Rätt perspektiv?

Det är ju alltid lite knepigt det där med perspektiv. Nu tänker jag ju inte på allt elände som världssvält, diktaturer eller krig, snarare de lite mindre. För vem har inte stått där, med blossande kinder och en puls på sjutusen, eftersom vår lilla älskling plötsligt blivit helt jävla dum i huvudet och inte fattat att man faktiskt inte tumlar spetsunderkläder för fem hundra spänn! Eller för den delen inte masar sitt söta lilla arsel ut och klipper gräset innan det blir hö-längder.. Exemplen kan vara många, långa, sorgliga eller smått lustiga. Den gemensamma nämnaren är ju ändå att man kan lägga ned otrolig energi på att "ha-rätt-i-det -man-säger!!" ..och helt totalt missa viktiga poänger, ofta när blodet strömmar till skallen med ett tryck på 10 bar..kanske det är prylen, man helt enkelt får en form av intelligens-stroke när man blir förbannad? Jag kan inte påstå att när lilla-hjärtat varit sådör dö-söt och kommer med den varma vetepåsen till magen, pussar mig mjukt på pannan och ger mig en ipren, samtidigt som man ligger och vältrar sig i självömkan över biologins förbannelse...att jag blir lika glad, energimässigt som jag blir förbannad när han totalt " tappat ena åran i vattnet" och gör något ologiskt, irrationellt..( läs: manligt) och korkat. Det är lite synd. Nu tror jag i och för sig att karl-stackarn skulle bli livrädd om jag flög upp ur sängen, kastade mig om halsen på honom och förklarade min odödliga kärlek över en ipren och en vetekudde...men ändå.. Jag tror jag behöver minnas det där med perspektiv lite bättre. För min egens skull....Men oxå hans. Nu ska jag gå och säga förlåt...jag var en idiot. " You can´t start a fire, you can´t start a fire without a spark" / *Sam*

Sams blogg

Rätt perspektiv?

Kommentarer