29 veckor målviktig :Tunnelseende
Känns som om tunnelseendet är ständigt påkopplat nu med bara ett par dagar kvar till jul….
Allt som ska fixas , ordnas och hinnas med
Barnes alla aktivitesavslutningar , sociala tillställningar med familj vänner och jobb….många potentiella fallgropar att behöva navigera rätt bland och helt plötsligt slår det mig…..
Det är inte så jobbigt längre - att tänka rätt kring vad hur och när jag äter.
Jag förbereder mig på så sätt att jag innan en tillställning när jag vet att det kommer bli både mat och dryck som ligger utanför min komfortzon ( ja den zonen jag ska äta inom för att det ska vara komfortabelt för MIG ) bestämmer mig för OM jag ska göra något avsteg från vad jag normalt äter och EXAKT vad det avsteget ska bestå i .
På plats ger jag inte hjärnan utrymme att sätta i gång att förhandla om vidare eftergifter och det fungerar faktiskt riktigt bra för mig.
Vad som fortfarande är svårt , väldigt svårt, är att tygla det enorma sug som fullkomligt väller över mig om jag äter något med raffinerade kolhydrater , suget sitter i , inte bara precis efter att jag ätit och druckit något utan det sitter i upp till flera dagar.
Det har gjort mig ytterligare uppmärksam på hur svårt beroende jag faktiskt har och i slutändan blir det lättare att tacka nej till det som jag reagerar dåligt på- priset blir alltid för högt , det är inte värt den korta smakupplevelsen .
Smaklökarna har dessutom förändrats , det kan vara så att jag längtat efter något specifikt och när jag väl unnar mig det smakar det inte som jag förväntat - problemet här är då att suget likväl är väckt , och jag tycker att om jag ändå skulle unna mig något skulle det ju vara så gott som jag föreställt mig och då är det lätt att fastna i fällan att jaga den där specifika smaken / kicken…..det har jag nu också lärt mig att det är en väg som aldrig leder till något bra harmoniskt ställe……
Jag gör helt enkelt klokare och mer eftertänksamma val för att jag ska må så bra som möjligt.
En annan sak som jag insett är hur viktigt det är för mig att starta dagen rätt - de dagar som jag av någon anledning inte äter enl periodisk fast och hoppar över frukost , de dagar har jag mycket svårare att äta enligt min mall - det är som att frukosten med dess avsteg sätter agendan för dagen och jag och min hjärna får bråka en hel del.
Och vikten då - har ju inte varit inne här på ett tag och jag ligger nu tom under mitt målviktsspann- 65,2 kilo - och det är nog all extra vardagsmotion , goda nattsömn och stikta koll på kolhydraterna som gett sig till känna.
Det känns skönt att ha nästan 5 kilo upp till övre gräns för min målvikt nu när julen och en härlig resa till Dubai väntar
Hade dock inte alls tänkt att äta upp alla dessa kilon i jul utan jag längtar mer efter långa härlig promenader på stranden och köra ett par extra pass på gymmet under semestern….tänk så olika det kan kännas bara på ett knappt år !
Gillar
Kommentarer
-
Du verkar ha gjort otroliga fransteg mentalt. mycket bra tankar om vad och hur du ska äta. har samma problem tar jag en liten godbit triggas allt igång . Jag vattenfastar just nu för att komma igång. Var uppe på 100 kg oj oj. Vattenfastar nu dag 2 ska fasta i 3 dagar sen får jag se vad jag hittar på många kramar och lycka till med att hålla målvickten pepp
-
Tack lamma
Att gå ner i vikt har aldrig varit mitt problem , det har varit att hålla den och då är den mentala biten så viktig
Jag ser nu orskasamband väldigt klart och tydligt och hinner agera och parera för det mesta - också att mentalt förbereda mig när jag vet att det kommer att komma utmaningar i form av tex midagsbjudningar / julhelger m.m.
Fasta ger ju ofta bra resultat och jag äter enl periodisk fasta , äter bara lunch och middag vilket pasar mig och håller vikten där den ska
Pepp pepp till din fortsatta viktresa
-
tack för det.
-
Bra tänk där, med komfortzon! Jag känner som du, även om jag inte har ditt beroende och är förskonad från suget. Smaklökarna har anpassat sig, sött har blivit äckligt. Det har blivit mycket lättare att välja rätt. (Om någon är nyfiken säger jag numera att jag äter som en glutenallergisk diabetiker.)
Precis som det varit ända från början, så reser vi jämsides på våra respektive viktresor. Det går som på räls, som du beskriver. 16-8 är en trygg rutin, styrketräningen och promenaderna har blivit ett behov.
Du är beundransvärd som lyckats byta livsstil trots småbarn och yrkesliv, det fixade inte jag.
Ha en underbar julresa, jag är övertygad om att du kommer hem lika slank som när du for. Vi får väl fundera ut något för att fira vårt ettårsjubileum med Matdagboken.
-
Ha en trevlig resa, du kommer säkert hem starkare än när du åkte
Pepp!
-
LadyG
Förhoppningsvis - och kanske lite utvilad också ;)
-
Tack seglar⛵
Det har varit så skönt att ha dig jämsides här- då peppande och sporrande under viktnedgången , men framför allt nu när jämnvikt är målet och hurraropen och peppningen uteblir.Som vi 'talade" om en gång -- det är inte många som stöttar i medgång
Kanske ett blogginlägg om det och om hur vissa med näbbar och klor bevakar sina positioner som de enda lyckade och framgångsrika viktminskarna.
-
Ja, det är jämförelsevis lätt att få tröst och pepp, mycket svårare att hitta hurra-vänner. Men jag känner mig glad över de MDvänner jag har fått, och väldigt roligt att du och jag blev sådana parhästar.
Maktkamper om vem som är bäst är intressant att iaktta på lagom avstånd, men den sortens tävlingar håller jag mig gärna utanför. Hierarkier finns väl bara i betraktarens öga? I mina ögon är jag redan en vinnare trots att jag bara varit i mål ett halvår. Det kan ingen förminska genom att jämföra med sin egen personliga viktresa, och om någon försöker är det bäst att bara skratta bort. Eller kanske tänka ett steg till, att personen ifråga inte fått tillräckligt mycket hurra och bekräftelse, och kanske behöver mer för att hålla motivationen uppe och vikten i schack.Senast uppdaterad 14 december 2018 15:17
Logga in för att skriva en kommentar.