icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
En blogg som handlar om en sjuttonåring som tröttnat på att inte trivas i sin kropp, att ständigt vara orolig över vad andra tycker om henne pga hennes vikt och om att inte kunna klä sig som hon vill, klä sig som alla andra i hennes ålder kan göra.
En blogg om resan påväg till drömmen, att bli nöjd med mig själv. Att trivas med min kropp och att förhoppningsvis aldrig mer klassas som en äcklig tjockis.
12 september 2012 00:48
3

Förblir anonym

Har alltså hittat hit, med hopp om att få inspo av alla kämpar på denna sida. Förhoppningsvis kanske jag kan inspirera någon i framtiden. Säger detta redan nu, denna blogg förblir anonym tills jag känner att jag är redo att gå ut till mina nära och kära hur jag känner över min kropp. Ni vet när man var i fjortonårsåldern och man satt och rannsaka sig själv, för att hitta något fel som man kunde kommentera och förhoppningsvis fick man höra "MEN NÄÄ DU ÄR INTE TJOCK!!" eller "DU ÄR INTE FUL I DEN DÄR TRÖÖÖJAAN" Så känner jag när jag skriver att jag tänker försöka gå ned i vikt. Vill inte att mina vänner och bekanta ska sitta och tycka jag beter mig som en fjortis och jag vill absolut inte att de ska tycka synd om mig. Jag vill att de ska tro att jag mår bra.

Kommentarer

  • 12 september 2012 06:57
    nathalia
    Lycka till! Ett tips från en icke plus-användare: Öppna din sida för alla MD-medlemmar så kan flera ta del av din blogg, medan du fortfarande är anonym.
  • 12 september 2012 05:59
    Nos
    Ja jag känner igen känslan. Att nästan skämmas för att vilja gå ner i vikt, fast jag faktiskt hade typ 15-20 kg övervikt då. För varför hade jag låtit det gå så här långt? Men det är ett stort steg att börja blogg här, lycka till!
  • 12 september 2012 08:03
    4mom
    Jag känner igen den känslan allt för väl då jag har befunnit mig i samma sits. Jag har varit överviktig i nästan hela mitt liv men har nu bestämt mig för att så här kan jag inte ha det. Endast min sambo vet om mitt vikt projekt och mina matvanor men min dagbok här kan han inte läsa. För mig går det sakta men säkert och jag tror att här inne kan du få massor av pepp när du behöver det som mest :) Lycka till, peppkram!

Logga in för att skriva en kommentar.