET om att hinna med i huvudet. En kraftig viktminskning.. på kort till.. kan ställa till det och DÄR tycker jag att dom som utför operationerna idag brister väldigt!! ALLA som operaras borde bli erbjudna en samtalspartner som följer upp sina patienter med jämna mellanrum. Jag tror dock ändå inte fullt ut på talesättet att "Man kan om man vill".. Visst passar det för någon.. men dock inte för alla.. och jag tror.. och hoppas.. att HAR man bestämt sig för att ta till en operation så är det ett noga övervägt beslut..
Peggan: Det var därför jag skrev "man kan om man vill och har stöd" Göra det själv är jätte svårt man behöver ett starkt stöd på hela vägen och för att kunna hålla den nya vikten oavsett operation eller inte är svårt man måste anamma hela sin nya livsstil och direkt se när man är på väg att falla tillbaka. Hinner huvudet hänga med vid en lite långsammare process är det större chans att man även lyckas hålla den nya vikten.
många tror att det är bara att gå till en läkare o säga att nu vill jag opereras. så är det inte ,inte i mitt fall iallafall. jag jobbade med min läkare i 4 år med min vikt då jah kom o vägde mig månadsvis provade olika läkemedel mm, sen när vi tillsammans kom fram till att det va ett alternativ för mig så började en lång prosess med att gå till dietist och psykolog för att utreda att jag inte hade ett matmissbruk när det väl va gjort så skickades en remiss och medans man väntar på svar så har man ännu mer tid att tänka och fundera. grejjen med mig är att så länge jag inte är hungrig så äter inte jag.....men när jag är hungris så kunde jag förut äta masssooorrr. det kan jag inte nu men jag blir hungrig igen efter 2h. jag äter 6ggr per dag o då är det små mål för jag kan bara äta max2,5 dl. madene det låter som om din bror har ett matmissbruk och det behöver man annan hjälp för. sammtidigt så blir jag lite irriterad. tycker att det är såååå synd att man får en sådan här operation som kostar massor med pengar och så "missbrukar" man den. det fins så många människor där ute som skulle behöva en sådan op men man får den inte för landstinget har inte råd eller så kan man inte betala själv(kostar runt 120000kr om man betalar själv) sen kan jag väl tycka att det är inte din brors fel att det blivit så här. ett missbruk är ju en sjukdom bara så synd att det inte blev en ordentilg utredning innan han fick operationen
hej vad intressant med diskussionen här, jag tror att det är många människor som tror just det, att det bara är att gå till läkarn och sen får man ett recept på magop.... haha.. jag har också krigat i flera år med min läkare tills jag fick komma till en specialist... det är inte alls enkelt och gå ner i vikt själv är svårt.
Ja det är svårt att gå ner i vikt själv, det förnekar jag inte för det har jag själv gjort -30 kg ligger jag på nu. Och det är nog inte särskilt lätt att få genom gå en magoperation, det har jag faktiskt ingen aning om men man bör ju genomgå flera steg innan det blir tal om det. I och med alla komplikationer som kan tillkomma efteråt. I min omgivning finns det flera personer som genomgått denna sortens operation och med olika resultat. En har det gått jätte bra för inga komplikationer över huvudtaget. En tappade håret, var sjuk konstant och fick vitaminbrist. En annan har gått upp precis allt den gick ner. Ja Becka24 det gick alldeles för fort för honom att bli accepterad en operation, han visste inte riktigt vad han gick igenom, vi försökte ta fram information om det, videoklipp på hur det görs men han undvek allt... Man måste verkligen vara helt insatt i det innan man ger sig på det. Hoppas det funkar riktigt bra för er och att ni inte får/har fått allvarliga komplikationer! :)
Adali! Vet du.... måste ju få skvallra av mig lite här i din tråd! :) Idag kom faktiskt en tid för min bedömning... Blev helt paff, eftersom när jag ringde dit i måndags, så var jag ju inte uppsatt o så.... antar att de tog tag i det på en gång :) Snabba puckar dessutom, har fått en tid om 1½ vecka... Är både pirrig o nervös..... Hur går det för dig? Har du ringt? Kram