Dag 131. Gamla hjärnspöken fladdrar förbi
För drygt 30 kilo sedan tänkte jag att jag aldrig mer skulle vara missnöjd med min kropp om jag bara gick ner i vikt , och här är jag nu….
Vänder och vrider på mig och hittar alla små skavanker och är inte helt nöjd.
Jag lovade mig själv att om jag gick ner till 70 kilo skulle jag aldrig tänka tanken på att jag är tjock / överviktig igen och sätta igång negativa tankeprocesser.
Förra sommaren gick jag omkring i baddräkt och kände mig helt ok , nu när jag väger mer än 30 kilo mindre syns varje liten detalj tydligt och jag är stundtals mer kritisk till mitt utseende nu än då - märkligt.
Det är då skönt att läsa era inlägg om provrumsångest , bikinikroppar, storleksfunderingar och löst skinn…..jag är inte ensam i dessa tankar.
En annan sak som jag själv tidigt skrev om
https://www.matdagboken.se/blogg/8veckor/dag-11-att-skaemmas-oever-sin-viktnedgaang
är att jag inte kan vara stolt och faktiskt berätta HUR mycket jag gått ner i vikt , samma sak händer nu igen.
Jag får frågan - “ Hur mycket har du gått ner” och jag svävar lite på målet och säger antingen “massor “ eller “typ 15 kilo” .
Jag kan inte med att säga hur mycket det är för jag skäms så över att jag faktiskt misshandlat min kropp så pass att jag faktiskt haft över 30 kilos övervikt.
Min utmaning med meditation varje dag går bra och jag har lagt till ett par yogaövningar också , faktiskt är alla mina mål och delmål uppfyllda som jag tidigare satt upp !
https://www.matdagboken.se/blogg/8veckor/dag-29-summering-halvvaegs-800kcal-8veckor
-
har tom en bikini som jag känner mig snygg och säker i
Trevlig helg alla härliga vänner på MD
Gillar
Kommentarer
-
Det tar tid att anpassa sig till sin nya kroppsform. Och sedan tar det tid för huden att anpassa sig också, så slutresultatet är ju inte klart för att viktminskningen är klar.
-
Vi sitter i samma båt igen, förutom att jag inte känner mig snygg och säker i min bikini, men det kanske kommer. Dessutom så har jag inga problem med att stolt säga att jag gått ner 25 kg, jag har misshandlat kroppen men nu har jag gjort något åt det, och det kan jag vara stolt över.
Kram och nu fortsätter vi.
-
Det enda jag tror att vi kan lova oss själva är att aldrig säga ”aldrig”.
Hur vi tänker, känner, mår etc idag kanske inte alls är samma om några månader.När jag läser ditt inlägg kom jag att tänka på en händelse idag, när jag träffade grannfrun. Hon ropade högt över området: ” du blir bara smalare och smalare”! (hon skulle bara veta att jag slog rekord idag)
Jag har nog skrivit tidigare om att jag är lite anti när någon kommenterar ett utseende.
Varför är det egentligen viktigt att berätta för andra hur mycket vi har gott ner i vikt? Om någon skulle fråga mig om det framöver, skulle förmodligen mitt svar blir: ”tillräckligt för att jag mår bra nu”.
Jag kommer nog aldrig att känna mig snygg, men om jag känner att jag orkar med vardagen bättre än tidigare så det tillräckligt för mig
-
Åh, igenkänning, 8veckor! Jag är verkligen nöjd och glad över att ha lyckats ta mig ut ur mitt kroppsfängelse, jag njuter av att vara smidig och stark, kunna sitta på huk, hoppa och röra mig på ett sätt som jag minns från när jag vara tiotals år yngre. MEN - ena dagen raderar jag alla bilder min man tar av mig. Ser bara vecken på magen, de slappa låren, gäddhänget. När alla viktmålen som handlade om hälsa, frihet och rörlighet är uppfyllda, visar det sig att fåfängan är ett monster som är omättligt på bekräftelse. Det känns så - sjukt. Jag vet inte hur jag ska komma tillrätta med det. Jag vet ju att det är bra nu, jag får massor av komplimanger. Men jag tror inte på det.
-
seglar67, så sant så sant. "Mycket vill ha mer, fan vill ha fler, och helvetet blir aldrig fullt", jag tror att man hela tiden försöker sträva efter något mer, som jag förstår det så är vi många som går genom samma stadium. Jag hittade ju en ny utmaning för mig fram till midsommar, som jag skrev om på bikinibilden min, eftersom jag inte känner någon direkt panik att gå ner så mycket mer så det målet har inte jag heller och då var jag 'tvungen' att hitta något nytt att sträva efter, eventuell viktnedgång får isåfall komma i samband med min utmaning.
-
Precis, klaraelv, det är svårt att plötsligt vara mållös. Att bara hålla vikten känns inte som ett ”riktigt” mål, dumt nog. Styrketräning en kvart om dagen, minst, kanske får bli ett mål fram till midsommar. Plus promenader.
-
Det sitter i huvvet, som dom säger.
det är väl ett mål om något..... att jobba med sig själv att man är duktig,fin,stark etc och tro på det,tro och veta att man kan och har gjort.🌸
Logga in för att skriva en kommentar.